Hejsan!

 

Nu tänkte jag lägga upp ett schema på hur kapitlerna kommer komma i månaden Augusti! Det kan hända att det av viker lite från schemat någon gång men då ser jag till att gottgöra det så snabbt som möjligt! :)

Och som ni ser är varannan helg tom och det är för att jag åker till min pappa, på Måndag den 20:e Augusti börjar jag även skolan så då kan det hända att kapitlerna kommer glesare, men jag ska försöka så gott jag kan! :)

 

 

Tack för att ni tog er tid, och hoppas att ni blir nöjda!!

Heej!

 

Jo det var någon som hade påpekat att min nya fanfic verkar likna någon som hette Stolemyheartfic (?) var det rätt?.. Iallafall, jag har aldrig läst denna fanficen så jag vet inte om den är lik eller ej..

Jag ville bara att ni skulle veta att jag inte kopierat något från den eller så, jag hoppas att de kommer vara olika när min fanfic börjar dra igång! :)

 

Förlåt om detta störde några av er men jag hoppas att de inte kommer bli så lika! :)

 

---

Jag strök handen över den skrovliga läder ytan, lädret var väldigt torrt alltså måste boken vara gammal.. Jag greppade tag om boken och lyfte upp den ur lådan, sedan tassade jag bort till skrivbordet och satte mig ner, jag lade ner boken och studerade utsidan på den.. Jag var på millimetern att öppna den när jag tvekade lite, var det inte förbjudet att läsa andras dagböcker?..

Men så farligt kunde det inte vara, jag menar, vad skulle vara så farligt att läsa i denna boken? Det var nog antagligen bara skrivet om dagarna som gått, inga hemligheter.. Jag öppnade upp boken och läste det som stod på första sidan, en varning till den som skulle läsa den utan tillåtelse, jag tvekade ännu en gång, jag kanske inte borde läsa den.. Men nyfikenheten tog över och jag bläddrade förbi varningen, det var här, på andra sidan som dagboksskrivandet började..

Jag letade efter ett datum och fann det uppe i högra hörnet, smått skrivet men man kunde läsa det.

 

"8th March, 2012"

 

Det var alltså ett år sedan den här började skrivas.. Jag bläddrade snabbt igenom alla sidorna, till bokens sista sida.. Jag tittade uppe i högra hörnet för att hitta ett ännu mindre skrivet datum, det var precis så att man såg vad det stod..

 

"29th January, 2013"

 

2 dagar före Harry's födelsedag och 3 dagar före... "händelsen".... Jag svalde några gånger för att hålla tårarna borta, sedan bläddrade jag fram till första sidan igen, nu skulle det läsas..

---

Så nu är Prologen uppe! Tycks? :) Det blev inga bilder till detta lilla, men jag gav er en ledtråd att det är en kille's perspektiv.. Men vem? Hm..

Jo jag ville bara på peka att detta kommer hoppa lite mellan tiderna ibland, själva fanficen kommer pågå från 7 Mars 2012 och sedan gå frammåt till dåtiden -> 5 Mars 2013 <- som är datumet i detta kapitlet! :)

Men jag kommer informera er väl när dessa små övergångar händer, vilket inte kommer hända alls ofta! :)

Sedan så har jag ju fixat nya snygga grejer till bloggen, bla. Headern som Frida hjälpte mig att sätta in, jag tror också att ni kommer gilla förändringarna som kommer ske! Men berättar inget mer nu ;)

Kommentera gärna vad ni tyckte! :)

 

Hahah det lät som om jag skulle dela ut en Grammy eller nått sånt xD

Nej men, Hej där! :)

 

Ja, efter mycket jobbiga beslut, eller vad jag ska säga, så har jag valt personen som får Bi-Rollen..

 

Vill först bara säga att jag hade jätte svårt att välja! Ni som skickade in var sjukt intressanta och ville verkligen ta med alla, kanske till nästa fanfic? Vem vet..

 

Men den som får äran är.... Johanna Andersson (right?)

 

Haha fastnade lite i dig som person och älskar verkligen namnet April, som du önskade om du kom med! :) Kommentera gärna här nedan med din skype eller skriv på Dayviews! :)

 

Och sorry till alla er andra, hade verkligen ett jätte beslut, men hoppas att ni läser ändå! :)

 

Kram på er alla!!

Ja! Här ovan ser ni det nya namnet på fanficen jag kommer börja skriva på! :) Vad tycks?

Prologen kommer förhoppningsvis komma ut på Söndag, men vi får se! :)

Kommer göra en hel del förändringar på denna fanficen, som jag tror att ni kommer gilla ;)

 

Och röstningen för nästa fanfic's "Huvudkille" ser ut såhär:

 

 

Om du inte röstat, så rösta gärna nu! Allt för eran skull ;)

 

Och förmodligen så kommer den nya headern komma upp snart, och om jag inte kommer på annat kommer den se ut såhär! :)

 

 

Så nu fick ni lite info om allt! Hoppas ni kommer läsa den nya fanficen! // Alicia

 

Heej!

 

Innan ni börjar vänta er nått, nej jag har inte valt! Därav rubriken, hehe ^^

 

Men iallafall, jag är jätte trött just nu, så jag väljer imorrn, för jag vill verkligen tänka igenom mitt val, heheh, personen ska ju i stort sätt vara med i hela Fanficen! :)

 

Hoppas ni inte tar illa upp, om ni gör det så... Ja vad ska jag göra åt det! Men tack för alla som "sökt" in om man säger så, haha :)

 

// Alicia, xx

 

Jag ville bara tacka ännu en gång för alla som läst denna och tatt sig besväret att kommentera på alla kapitel, det har verkligen uppskattats mycket! Ler varje gång jag läser så fina kommentarer som ni har skrivit! Så ett stort tack till er! Hoppas på många nya läsare till min nya Fanfic och att även ni kanske väljer att stanna kvar? Det avgör ni själva! :)

 

Ett varmt tack från lilla mig!

---

 

Så från en sak till en annan! Det är nämnligen så att jag kommer ha en "Bi-roll" så kallad, och hur bra skulle det inte vara om just någon av er fick chansen att vara denna personen?! Super, eller hur!

Anledningen till att jag inte söker till Huvudkaraktär är för att jag oftast gillar att skapa dem själva, "pyssla ihop" dem efter egna krav! :) Men en "Bi-Roll" duger väl?

Iallafall, om ni är intresserad av detta så får ni kommentera där ni svarar på dessa frågorna: (Enklast att kopiera och fylla i)

 

1. Namn (eller önskat namn):

 

2. Ålder (årtal eller önskad ålder):

 

3. Utseende (helst så beskrivande som möjligt):

 

4. Personlighet (tex. hur du är som person, egenskaper osv.):

 

5. Intressen (något speciellt du gillar att göra?):

 

6. Om så skulle ske, vem skulle du vilja "dejta" (välj helst en person):

 

7. Övrigt (något extra du vill tillägga, familj?, husdjur? eller nått annat):

 

Så det var nog allt, om du nu blir vald så får vi hålla kontakten om det är nått jag behöver veta mer om dig! :) Vinnaren väljer jag på Torsdag 26/7 (Ingen tid ännu)

 

Så Lycka till alla! Och ta det inte för hårt om ni inte kommer med!

 

// Alicia, xx

 

 

 

 

 

 

Mina ögon rullade bland alla skadade människor som låg i den stora lokalen, alla människor låg på golvet, på en tunn liten filt.. Det såg verkligen obehagligt ut, men nu kunde jag inte tänka på detta..
Hittills hade jag kollat i 3 andra sånna här salar, där alla som var överlevande men skadade låg, och detta var den sista salen.. Så om inte Alice fanns här var jag tvungen att åka hem som jag hade lovat killarna..
Jag gick yrat omkring bland alla folk och försökte se någon som liknade Alice, om hon låg där, skadad..

Idag var det exakt 2 månader sedan Alice hade försvunnit..
Jag kollade ner mot den sista sidan i boken, sista sidan av denna berättelsen, jag greppade tag i bläckpennan och började skriva..

"Jag antar att detta var allt, som jag sade i början så är detta från första början, när Alice kom in i vårat liv, killarnas och mitt då..
Här har jag skrivit ner vartenda minne som jag haft med Alice, både det negativa och positiva..
Jag kan tänka mig själv läsa det här om några år, när alla säkert tror att vi glömt bort detta, men sanningen är att jag aldrig kommer glömma den dagen, aldrig..
Minnena kommer alltid finnas kvar inom oss alla, men det är väl tur det..
Iallafall, dett är sista sidan på denna lilla berättelsen, som jag nu delat med mig av, ur mitt perspektiv, jag är säker på att killarna upplevt det annorlunda, men de har vart med om samma saker..
Det var Liam's idé att jag skulle börja skriva i denna boken, som han också gav mig, jag var tveksam till att det skulle hjälpa mig till en första början, men nu kan jag inte säga annat än att Liam hade rätt, det här har hjälpt mig att få ut allt som inte velat komma ut ur min mun..
Slutet av sidan närmar sig, men vad är ett bra slut till denna berättelsen då? Jag har faktiskt ingen aning.
Iallafall, detta var min upplevelse av dessa månaderna som Alice, killarna och jag lärde känna varandra rejält, genom sätt vi inte kunnat ana heller..
Och till dig som läser detta några år framöver, vem det än är, så hoppas jag att du gillat att ta del av denna lilla stunden i våra liv, eller jag kanske ska säga mitt..

Zayn Malik..

PS. Jag kommer alltid älska dig Alice, tills mitt hjärta slutar slå.."

Jag läste igenom den sista sidan och slog ihop boken, nu var den klar..
Dörren bakom mig öppnas och in tassar Liam, han lägger handen på min axel och kollar ner på mig..
"Are you done now?" Frågar han, jag nickar och ler..
"Good, cause you must see this..." Säger han och drar med mig ut till varddagsrummet, på soffan ligger en liten ihop kurrad figur med en filt svept omkring sig, jag ler och smyger fram..
Personen som ligger i soffan vaknar till och kollar upp mot mig, jag ler och sätter mig ner på huk..
Personen ler mot mig och kysser mig på munnen, jag ler och sveper armarna om den lilla kroppen..
"Are you done with the book?" frågar personen och jag nickar..
"Do you wanna know what the last thing I wrote was?" Frågar jag och får en nickning till svar..
"I will always love you Alice, until my heart stops beating.." viskar jag mjukt och ler..
"And I will always love you.." Svarar Alice och kysser mig mjukt på läpparna..

Kort slut men så blir det ibland! Vad tyckte ni?! :)

Själv var jag väl sådär nöjd med hela fanficen, ska repa upp mig till nästa! :) Håll utkik och tack till er som läst denna! :)

 

// Alicia, xx :)

Ja kapitlet kommer komma! ;) Men innan dess så har jag några frågor som jag skulle uppskatta om ni tog er tid att svara på! :)

 

 

 

 

Tack på förhand!

 

UPDATE: Skulle någon kunna hjälpa mig att bara ändra headern sedan när den är klar? :)

"Did you say something sweetheart?" Frågade mamma och tittade med en orolig blick på mig, jag ryckte på axlarna men hon fortsatte att kolla på mig..
"Uhm.. Well, Zayn and Alice are still in India.." Mumlade jag och hon log mot mig.
"Aw, I guess they're having some time alone.." Sa hon nöjt och log.. "Little love birds.."
"Uhm..Yeah" Svarade jag och log stelt, jag valde att inte berätta något för mamma..

Liam's perspektiv:
"So how was it down there? Except from the little accident of course.." Sa Danielle och rörde rytmiskt med skeden i te koppen..
"Well.. It was amazing weather and, very sunny! We had really fun down there, yeah, until the 'accident'.." Svarade jag lite oroligt och uttalade 'accident' väldigt, stelt, kanske man kunde säga..
"Don't you think about that! You all made it home and are safe now!" Sa Danielle och strök mig över kinden, jag nickade och vände blicken till TV:n..
Jag skämdes för att inte berättat sanningen för henne, men jag vågade inte.. De andra killarna hade säkert berättat för alla de känner vad som hänt, men jag ville inte att detta skulle bli så stort, jag ville inte ge Zayn mer tyngd på axlarna..

Vi hade redan vart hemma i 6 timmar nu, och ända sedan jag kom hem så hade jag umgåts med Danielle som lyckats ta ledigt idag..
De andra killarna hade jag ingen anning om vad de gjorde, jag kanske borde kolla upp det efter att Danielle åkt hem..
"Liam, baby.. I gotta go home now, I've work tomorrow and yeah.." Sa hon och log mot mig, jag nickade lite sorgset och följde henne till dörren..
"I love you sweetheart!" Sa jag och kysste henne på pannan, hon log och kysste mig på munnen, sedan öppnade hon dörren och klev ut..
"I love you too.." Sa hon innan hon stängde dörren och jag blev själv hemma..
 
Tanken slog mig att jag skulle kolla vad de andra killarna gjorde, så jag drog på mig mina sneakers och öppnade dörren, jag tvekade lite innan jag vände tillbaka in i köket och tog med resterna från Danielle's och min middag, om jag kände Niall rätt så skulle han säkert inte ha någon mat hemma..

Niall's perspektiv:
Mamma hade åkt tillbaka till hotellet för 1 timme sedan och nu låg jag här ensam, sappade mellan TV kanalerna men inget bra tycktes vara på..
Min mage kurrade hysteriskt men jag orkade inte springa iväg i snöovädret bort till affären, jag kanske kunde svänga förbi Liam om han var ensam nu vill säga..
Mina tankar avbröts av en snabb knackning på dörren, jag reste mig upp och öppnade dörren..
Där stod en halvt besvärad Liam med.. Mat i sina händer! Jag ryckte genast åt mig maten och Liam skrattade mjukt och klev in..

"So you didn't told her?" Frågade jag efter den sammanfattade historien som Liam just berättat för mig, han var verkligen besvärad och besviken på sig själv för att han inte sagt något till Danielle..
"No.." Sa han och suckade..
"Hey, don't be sad.. I lied to my mom about it too! I think it's better fro Zayn if we don't tell anyone yet.." Sa jag och klappade honom på ryggen..
"Yeah, you've probably right!" Sa han och log.. "Shall we invite the other boys for a movienight?"
"Sounds great!" Sa jag och fiskade upp mobilen, jag messade både Harry och Louis, man visste aldrig vart de hade sina mobiler..

10 minuter senare kom Harry och Louis in i lägenheten med ett leende på läpparna..
"Where's Zayn and Alice?" Sa Louis och log brett, men det försvann på någon sekund när han insett vad han just sagt.. "I didn't mean it! I'm sorry!" lade han kvickt till och tog sig för pannan..
"It's okay.." Sa Harry tröstande och klappade honom på ryggen, men Louis bara skakade på huvudet..

Någon del av mig gillade att Louis log som som han nyss gjort, för det var ett tvättäkta leende, och det hade han inte haft på länge.. Jag saknade det..

 

Efter en lång stunds tystnad kunde jag inte hålla mig längre..
"Ah! This is killing me.. I just wish that this never would've happen!" Sa jag med en irreterad ton i rösten och kastade bak huvudet..
Jag såg ur ögonvrån hur alla killarna vände sina huvuden mot mig, så jag slöt ögonen och suckade..
"Yeah.. But what can we do?" Sa Harry medlidande..
"I don't think there's anything to do.. Just wait and pray that Zayn is alright, and bring home Alice with him.." Sa Liam och vi nickade, han hade rätt..
Kvällen fortsatte med en film och sedan gick alla killarna hem, jag lade mig i sängen för att sova, men det verkade omöjligt..
Mina sista tankar gick till Zayn och Alice, jag hoppades verkligen att Zayn skulle klara sig själv där nere..
Vi andra hade ju åkt hem men Zayn vägrade att följa med, han var fast besluten om att stanna kvar nere i Indien och hitta Alice för att sedan flyga hem med henne.. Visst ville vi tro att det skulle gå, men oddsen var små.. På radion och på TV kanalerna hade de sagt att dödssiffrorna var ganska stora, jag kommer iallafall inte ihåg exakta siffrorna.. Men stora var dem..
Så mot våran egen vilja åkte vi hem, men vi fick Zayn att lova att om han inte hittat Alice inom en vecka så skulle han åka hem, men jag tvivlade på att han skulle hålla det löftet.. Om han nu inte hade hittat Alice..
Min största rädsla var att han skulle hitta henne, fast utan livet i behåll.. alltså död..

Zayn's perspektiv:
Mina ögon rullade bland alla skadade människor som låg i den stora lokalen, alla människor låg på golvet, på en tunn liten filt.. Det såg verkligen obehagligt ut, men nu kunde jag inte tänka på detta..
Hittills hade jag kollat i 3 andra sånna här salar, där alla som var överlevande men skadade låg, och detta var den sista salen.. Så om inte Alice fanns här var jag tvungen att åka hem som jag hade lovat killarna..
Jag gick yrat omkring bland alla folk och försökte se någon som liknade Alice, om hon låg där, skadad..

 

Nu var det bara sista raden kvar, mitt hjärta gick i högvarv och tårarna pressade bakom ögonlocken, snälla gud låt henne ligga här..

 

Sådär sista kapitlet kvar nu! Vad tyckte ni? Nu fick ni höra av från Zayn också som inte var med i förra kapitlet! Någon som tycker att det ska bli spännande att få se vad som hänt med Alice?:)

Kom igen nu, sista spurten! Kommentera och kapitlet kommer snabbare! Får bara ungefär 1/6 kommentarer av alla som läser! Skulle ju vara kul att veta vad ni tycker ^^

2 dagar senare, Harry's Perspektiv:
"Hey stop it!" skrönade jag och skakade på huvudet..
Louis och Niall hade ännu en gång spelat ett av sina dumma skämt genom att hälla salt i mitt hår, och det värsta var att det alltid var lika svårt att få ut..
"Hahah, you should've seen your face!" Sa Louis och brast ut i skratt..
Jag skakade ännu en gång på huvudet för att få bort allt salt, sedan kollade jag bak mot Niall och Louis som satt på flygstolarna bakom mig och skrattade ihjäl sig..
"Couldn't you done that on Liam instead?!" Sa jag och Liam kollade anklagande på mig..
"You know they don't dare to mess up Daddy Directioners hair!" Sa han med sin 'daddy' röst och log nöjt mot mig..
"Yeah yeah.." Muttrade jag men kunde inte låta bli att flina..
"Ah, ah, ah.. I see your smile!!!" Sa Niall och höjde upp fingret samtidigt som han log brett mot mig..
"Phaa! Let me sleep.." Sa jag och lade mig till rätta igen..
Grejen var inte att jag var sur eller något, jag var mest trött och ville hem till Storbritannien.. Flyget hem kändes längre än det som vi hade åkt hit med, fast nu var det bara 2 timmar kvar tills vi skulle landa på Heatrow..

3 timmar senare:
Jag slängde mig i soffan och Louis smällde igen dörren efter sig..
"HOME SWEET HOME!" Skrek han och slängde sig i den andra soffan..
"I've missed you so much sofa!" Mumlade jag och Louis skrattade..
"I've missed my bed much more!" Sa han och sprang iväg mot sitt sovrum, en liten duns hördes och efter det ett smärtsamt skrik..
"AHHH! My toeee!" Tjöt han fram innefrån sovrummet, jag skrattade och reste mig upp för att gå in till honom..
"Aw baby, should I kiss it?" Frågade jag skämtsamt och Louis skrattade igen, sedan slängde han ner sig i sängen, jag lade mig brevid honom..
"We're actually home!" Sa han och lade armarna i kors över bröstkorgen..
"Yeah.. Or.." Sa jag och tvekade, jag vågade inte fortsätta..

Louis kollade på mig, hans blick blev genast ledsam och fylld av skuld efter det han sagt..

"It's okay.." sa jag och han skakade på huvudet..

"No, it isn't.." Sa han och blundade hårt..

Jag skakade av mig snön som fastnat på mina kläder och i mitt hår, precis när vi hade gått ut ur flygplanet så hade det börjat snöa, första snön denna vintern, och nu hade det börjat snöa rejält..

Jag ryckte tag i dörrhandtaget, det var öppet alltså var redan Danielle här..
Jag svängde upp dörren och slängde väskorna på golvet, sparkade av mig skorna och smällde igen dörren..
"Danielle!" Skrek jag och gick in i varddagsrummet, där låg hon på soffan och sov, jag log för mig själv oh tassade fram till henne..
"Sweetheart I'm home.." viskade jag i henne's öra och strök henne över håret..
Hon kollade upp mot mig och kastade sig sedan runt min hals, jag satte mig i soffan och hon hoppade upp i mitt knä, fortfarande med armarna runt min hals..
Jag drog in hennes doft och kramade om henne extra hårt, en liten tår rann ner för min kind..
"I've missed you so much Liam.." Sa Danielle och kysste mig sedan ömt i nacken..
Jag tog hennes huvud mellan mina händer och kysste henne ömt, jag hade verkligen saknat att få göra så..
Hon lutade sin panna mot min och bet sig i läppen, jag kollade in i hennes vackra ögon och log, hon var så vacker..
"I love you Danielle.." Sa jag och hon log nöjt..
"And I love you Liam.." Sa hon och kysste mig..

Niall's perspektiv:
Det första jag gjorde när jag kom hem var att gå rakt till kylskåpet, som nästan var tomt..
"Ahh!" Muttrade jag och kollade i skafferiet istället..
I skafferiet låg en påse med bullar och ett paket med kakor, jag kollade funderande på dem innan jag plockade ut dem, jag hade inte köpt nått sånt här..
"Niall.." Hördes en kvinna säga, men den kvinnan var inte vem som helst..
"Mom.." Sa jag och rusade fram till henne, vi kramade om varandra en lång stund innan vi släppte taget om varandra..
"My little boy.." Viskade hon och lade sin hand på min kind och kysste mig på pannan.
"I love you mom!" Sa jag och log för att hålla tårarna borta..
"I love you to my baby..." Sa hon och en tår rann ner för hennes kind..
I vanliga fall hade jag suckat och sagt till henne att inte kalla mig så, men just nu hade jag inget emot det, jag hade faktiskt saknat att hon hade kallat mig så..
"Let's take a coffee break and talk a bit.." Sa hon och jag nickade ivrigt..
Jag lade upp fikabrödet på ett fat medans mamma fixade teet, sedan satte vi oss ute i varddagsrummet och pratade om allt mellan himmel och jord..

"And now you're all home!" Sa Mamma nöjt och log, jag kollade upp mot henne med ledsen blick, men tvingade mig själv att kolla ner igen..
"Well.. not all of us.." Mumlade jag ohörbart för mamma.

---

Tadaa! Vad tycks? Börjar få färre och färre kommentarer på varje kapitel, och komihåg att era kommentarer är det som får mig att bli pepad att skriva! ;)

Kommentera, snälla? :)

Liam's perspektiv:
Det sved till i mitt hjärta när jag såg Zayn's leende dö ut.. Jag visste att han tänkte på Alice, att hon inte hade kommit..
Han kunde inte vara glad över att hon var i säkerhet, som jag kunde med Danielle och Louis kunde med Eleanor.. Ingen av oss visste ens om hon levde..
Jag gick fram till Zayn och kramade om honom, han lutade sitt huvud mot min axel och jag hörde små snyftningar.. Jag visste att han gjorde allt för att inte gråta, men ibland behövde man faktiskt gråta ut..
"I let her go.. I dropped her hand.. It's my fault that she's gone.. I should be the one missing.. " mumlade Zayn och han började skaka..
Han skjöt sig ifrån mig och bakade några steg, fortfarande med ansiktet vänt mot marken..
"I LET HER GO! OH MY GOD.. IT'S ALL MY FAULT!" Skrek han och drog våldsamt händerna genom sitt hår..
"No Zayn.. It isn't your fault!" Sa Niall bestämt och vi andra nickade instämande..
"You are the least one to be accused of this!" Sa jag och tog ett steg emot honom, han ryggade tillbaka hastigt och kollade upp mot mig..
"Please, don't lie to me.." Viskade han..
"I would never lie to you Zayn, you should know that.." Sa jag lugnt och kollade på honom med en allvarlig blick..
"Yeah. You're right.. I'm so sorry Liam.." sa han och suckade..
"What am I right about?" Sa jag med lika bestämd röst.. Han försökte finta bort mig, han sa aldrig om jag hade rätt om att han var den sista som man kunde skylla på eller om att han borde veta att jag aldrig skulle ljuga för han..
"Both.." Sa han och suckade.. "It isn't my fault.. But it feel like it is.."
"You shouldn't feel that way.." Sa Harry och jag nickade, jag hade för en stund glömt att dem stod bakom mig..
"Come on let's go up to the 'Camp' !" Sa Louis och utalade 'Camp' väldigt tydligt..

Niall och Harry hade båda lite dolda talanger, tillsammans hade de lyckats få upp en liten brasa och runt den satt vi och snackade, som inget hade hänt..
"I wanna sing a song.." Sa Zayn och vi alla nickade uppskatande, det kunde behövas..
"It's a Ed Sheeran song, you know that song.. Wake me up.." Sa Zayn..
"Yeah I've heard that song!" Sa Harry och kliade sig i nacken..
"The song reminds me of Alice, most of the lyrics..." Sa Zayn och började sjunga, Harry började nynna lite också men vi andra satt och lyssnade..

 

 Lyssna på låten om ni vill till texten :)

Zayn log lite men fortsatte sjunga..

Han fnös och log ännu en gång..

En tår rann ner för hans kind, men han log fortfarande..

Han bröt ut i tårar och skakade på huvudet... 

---

Litet kapitel.. Måste skynda mig nu!! Bye bye! :)

Kommentera?

 

Zayn's perspektiv:
Det hade börjat ljusna mer nu, marken jag gick på var lite fuktig, men inte blöt.. Jag var fortfarande ganska blöt, mitt hår hade lagt sig ner och mina kläder hade klibbat sig fast på min hud..
Jag visste inte direkt vart jag var, jag hade gått hela natten, bara gått.. Utan att stanna för att vila.. Jag kunde inte tänka klart, och de ynka klara tankarna jag hade gick till att tänka på Alice..
När jag hade kommit till korsningen, som låg några kilometer tillbaka nu, så hade jag svängt till vänster istället för höger.. Som de flesta andra gjorde..
Jag visste inte varför direkt, men min magkänsla sa att jag skulle svänga vänster..

Jag satte mig ner längs vägkanten och andades ut, min kondition var verkligen kass efter all rökning..
Jag hostade upp lite vatten innan jag reste mig upp och fortsatte gå, längre fram krökte sig vägen i en skarp kurva.. Och brevid kurvan var en ruin.. Ja, just det.. Den gamla kyrk ruinen låg här uppe..
Jag stannade till och funderade en stund, möjligheten fanns att killarna skulle vara här.. och kanske Alice..
Jag började gå med rask takt igen, svaret fanns där framme..

Liam's perspektiv:
För någon timme sedan hade vi kommit fram till kyrk ruinen, men de andra var inte där..
Ingen av oss hade snackat sedan vi kommit fram, allla besvikna på att varken Alice eller Zayn väntat på oss där..
Vi hade istället satt oss i en sorts ring och bara tänkt, eller jag hade iallafall tänkt.. Mina tankar hade gått till Danielle som satt hemma i England, min familj och vad som hade hänt om jag inte hade klarat mig..
Jag hade fortfarande inte direkt smält vad som hade hänt.. Även om jag oftast var den som höll alla nere på jorden och var hyfsat lugn eller "Daddy Directioner" som fansen kallade mig, så var jag nog den som var mest rädd och förvirrad just nu..
Jag hade ingen aning om hur vi skulle ta oss hem, vad som egentligen hänt och framför allt hur de andra mådde...

Harry's perspektiv:
De andra killarna satt borta i sina egna tankar, långt långt borta från denna värld..
Jag bet nervöst på naglarna, något som jag aldrig brukade göra egentligen.. Det var ju oftast Niall som gjorde det, men på något sätt så fann jag det ganska lugnande.. Och så höll det mig sysselsatt för stunden, medans vi väntade..

Louis perspektiv:
"So.." började Niall men avslutade sedan, han kom inte på något att säga verkade det som, så jag hjälpte honom på traven..
"So, what are you thinking about?" Sa jag och försökte klämma fram ett leende, Niall log mot mig och kollade sedan på Liam..
"Oh.. Uhm.." Stammade Liam och vaknade upp ur sina tankar.. "How we're gonna get home!"
"Yeah, I was thinking about that too.." Sa Niall och vi alla förde blickarna på Harry..
"Well, unlike you.. I'm thinking about Zayn and Alice!" Sa han med en irreterad och gnällig röst...
"Gosh.. Calm down Harry!" Sa jag irreterat och suckade..
"Yeah.. Of course we're thinking about them too!" Sa Niall och Harry blängde surt på honom..
"Hey! Calm down all of you!.. Don't start fighting over a thing like this, it won't help us at all!" Röt Liam till och vi kollade ner skamset i marken, han hade rätt..
"Sorry.." Klämde jag fram och tystnaden började igen..

Harry's perspektiv:
Jag var trött på tystnaden, på väntan.. Jag ville bara hitta dem, åka hem och vara i säkerhet..
Jag reste mig klumpigt upp och gick ner till vägkanten, en ensam tår gled ner för mig kind men jag torkade snabbt bort den..
Ute var det ljust nu, fåglarna sjöng tyst och värmen började stiga..
Jag kollade ut på vägen, mot riktningen där vi kommit ifrån någon timme tidigare..
En liten mörk figur gick långt bort, ju närmre den kom desto klarare blev personen som gick där.. Alldeles ensam..
Håret var svart och låg ner plattat, det såg ut att vara blött, eller snarare hela.. han?... var blöt..
Kläderna var blöta och hade en mörk färg, men det var något med dem jag kände igen..
Jag förde blicken upp till personens ansikte, fortfarande oklart...
Jag kisade för att kunna se bättre, personen där framme viftade med sina armar högt över huvudet..
Men vafan det är ju Zayn!
"ZAAAAYN!" Skrek jag högt och rusade emot honom..
"HARRY?!" Ropade han tillbaka och satte fart mot mig med..
Jag slängde armarna runt honom och kramade om honom riktigt hårt, han hostade till lite och kramade om mig ännu hårdare..
"I thought you were dead.." viskade jag och snyftade lite, fan.. Jag betedde mig som en tjej ju..
"But I'm not.." Sa han och jag log mot honom..
"HARRY? ZAYN?!" Hörde jag Niall ropa med sin irländska stämma, jag vände mig om och viftade med ena handen att han skulle komma hit..
Han började rusa emot oss och kort därefter kom Liam och Louis, de alla hade stora leenden på sina läppar och kramade om Zayn..
Zayn kollade upp mot kyrk ruinen där vi kommit ifrån, fortfarande med ett leende..
Hans blick stannade där och efter en stund försvann leendet, en tår rann ner för hans kind..

Zayn's perspektiv:
Jag kramade om Louis sist och gav dem sedan alla ett stort leende..
Jag hade hittat dem! Trots alla odds att inte göra det..
Jag vände blicken upp mot ruinen, fortfarande med ett leende på läpparna..

 

Någonstans i mitt huvud hade jag inbillat mig hur Alice skulle komma springandes emot mig,

att jag skulle få hålla henne i mina armar igen,

att få säga att jag aldrig skulle släppa henne igen,

att få kyssa henne på de mjuka läpparna,
att få lägga rätt hennes hår bakom örat,
att få se henne le det vackra leendet,
att få höra henne skratta igen,
att få se henne livs levande..

 

Mitt leende dog ut och jag kände en tår glida ner längst min kind..
Hon hade inte kommit..