Det var en vecka sedan Louis hade hört av sig till mig sist, kanske hade han bara fullt upp, eller så hade han glömt bort mig..
Sedan insedenten med Ms.Nelson hade vi smsat lite och träffast 2 gånger till, men efter det hade han plötsligt slutat höra av sig.. Och inte visste jag varför..
Men vad kunde man förvänta sig av en superstjärna? Enligt mig själv, inte mycket.. Även om vi bara precis börjat bli vänner så kände jag enorm saknad av att få sms av Louis, och bara hänga med honom.
Självklart hade jag inte berättat nått för April ännu, om man nu ska säga självklart.. Men jag ville ha det lite som min egna.. hemlighet?..
"Kändisen Louis Tomlinson från One Direction var vän med mig i 1 vecka!" var ju inget som jag ville att alla skulle veta direkt, det var min ensak, och antagligen Louis också..
Men ända sedan den dagen Louis hade kommit hem till mig hade jag börjat skriva i en så kallad, dagbok.. Jag hade haft den i evigheter men inte kommit på nått bra att skriva, inte förräns Louis kom in i mitt liv! Varje dag hade jag kluddrat ner lite smått om dagen, och om Louis..

"Hey why aren't you up yet?" Sa April och satte sig vid mig i sängen, jag ryckte till och satte mig upp.
"Well, Ms.Nelson told me I could have 2 days off so.." Började jag men April lät mig inte avsluta..
"Brilliant!!!" Skrek hon högt och slog ihop händerna, sedan log hon stort mot mig, jag skrattade lite och drog in henne i en kram.
"So what would you like to do? Since you're home today!" Frågade jag och hon ryckte på axlarna..
"I don't know, but tonight I'm gonna work and tomorrow too so.. Yeah.." Sa April och jag nickade bara, självklart skulle hon jobba när jag väl var ledig!
"Well then I have to be home all alone tonight and tomorrow!" Suckade jag men kunde inte låta bli att le..
"Can't you invite Louis over here?" Frågade hon och mitt hjärta hoppade över ett slag, hur visste hon om Louis?! April studerade mitt förvånade ansikte ett tag innan hon började skratta..
"I've read some of your texts, so it's not a secret any more darling!" Sa hon och klappade mig på axeln, jag log stelt och April gick ut ur mitt rum..
Men hon hade kanske rätt, jag kanske skulle bjuda över Louis.. Jag greppade tag i min mobil och öppnade upp ett nytt meddelande..

"Hi Lou! Was a long time since we last spoke, hope you haven't forgotten me? Oh well, I was just wondering if you would like to come over tonight or maybe hang out tomorrow? :)x"


Min mobil surrade till och jag drog upp den ur bakfickan, ett välbekant namn syntes på skärmen, Caylie..
Jag log och öppnade upp sms:et, jag hade väntat på att hon skulle höra av sig, men hon hade inte gjort det på drygt över en vecka.

"Hi Lou! Was a long time since we last spoke, hope you haven't forgotten me? Oh well, I was just wondering if you would like to come over tonight or maybe hang out tomorrow? :)x"

Jag log brett och började genast knappa in ett svar..

"Hi! :D Yeah I know, but I would never forget you.. I can come over about 10 min if it okay? :)x"

Efter en stund surrade det till i mobilen igen och Caylie's namn dök upp på skärmen igen..

"Good! See ya then! :)x"

Jag fnissade lite och hoppade sedan upp ur soffan, Harry sneglade underligt på mig när jag gick ut i hallen och strax hörde jag hur han kom upp bakom mig..
"Were are you going?" Frågade han nyfiket och jag kunde inte låta bli att skratta..
"To a friends house.." Svarade jag kort och drog på mig ett par blåa toms..
"Oh, and who is this friend? A girl perhaps?" Forsatte han fråga, envis som han var.
"Okay, okay! Yes this friend is a girl, and her name is Caylie! A very nice girl if you ask me!" Sa jag och Harry log stolt.
"Oh.. So when did you meet her?" Frågade han och jag drog på mig jackan.
"About two weeks ago, she kind of saved my life.. But it's a long story! Gotta go now Hazz, see you!" Sa jag och stängde dörren om mig snabbt för att slippa fler frågor.
Vidare till Caylie's lägenhet..

 

Sådär, får se om ett till kapitel kommer upp ikväll, tror dock inte det.. Fortfarande sjuk och så.. ^^

Men vad tyckte ni om detta? :) Värt att kommentera?