Jag kände mig lite som en inbrottstjuv när jag smög runt där inne i hennes lägenhet mitt i natten, fast min nyfikenhet hade tatt över..
Caylie var jätte trevlig och så, fast hon hade svårt att öppna sig och berätta om sig själv! Så därför skapades denna lilla planen, att jag skulle ta reda lite mer på henne..
Jag öppnade upp översta lådan i en byrå som stod i varddagsrummet, den var full av gamla fotoalbum, jag tog upp ett par och satte mig i soffan igen för att kolla igenom dem. Många gånger föll ett leende på mina läppar, hon var otroligt söt som litet barn..
När jag kollat klart lade jag tillbaka dem igen och öppnade lådan under, där låg lite papper och små häften, det mesta var räkningar men jag bläddrade ändå igenom allt. Min hand fick tag i en pärm som jag drog upp.. "Caylie's" stod det utanpå den så jag bestämde mig för att kolla igenom den..
Innuti fanns papper från tidigare läkarundersökningar, födelsegrejer och lite foton.. Men det var pappret längst bak som fångade min uppmärksamhet extra mycket. Mina ögon vimlade igenom pappret och jag läste ivrigt igenom det med häpnad.. Vad tusan är detta...
Plötsligt tändes lampan och jag vände mig snabbt om, Caylie's första reaktion av att se mig stå där var att skrika, antagligen av rädsla.. Jag höjde upp ena handen och hyschade henne..
"Caylie! Take it easy! It's just me!" Lugnade jag henne, hon kollade på mig med stora ögon, sedan föll blicken ner på pärmen.
"What is that?" Frågar hon och går långsamt fram emot mig.
"Uhmm.. Well.. It's your..Uhm.." Stammar jag fram och stänger igen pärmen.
"Give me that!" Fräser Caylie och drar åt sig pärmen, hon kollar sårat på mig och sedan ner på pärmen.
"I'm sorry.." viskar jag och Caylie lägger tillbaka pärmen i byrån.
"You know it's forbidden to read others stuff? Why did you do that?" Frågar hon och sätter sig ner i soffan, jag sätter mig brevid henne och harklar mig lite.
"Well.. I was just curious, I wanted to know more about you.. Since you didn't tell me so much.." Ursäktar jag mig och rodnar..
"You could've asked me to be serious and tell something about myself you know.." Säger hon och suckar, jag nickar långsamt och låter allt smälta in i huvudet..
"How can I trust you now?" Frågar hon efter en stund, jag öppnar munnen för att svara men inget kommer ut, hur kan hon vara säker egentligen?
Hennes blick möter min och jag lutar mig fram för att krama om henne, jag vet att mina ord inte räcker till längre..
Vi kramas om en lång stund innan hon drar sig undan, hon ler mot mig och reser sig sedan upp..
"Maybe we should get some sleep now?" Säger hon och går in på sitt sovrum igen, jag lägger mig ner på soffan och sluter ögonen..
"Goodnight!" Ropar jag och ett skratt hörs.
"Goodnight Loueeh!" Skriker hon tillbaka, jag ler och biter mig i läppen, hur fan kan hon vara så underbar?..

Nästa dag:
En lukt av kaffe sticker upp i näsan på mig och jag kisar med ögonen, ljuset i rummet bländar och jag reser mig upp. Förvirrat kollar jag mig omkring och kommer sedan på att jag sov över hos Caylie.
"Morning sleepy head!" Säger Caylie och skrattar, jag vänder mig om och ser Caylie stå där med en kopp kaffe i handen, hon sätter sig i soffan och slår på TV:n.
"I've been waiting for you to wake up.." Säger hon och ler mot mig, jag ler matt och stäcker sedan på mig.
"What's the time?" Frågar jag och hon pekar mot en klocka som hänger på väggen, den visar 10.22..
"Oh.. But how long have you been awake?" Frågar jag och hon fnissar, jag kollar förvirrat på henne och hon ler.
"Long enough to know that you look like a little baby when you're asleep! And a very cute baby by the way.." Säger hon och jag ler generat..
"Hehe.. Thank you, I guess.." Mumlar jag och hon ler mot mig, det var ett sånt där leende man kunde döda för..
Inom mig sprider sig en liten värme men jag stänger snabbt in den, jag kväver den tills den sakta drar sig tillbaka och slappnar sedan av..
"Well, what would you like to do today?" Frågar hon och jag rycker på axlarna innan jag ens hinner tänka, men svaret kommer några sekunder efter och jag svarar lugnt.
"I need to change clothes, so if you want to you can come with me and after that we can do something?"
"That sounds like a good idea! Let's go!" Säger hon och vi reser oss upp, tar på oss skorna och går ut i vårvärmen.

"Here it is" säger jag och låser upp dörren till Harry's och min lägenhet, tanken slår mig att han kanske är hemma så jag skyndar mig in och kollar efter Harry's skor, typiskt nog står de fint placerat vid dörren.
"Harry I'm home! And I brought some company!" Ropar jag förvarnande så att han inte ska komma fram näck eller något..
"Okay, wait a minute!" Ropar han tillbaka och vi tar av oss skorna..
Harry kommer ut till hallen med ett leende på läpparna, vi möts i en snabb kram och jag vänder mig sedan om mot Caylie. Harry stiger fram och håller sträcker fram handen mot henne för att hälsa.
"You must be Caylie, right?"
"Yepp, that's me.." Säger hon och greppar tag i hans hand, de ler mot varann..
"Harry!" Säger han och hon skrattar..
"Well isn't that obvious?" Frågar hon och han rycker på axlarna medans han skrattar.
Jag känner ett litet sting inom mig och ställer mig snabbt emellan Caylie och Harry..
"Come here!" Säger jag och drar med mig henne in, jag för henne mot soffan och hon sätter sig ner.
"I'll be back in a minute!" Säger jag och hon nickar..
Jag går till Harry som fortfarande står ute i hallen och ler, att se honom så gör mig lite förbannad för att vara ärlig.
"Don't flirt with her.." viskar jag tyst för att Caylie inte ska höra, Harry fnyser lätt och ler..
"I'm not.." svarar han och går ut i varddagsrummet till henne..
Jag vänder mig raskt om och går in till mitt sovrum för att byta om..

 

 

Sådär, jag har bestämt mig för att fortsätta! Iallafall än så länge, tack för era fina kommentarer! :) Så vad tycks om detta? ;) Lite drama på G nu..

Värt en kommentar? :)

Heej Allihopa!

 

Sorry för att det inte kommit ut nått på ett tag, men min hjärna har stått lite still och jag har riktigt inte fått till något..

Jag har tankarna på att avsluta denna fanficen och kanske sluta skriva? Jag vet inte riktigt, känns som om ingen läser längre och mitt intresse svalnar smått då..

Iallafall, vad tycker ni? Ska jag fortsätta, dock följer jag inte schemat då eftersom att skolan börjat, eller ska jag sluta?

Och svara snälla inte - du gör som du vill - utan svara eran åsikt om fanficen hittills osv.

 

Tack! :)

 

   

April hade precis gått till jobbet och jag rusade in på badrummet för att borsta tänderna och kamma igenom håret, sedan drog jag på lite extra mascara.
Jag kollade på min spegelbild ett tag innan jag gick ut till varddagsrummet igen, väl där satte jag mig ner och väntade, jag hade inget bättre för mig...
Några minuter gick och en hård knackning hördes på dörren, jag skyndade mig fram till dörren och öppnade upp. Där stod Louis med ett leende på läpparna.
"Hi Caylie!" Sa Louis och vi möttes i en kram.
"Hi Lou! You know you still can call me Cay!" Sa jag och Louis bara skrattade till svar, sedan klev han in och drog av sig skorna.
Vi gick in till varddagsrummet och satte oss ner i sofforna, Louis kollade runt sig och inspekterade rummet.
"Something in here has changed.." Säger han och vänder blicken mot mig, jag rycker på axlarna och ler fånigt..
"You know what.. Before I came here Harry found out about you!" Säger han och jag ler lite förvirrat, skulle jag ta det bra eller dåligt? Dåligt att han inte berättat om mig, eller bra att han vet vem jag är nu..?
"Cool.." Pep jag fram tillslut och Louis nickade..
"April actually found out about you a couple of days ago.. She was actually the one who suggested that I should invite you over here!" Sa jag och bet mig i läppen, det kanske inte var en sånn bra idé trots allt..
"Oh really?.. So you didn't want me to come? Had you forgotten me?" Frågar han och kollar på mig med en sårad blick, jag skakar genast på huvudet och ler..
"No! Of course I wanted you to come, I just thought since you never texted me back or something like that.. I just thought that maybe you had forgotten me.." Säger jag och känner klumpen i magen försvinna..
"No, no, no! I hadn't forgotten you! I just thoght you were bussy, so I didn't text.. Sorry for that.." Sa Louis och lade sin hand på mitt ben.
"It's.. It's okay.." Mumlar jag fram och ler nervöst, han ler men låter fortfarande handen ligga kvar.
Om jag kunde blivit knäsvag medans jag suttit ner hade det nog vart så nu, men eftersom att jag satt ner nu var det inte möjligt..
"So what would you like to do?" Frågar Louis och drar undan handen, jag biter mig i läppen och kollar på TV:n..
"Maybe, a movie and candy?" Föreslår jag och han nickar gillande.
Vi bestämmer oss för att gå och köpa godis och hyra film, efter många om och men bestämde vi oss för "Click"..

__________________

Jag kollade bort mot Louis som låg i andra änden av soffan, han såg ut att sova så jag reste mig upp och smög bort till honom, jag vifftade med handen framför hans ansikte men fick ingen reaktion. Så jag greppade tag i filten jag hade haft och lade den över honom, sedan smög jag in till mitt sovrum för att också lägga mig..


När jag nyss blundat med ögonen hör jag hur Caylie reser sig upp och smyger fram till mig, för en sekund tror jag att hon ska lägga sig brevid mig.. Jag kisar försiktigt upp mot henne så att hon inte ska se att jag är vaken, hon drar sin hand framför mitt ansikte några gånger innan hon sedan lägger en filt över mig, planen funkade alltså..
Hon försvann ut ut varddagsrummet och jag satte mig sakta upp, lite ljud hördes innefrån hennes sovrum innan det blev tyst, jag väntade ytterligare 5 minuter till för att vara helt säker på att hon hade somnat. Nu så!

 

Men vad hände där?! Oooh, vad tycks? :) Nytt kapitel imorgon! Egentligen skulle det vart kap 8 ute idag men allt har hoppat fram, bara så att ni vet :)

Kommentera??

 

 

Det var en vecka sedan Louis hade hört av sig till mig sist, kanske hade han bara fullt upp, eller så hade han glömt bort mig..
Sedan insedenten med Ms.Nelson hade vi smsat lite och träffast 2 gånger till, men efter det hade han plötsligt slutat höra av sig.. Och inte visste jag varför..
Men vad kunde man förvänta sig av en superstjärna? Enligt mig själv, inte mycket.. Även om vi bara precis börjat bli vänner så kände jag enorm saknad av att få sms av Louis, och bara hänga med honom.
Självklart hade jag inte berättat nått för April ännu, om man nu ska säga självklart.. Men jag ville ha det lite som min egna.. hemlighet?..
"Kändisen Louis Tomlinson från One Direction var vän med mig i 1 vecka!" var ju inget som jag ville att alla skulle veta direkt, det var min ensak, och antagligen Louis också..
Men ända sedan den dagen Louis hade kommit hem till mig hade jag börjat skriva i en så kallad, dagbok.. Jag hade haft den i evigheter men inte kommit på nått bra att skriva, inte förräns Louis kom in i mitt liv! Varje dag hade jag kluddrat ner lite smått om dagen, och om Louis..

"Hey why aren't you up yet?" Sa April och satte sig vid mig i sängen, jag ryckte till och satte mig upp.
"Well, Ms.Nelson told me I could have 2 days off so.." Började jag men April lät mig inte avsluta..
"Brilliant!!!" Skrek hon högt och slog ihop händerna, sedan log hon stort mot mig, jag skrattade lite och drog in henne i en kram.
"So what would you like to do? Since you're home today!" Frågade jag och hon ryckte på axlarna..
"I don't know, but tonight I'm gonna work and tomorrow too so.. Yeah.." Sa April och jag nickade bara, självklart skulle hon jobba när jag väl var ledig!
"Well then I have to be home all alone tonight and tomorrow!" Suckade jag men kunde inte låta bli att le..
"Can't you invite Louis over here?" Frågade hon och mitt hjärta hoppade över ett slag, hur visste hon om Louis?! April studerade mitt förvånade ansikte ett tag innan hon började skratta..
"I've read some of your texts, so it's not a secret any more darling!" Sa hon och klappade mig på axeln, jag log stelt och April gick ut ur mitt rum..
Men hon hade kanske rätt, jag kanske skulle bjuda över Louis.. Jag greppade tag i min mobil och öppnade upp ett nytt meddelande..

"Hi Lou! Was a long time since we last spoke, hope you haven't forgotten me? Oh well, I was just wondering if you would like to come over tonight or maybe hang out tomorrow? :)x"


Min mobil surrade till och jag drog upp den ur bakfickan, ett välbekant namn syntes på skärmen, Caylie..
Jag log och öppnade upp sms:et, jag hade väntat på att hon skulle höra av sig, men hon hade inte gjort det på drygt över en vecka.

"Hi Lou! Was a long time since we last spoke, hope you haven't forgotten me? Oh well, I was just wondering if you would like to come over tonight or maybe hang out tomorrow? :)x"

Jag log brett och började genast knappa in ett svar..

"Hi! :D Yeah I know, but I would never forget you.. I can come over about 10 min if it okay? :)x"

Efter en stund surrade det till i mobilen igen och Caylie's namn dök upp på skärmen igen..

"Good! See ya then! :)x"

Jag fnissade lite och hoppade sedan upp ur soffan, Harry sneglade underligt på mig när jag gick ut i hallen och strax hörde jag hur han kom upp bakom mig..
"Were are you going?" Frågade han nyfiket och jag kunde inte låta bli att skratta..
"To a friends house.." Svarade jag kort och drog på mig ett par blåa toms..
"Oh, and who is this friend? A girl perhaps?" Forsatte han fråga, envis som han var.
"Okay, okay! Yes this friend is a girl, and her name is Caylie! A very nice girl if you ask me!" Sa jag och Harry log stolt.
"Oh.. So when did you meet her?" Frågade han och jag drog på mig jackan.
"About two weeks ago, she kind of saved my life.. But it's a long story! Gotta go now Hazz, see you!" Sa jag och stängde dörren om mig snabbt för att slippa fler frågor.
Vidare till Caylie's lägenhet..

 

Sådär, får se om ett till kapitel kommer upp ikväll, tror dock inte det.. Fortfarande sjuk och så.. ^^

Men vad tyckte ni om detta? :) Värt att kommentera?

 

Jätte ledsen om det inte kom upp nått igår, och att det inte kommer upp nått idag!! Men jag är jätte sjuk, har feber och är förkyld, ingen ork i min kropp och min hjärna är bara som mosssss!! Så på Tisdag kommer det komma upp 2 kapitel istället, en för Söndag och en som det skulle komma på Tisdag!

 

Hoppas ni inte tar illa upp, ska försöka krya på mig så snabbt som möjligt! Love yaa all! :)

 

 

Bjuder på en härlig GIF :)

 

Jag lade ner pennan och smög in på April's rum, det var kvavt och varmt där inne så jag öppnade upp ena fönstret. Sedan satte jag mig på huk framför April, jag strök handen över henne's hår och pussade henne lätt på huvudet..
"I love you April, please don't do anything stupid today.." viskade jag till henne och gick sedan ut till hallen igen, där plockade jag upp min väska och hängde den på ena axeln..
Med väskan guppandes på axeln sprang jag ner för trapporna och ut på trottoaren, Louis stod redan där ute, hans blick var nere i mobilen..
"Hey there!" Ropade jag, han hoppade till och kollade upp på mig, ett stort leende mötte mina ögon.
"Well hello! I actually thought you had forgotten me!" Sa han och jag skrattade..
"How could I possible?" Sa jag och han skakade på huvudet..
"And I couldn't call or text you, since you never gave me your number!" forsatte han och räckte över sin mobil mot mig, jag fiskade upp min mobil ur väskan och lät han skriva in sitt medans jag skrev in mitt i hans mobil.
"Shall we go?" Frågade jag och vi räckte tillbaka våra mobiler..
"Sounds good to me!" Svarade han och log stort mot mig, jag nickade och vi började gå.
Tystnaden hade lagt sig, jag kom inte på något bra att säga och Louis verkade helt enkelt vilja ha det tyst, så jag sa inget..
"I think it will rain soon.." Sa Louis och jag kollade upp mot himmlen, den var våldsamt grå och i fjärran kunde man höra muller..
"Yepp, come on let's hurry up before we.." längre hann jag inte säga förrän regnet började falla, på någon sekund började det regna ännu mer och nu hade ett spöregn börjat.
"Yeah, just perfect!" Skrek Louis innan han greppade tag i min hand och vi började springa..
När det bara var någon byggnad kvar var jag redan så gott som genomblöt, skorna var fulla med vatten, mina kläder var tunga och hade klistrat sig fast på kroppen, min väska hade däremot klarat sig eftersom att det var gjord i något sorts fejk läder..
Louis slängde upp dörren till trappuppgången och vi skyndade oss in, väl där pustade vi ut.
"Oh man, I've already taken a shower!" Skojade jag och vi brast ut i skratt, jag vred ur min tröja och vi började skratta ännu mer.
"The weather in London is really crap!" Sa Louis och jag nickade som svar..
"Well come on up with me, you need to change clothes!" Sa jag och han kollade förvånat på mig innan  han nickade gillande..
"But do you have clothes up there?" Frågade han samtidigt som vi gick upp i trappan.
"I'm sure Mr.Pickett have some clothes we can borrow.." Svarade jag och knackade på en stor dörr.
"Oh.. And who is this Mr.Pickett?" Frågade han och jag log busigt mot honom, sedan öppnades dörren, där stod Mr.Pickett.
"Hello Cay! How are you?" Frågade han och log stort.
"Hi Mr.Pickett! I'm fine thanks.. Well I was wondering if you have some of David's old clothes left?" Frågade jag och han nickade innan han försvann in, efter ett tag kom han tillbaka med en påse.
"Here you have Cay! You can keep them, I'm sure David doesn't mind!" Sa han och skrattade, jag tackade för kläderna och drog sedan med mig Louis in till lokalen.
"Well there you saw who Mr.Pickett was!" Sa jag och hällde ut käderna på golvet..
"Haha, yeah.." Svarade Louis och hukade sig framför kläderna, han greppade tag om ett par mörka jeans och en röd T-shirt med vita ränder, typiskt honom..
"I'll change over here.." Sa han och pekade mot ett hörn i rummet, jag nickade och greppade tag i en vit T-shirt, ett par gråa mjukisbyxor och ett par vita tubsockor.
Jag skyndade mig att byta om ihopp om att Louis fortfarande inte var klar, när jag dragit på mig tröjan vänder jag mig om och där står Louis och stirrar rakt på mig, jag möter hans blick och han kollar generat bort..
"Sorry.." Mumlar han och jag fnissar generat..
"Uhm.. Well.. I have to practice so if you want to, you can stay here until the rain stops.." Sa jag och gick fram till pianot, jag satte upp några notpapper och satte mig sedan ner.
Bakom mig kom Louis och satte sig brevid mig, jag kollade på honom och log, han log tillbaka..
"Play something for me.." Säger han och jag nickar ivrigt, sträcker på fingrarna och tar ett djupt andetag..



Hon börjar spela och rummet fylls av pianoklirr, det var.. underbart! Det var nog det ända man kunde beskriva det som - underbart..
Innan hade jag bara trott att hon var bra, men jag hade väl haft fel.. Det lät verkligen underbart.. Fantastiskt!..Helt sagolikt..
Hennes fingrar rör sig nätt över tagenterna och det ser nästan ut som en dans, de bara svävar fram och ut kommer den underbaraste musik jag hört..
Jag sluter ögonen och ler, det var för vackert för att vara sant.. Hon måste verkligen vara världskänd om hon spelade såhär bra!
En stor smäll hörs och Caylie fummlar över tagenterna så att det låter förfärligt, sedan slutar det, jag öppnar ögonen av ren panik och in i rummet stormar en liten dam.
Damens hår är grått och uppsatt i en sorts bulle på huvudet, inte ett ända hårstrå hänger ut. Hennas ansikts uttryck är en blandning av illska och rädsla, men största delen ser ut att vara illska. Hennes ögon ser nästan ut att vara svarta när de möter mina för ett par sekunder.
Damen kommer fram till oss och stannar tvärt, händerna placerar hon på sin midja och blicken är fäst på Caylie..
"Caylie! What is this supposed to be?!" Vrålar hon ut, den hårda rösten skrämmer mig en aning, hur kan en så liten kropp ha en så hård och.. tung röst?
"Uh,uhm.. Well I was training.." Piper Caylie fram och damen suckar djupt.
"But why is this boy here?! You aren't allowed to bring other people to the local on our training time!" Ryter hon fram med lika hård röst.
"But Ms.Nelson, my training time hasn't started yet.." Säger Caylie och damen, som tydligen är Ms.Nelson fnyser.
"Well it has now! And may I ask this boy to go?!" Säger hon och kollar surt på mig, jag nickar hastigt och skyndar mig mot dörren.
Jag greppar tag i mina saker som ligger vid dörren och vänder mig snabbt om, Ms.Nelson kommer gåendes mot mig med stora steg.
"Bye Caylie, talk to you later!" Skyndar jag mig att säga innan jag sticker ut ur lokalen, sekunder efter mig kommer Ms.Nelson ut.
"You shouldn't be here, Caylie can't be disturbed by some stupid boy! If you want the best for her you shouldn't try to bring on any feelings to her, cause that would just destroy her carrier.. And Caylie is well aware about that..So, off you go and remember what I said..!" Säger hon stelt och schasar iväg mig.
Jag springer ner för trappan och ut på gatan, tur nog hade det slutat regna.. Påvägen till studion tänkte jag på det Ms.Nelson sagt till mig, men att bara umgås lite kan väl inte skada ens karriär, knappast..

 

 Vad tycks? :) Sorry om det är stavfel men hann inte läsa igenom! För nu ska jag upp till Stockholm! :) Ha det bra alla så får ni ett kapitel på Söndag, kommer dock upp lite sent! ;)

Och tills jag kommer hem kan ni inte bomba med kommentarer? Blir så glad ju! :D

 

"Hey Cay.." viskade en sluddrig röst i mitt öra, jag öppnade ögonen och försökte få grepp om vem det var, April..
"Hey.. What time is it?" Frågade jag och la handen över pannan, April strök mig över håret och log matt mot mig..
"It's just 7 AM, so you can go back to sleep if you wanna.." Sa hon och jag skakade oförstående på huvudet..
"Why are you up then?" Frågade jag och reste mig upp, hon satte sig brevid mig och ryckte på axlarna..
"Well.." började hon men verkade inte komma på något svar, hon tog ett djupt andetag och blåste ut, en lukt av alkohol stack upp i näsan på mig, hon var full..
"Have you been out partying again?!" Sa jag och kollade på henne med en allvarlig blick, hon nickade sorgset och kollade ner i golvet..
"Are you mad at me?" Frågade hon efter en stund, jag skakade på huvudet och drog in henne i en kram..
"How could I possible be mad at you?!" Sa jag och hon besvarade kramen..
"I don't know what I would do without you Cay.." mumlar hon och jag suckar..
"Yeah, sometimes I wonder that too.." Svarar jag och hon skrattar lite innan hon reser sig upp..
"I'm gonna go and sleep, I'm soo knackered.." Säger hon och går in på sitt rum.

April och jag har vart vänner så länge jag kan minnas, eller ne.. Jag kanske ljög lite där, vi hade vart vänner sedan April och hennes famlij hade flyttat hit från Leeds. Då var hon bara 7 och jag var 9, vi hade alltså vart vänner i hela 10år! Helt sjukt när man väl tänkte på det.
Redan första dagen när vi träffats så hade vi blivit goda vänner och ända sedan dess hade vi alltid vart med varann. Och när jag hade fyllt 18 så flyttade jag in till en lägenhet i London, April som bara var 16 då, hade hoppat av skolan och hängt med mig, hon hade struntat helt i föräldrarnas åsikter. Hon var väldigt envis så om hon hade bestämt sig för något fick man helt enkelt gå med på det! Men tur var väl det för mig..
För det var egentligen April's lägenhet, jag betalade hyran lite då och då när jag hade råd, men annars var det April som stod för alla kostnaderna. Hon jobbade som butiksbiträde på Harrods och på helgerna jobbade hon extra som bartender, därav alla pengarna. April hade alltid varit den sorts person som jobbat hårt, inget verkade få komma i hennes väg..
Om jag skulle berätta detta för någon, så skulle de utan tvekan direkt fråga, "Och varför betalar inte du hyran? Varför låter du April betala allt?".. Det var samma fråga varje gång, oftast struntade jag i den, de hade inget med saken att göra, huvudsaken var att April visste om varför jag aldrig gjorde det..
Och nu hade vi bott här 1 år, i denna lilla 3:an. Och för att vara ärlig önskar jag att April aldrig hade flyttat hit, inte för att jag inte tycker om henne, jag älskar henne verkligen! Men London hade förändrat henne som person, förr var hon alltid glad, snäll och flummig. Visst, hon var alltid snäll, mot mig iallafall och hon var glad ganska ofta, runt mig.. Men annars hade hon en sköld runt sig, och ett väldigt ego..
April hade tagit hand om mig som sitt eget barn, även fast jag var äldre än henne.. För att vara ärlig hade hon alltid tagit hand om mig, ända sedan vi träffades, hon hade alltid vart som en storasyster för mig. Skyddat mig mot alla folk som vart taskiga mot mig, tröstat mig när jag var ledsen och hjälpt mig igenom allt! Man kan säga att vi hade ombytta roller, fast självklart hade jag alltid gett tillbaka på ett eller annat sätt!
Men man kan säga att utan April så hade jag inte kunnat göra allt jag gör idag, så kortfattat var det.

Jag reste mig upp och skakar bort tankarna, på senaste tiden hade jag börjat tänka på allt det här, hur detta hänt. Jag kastar en blick mot klockan, den är halv åtta, snart skulle jag möta Louis. Jag kunde inte låta bli att släppa fram ett leende, det gick inte att hejda sig.
Jag tog en lång varmdusch innan jag åt lite frukost, frukosten fick bli en enkelt fruktsallade.. Jag började skära upp banan, kiwi, jordgubbar och några andra frukter innan jag blandade runt allt i en skål och nöjt började mumsa i mig. Efter det tog jag på mig dagens kläder och sminkade mig lite lätt. Jag packade ner mina notpapper, ett äpple och en vattenflaska i min väska. Allt annat låg redan nere i väskan..
Sedan tog jag på mig mina converse och en munkjacka, jag gick fram till köksbordet och skrev lite snabbt på en lapp till April.

"I'll be home later tonight, don't worry about fixing the food, I can do it! :) Shall we say tacos? Anyway, take it easy today and please, stay home and just chill...
Love u lots!  // Cay  XXXX"

 

Sådär, redan kapitel 4 ute! Vad tycks? Detta var mer ett mellan kapitel, men lite "info" kanske man kan kalla det. Om hur allt har vart lite innan, om April och så vidare! :)

Så kanske några kommentarer?

"Well?" Säger Louis och ler ett stort tandaleende..
"Oh, sorry.." Säger jag och kollar generat ner i marken.. "Uhm.. Yeah, you can! But just so you know it's very messy in my flat.."
"Haha, I don't mind.. I'm very messy myself!" Säger han och håller upp dörren för mig, jag går in och han hänger på efter.
Vi går tre trappor upp sedan är vi framme vid lägenheten, jag låser upp och erbjuder Louis att gå in först, han nickar och kliver in i hallen, jag går in och stänger dörren efter mig..
Jag drar av mig skorna och slänger dom i ett hörn, sedan hänger jag upp jackan, Louis däremot ställer av sig skorna fint och hänger upp jackan ordentligt, jag fnissar lite och går in till varddagsrummet.
"It's not that messy right now, cause we cleaned a couple of days ago.. " Säger jag och sätter mig ner på soffan, Louis sätter sig brevid och kollar undrande på mig..
"We?" Frågar han och himmlar lite med ögonen..
"Uhm yeah, I share this flat with my friend April.. Sorry I didn't tell you.." Säger jag och drar luggen bakom örat..
"Oh, no it's okay! I was just wondering!" Säger han och höjer upp händerna i ett litet försvar, jag skrattar och reser mig sedan upp..
"Tea was it, or?" Säger jag och börjar gå baklänges mot köket, han nickar med ett leende, jag vänder mig om och springer in i köket för att sätta på vattenkokaren..
Stresigt rotar jag bland olika tepåsar och letar efter någon god, ett knarr hörs bakom mig och jag kollar mot dörröppningen, där står Louis och ler fånigt..
"What?" Frågar jag och ler, han skakar på huvudet..
"Nothing.. Do you perhaps have Yorkshire tea?" Frågar han och jag rotar igenom tepåsarna, jag hittar en påse och håller upp den mot Louis och ler..
"Last one!" Säger jag och lägger den brevid min tepåse, sedan tar jag ut två koppar och häller i vattnet, Louis kommer fram och lägger ner tepåsarna i kopparna medans jag tar fram skedar..
"I don't have any milk, but I have sugar if you want?" Säger jag och han skakar på huvudet..
"I can take plain.." Svarar han och vi går ut mot soffan igen, när vi suttit oss ner slår jag på TV:en på låg volym och kollar sedan mot Louis..
Han kollar ner i sin tekopp och rör sakta runt med skeden, helt oväntat kollar han upp mot mig och ler, jag kollar hastigt iväg och börjar skratta, jag kunde inte hjälpa det..
"What's so funny?" Frågar han och håller sig för att inte börja skratta med..
"Hahaha, your face, hahah!" Säger jag och biter mig i läppen för att sluta skratta, men inget verkar fungera.. "I'm so sorry.." piper jag fram..
Louis börjar skratta med och jag slappnar av lite, han var inte så som jag trodde att han skulle va, inte riktigt iallafall..

Efter den skrattattacken hade stämningen lättat ibland oss, vi hade börjat prata om nästan allt, Louis hade bett mig att berätta om mig själv, vilket jag naturligtvis gjorde! Jag hade frågat lite om Louis famlij osv. Man kan ju bara säga att allt flutit på bra..

Cirka en timme senare:
"Well it was nice to talk to you Caylie, but I think I gotta go, I have work tomorrow so.." Började Louis men slutade och granskade mitt ansikte..
"It was nice to have you here on tea!" Säger jag för att bryta tystnaden, han ler och harklar sig..
"If you don't mind, could I maybe walk with you tomorrow? To your traininglocal..And like drop you off there?" Frågade han och jag ler stort..
"Well of course! I wouldn't mind at all!" Svarar jag och han nickar..
"So when shall we meet outside my flat tomorrow?" Frågar jag och kan kliar sig i bakhuvudet..
"9?" Säger han, jag nickar och ler..
"Okay, good!" Säger Louis och reser sig upp, han går ut till hallen och jag följer efter, han tar på sig sina skor sedan vänder han sig emot mig..
Han tar ett steg fram och håller ut armarna, jag tar ett kliv fram och ska precis krama om honom när min panna slår i hans haka..
En ilande smärta sprider sig i min panna och jag tar något steg bakåt samtidigt som jag lägger ena handen för pannan..
"Sorry about that.." Säger jag och Louis flinar samtidigt som han drar handen över hakan..
"Haha it's okay.." Säger han och ler, jag höjer upp ena handen för att hälsa "Hejdå" istället, han tar tag i den och vi skakar några gånger innan vi släpper..
"Bye.." Säger Louis och går ut, sedan stänger han dörren om sig, jag ler fånigt och drar handen över pannan..
En snabb knackning hörs och jag öppnar upp dörren, där står Louis och ler generat..
"I forgot my jacket.." Säger han och nickar mot sin jacka, jag räcker den till honom och han mimar ett "tack", sedan springer han ner för trapporna..
"See you tomorrow!" Ropar han innan han kommer ut på trottoaren..
Jag stänger dörren och går för att sätta mig i soffan, fan vad jag kan göra bort mig ibland asså..
Med en duns sitter jag i soffan, sedan lägger jag upp benen och sluter ögonen, tanken slår mig att även fast jag gjort bort mig mycket idag, så har dagen inte vart så dålig ändå..

 

Sådär, kapitel 3! :)

Ville bara säga också att bara för att de kommer upp bestämd dag betyder det inte att jag inte vill ha kommentarer! Desto fler kommentarer, desto längre kapitel! ;)

 

Kommentera? :)

 

Jag kollar upp mot klockan som hänger ovanför förvaringsskåpet, den visar 19:34, kanske dags att börja dra sig hemmåt..
Efter en heldag med träning var jag utmattad, mina fingrar värkte och jag hade börjat få en hemsk huvudvärk.. Typiskt mig själv att träna övertid..
Jag kraffsade snabbt ihop alla mina notpapper och lade ner dem i väskan tillsammans med min mobil och vattenflaskan..
Jag sprang ner för första trappen och knackade på Ms.Nelson's kontorsdörr, som jag gjorde varje gång för att signalera att jag var klar, sedan sprang jag vidare ner för trapporna och ut på trottoaren..
Luften var fuktig och himmlen var mulen, det skull nog börja regna snart. Jag satte fullfart hemmåt, jag ville helst slippa undan regnet.
När jag kom till övergångsstället fick jag en liten flashback från tidigare idag, usch vilken hemsk händelse ändå..
"Hey you!" Ropar en bekant röst bakom mig, jag snurrar runt och ser Louis komma springandes ikap mig..
"Oh, hi Louis!" Svarar jag lugnt denna gången, nu hade allt hunnit att smälta ner i min skalle..
"Are you done training now?" Frågade han när han kommit upp brevid mig och log ett underbart leende..
"Yepp, what have you done?" Frågar jag intresserat och vi börjar gå långsamt i riktningen mot min lägenhet..
"I've been recording with the lads, our extra studio is just one block away from your training local!" Säger han och ler ännu en gång det där "To-die-for" smilet..
"Oh, nice! So why didn't you go with the other lads?" Sa jag och han fnös lite lätt innan han svarade..
"Well, Liam and Harry are still in the studio, so I was supposed to go home with Niall and Zayn, but then I saw you and I thought I'd join you!" Svarar han och jag nickar uppskattande, även om jag egentligen hoppa av glädje över att han valt mig framför Niall och Zayn..
"Okay, that was really sweet of you!" Säger jag efter en stund och ler mot honom, han ler tillbaka..
"So where do you live?" Frågar han och jag märker att vi strax är hemma..
"Well, you se the dark brown building there?" Säger jag och pekar mot ett ganska slitet hus, han nickar.. "Well there's my flat.."
"Oh, cool.. Do you mind if I follow you home for a cup of tea?" Frågar han och ler busigt mot mig, något i hans blick får mig att bli nyfiken på varför han vill följa med upp..
"Uhm.. Well.." Stammar jag och funderar lite, vad är det värsta som kan hända?

 

Uselt att det är så kort, jag vet! Men jag ska åka upp till Karlskoga nu och vara där över helgen! Så hann tyvärr inte skriva mer idag, brukar skriva innan men har inte hunnit, haft så mycket att tänka på just nu..

Hoppas ni gillar det lilla ni fick iallafall!:) Kommentera?

 

Mer kommentarer - Längre kapitel! :D

"8th March, 2012"

Det var alltså ett år sedan den här började skrivas.. Jag bläddrade snabbt igenom alla sidorna, till bokens sista sida.. Jag tittade uppe i högra hörnet för att hitta ett ännu mindre skrivet datum, det var precis så att man såg vad det stod..

"29th January, 2013"

2 dagar före Harry's födelsedag och 3 dagar före... "händelsen".... Jag svalde några gånger för att hålla tårarna borta, sedan bläddrade jag fram till första sidan igen, nu skulle det läsas..

     7 Mars, 2012

 

Jag stoppade i hörlurarna och tryckte på "Play", musiken började fylla mina öron och jag klev ut på gångvägen, med snabba steg styrde jag bort mot träningslokalen..
Jag log för mig själv när jag gick där och nynnade med till "Taken", folk sneglade misstänksamt mot mig där jag gick i rask takt, men det struntade jag i totalt..
Jag passerade smidigt om flera personer utan att de ens lade märke till det, jag var helt enkelt osynlig, eller ja... Det var vad jag inbillade mig.
Efter en stunds gående var det bara 2 byggnader kvar, jag stannade framför den sista övergången och bilarna susade förbi, jag stod nästan helt ensam, bara några ungdomar längre bort på gatan..
Låten byttes till "Stole My Heart" och jag sken ännu en gång upp i ett leende, jag höjde upp volymen och tryckte sedan på "övergångs knappen"..

I ögonvrån såg jag hur en mörk skugga gick fram till övergångsstället, eller rättare sagt en kille, han hade på sig urbanears och hade sin blick fäst på sin mobil, han verkade helt omedveten om omvärlden, troligen inne i sin egen värld med musik pumpandes i öronen..
Killen stannade upp i sin rörelse och för en sekund trodde jag att han skulle stanna, men med kvicka steg började han gå frammåt igen, rakt ut mot traffiken..
Jag rusade fram och drog honom bakåt, kanske lite väl kraftigt eftersom att han ramlade baklänges, med sig drog han mina hörlurar och min väska..
Virrervarr av papper flög och musiken hade börjat spelats högt, jag frustade av illska och skyndade mig att stänga av musiken, sedan böjde jag mig kvickt ner för att plocka upp mina papper, jag fick verkligen inte komma sent!
"Are you dumb! You gotta watch out! All thanks of you I'm gonna be late!" Fräste jag frustrerat fram och skyndade mig att raffsa ihop mina papper..
"I'm sorry, I didn't mean to.." Sa killen försiktigt och hjälpte till att sammla ihop några papper som flugit längre bort..
Jag såg hur han i ögonvrån plockade upp dem och sedan reste sig upp, hans blick studerade papprena innan han sedan sken upp i ett leende..
"Are you a songwriter or something?" Frågade han och styrde stegen mot mig där jag fortfarande satt på huk och rättade till mina papper..
"Well, kind of.. I play the piano.." mumlade jag och reste mig sedan upp och stoppade ner papprena i min väska, killen räckte över de papprena han hade samlat upp och jag lade försiktigt ner dem..
Jag höjde upp blicken mot killen, redo att tacka för hjälpen.. Men när jag väl fått grepp om vem det var som stod där framför mig stelnade jag till, det kan inte vara möjligt... Eller?
"Louis, Louis Tomlinson!" Sa Killen, eller rättare sagt Louis och höjde upp handen för att hälsa, jag svalde försiktigt och lyfte upp handen för att hälsa..
"Caylie.." Svarade jag spänt och Louis log avslappnat..
"Well Caylie, thank you for saving my life!" Sa han och skrattade lite tonat..
"Uhm.. Nothing to thank me for.." Svarade jag ännu mera stelt, fortfarande i en chock.
"Haha, I think so.." Sa Louis och log nöjt, sedan slog ljusen grönt och jag vände blicken ner mot marken.
"Uhm.. It was nice meeting you but I gotta go, I can't be late.." Sa jag kvickt och sprang över övergångsstället..
"Oh okay! Hope I'll se you around!" Ropade han efter mig innan han lungt fortsatte över övergångsstället..

Jag sprang in genom porten och hämtade andan, vad hade just hänt?.. Hade jag just stött på Louis Tomlinson, Louis från One Direction?!
Och jag hade ju inte gjort bort mig lite heller, jag hade ju uppfört mig som en robot, som en robot utan olja i tanken!
Jag masserade frustrerat tinningen med pekfingret och långfingret, varför skulle jag alltid göra bort mig..
Jag började springa upp för trapporna, upp till träningslokalen för att troligtvis möta en mycket sur Ms.Nelson, bra start på en dag!

Första delen ute! Woho! Vad tycks? ;)

Detta kommer ungefär bli den längd det kommer vara på varje kapitel, det lite sämre med förändringen ^^)