Innan jag ens hunnit avsluta meningen, för att ändra vad jag just sagt, så kände jag en enorm smärta som spred sig snabbt i min käke. Min blick fångade Louis' knytnäve som långsamt drogs tillbaka från mitt ansikte.
"Why the hell did you do that?" Skrek jag men var tvungen att bita ihop tänderna genast eftersom att smärtan verkade vara olidlig..
"I.. I don't know.. I'm sorry Harry.." mumlade han, en aning shockad över vad han just gjort.
"It's okey.." muttrade jag surt och tryckte med handen på käken.
"Why did you kiss her?" Frågade han och stirrade kallt, jag harklade mig och vände blicken till golvet.
"We didn't really kiss.. It was close to a kiss, but just as we were going to kiss, she turned away her head so it was just a peek on the cheek really.." Sa jag och skämdes en aning, det var länge sedan jag blivit nekad sådär..
"So it was just a kiss on the cheek?" Frågade han bara för att säkra sig själv om vad som hände igår kväll..
"Yepp.. But don't tell the other lads! It was rather embaressing to be rejected away like that." Louis nickade kort innan han gav mig en broderlig kram.
"We still need to find her though!" Muttrade han och jag skrattade milt. "What?"
"Why don't you just try to call her? I would myself if I had her number!" Sa jag och han slog handen över sitt ansikte.
"Why didn't I think about that!" Skrek han in i sin hand och jag kunde inte hjälpa att börja skratta lite, men det förvsann direkt då jag kom på varför han skulle ringa henne - hon var borta.
Louis drog upp mobilen, knappade något på den och förde den sedan till örat.
"Hello Caylie! Listen-" Sa han efter ett tag, men han avbröt sig själv efter bara några ord.
"What are you doing Caylie?" Frågade han förvirrat, jag gav honom en oroande blick och pekade på mobilen, jag ville ju också veta vad hon sa!
"You what?!" Skrek han i telefonen.
"Caylie stop it right away! It won't help!" Skrek han och jag spände mig, vad fan höll hon på med?!
"No no! Let me come and get you!" Jag reste mig upp, beredd på att följa med vart han än skulle.
"No, no! You stay right there! I'm coming!" han gick ut i hallen och började ta på sig, mobilen var fortfarande vid hans öra.
"Caylie, talk to me!" Sa han samtidigt som vi båda klev ut genom ytterdörren.
"Don't you say that.. Just breath slowly and try to calm down! I'll be there in a moment!" bilden rullade ut från garaget och jag kollade på Louis ihop om att få veta vad som pågick just nu.
"Caylie, love.. I'm coming, don't you worry.." mumlade han med en kärleksfull ton, jag kunde inte hjälpa att känna mig lite avundsjuk..
Varför kunde inte jag få prata med henne så? Jag vill också veta vad som pågår här..
"CAYLIE!" Skrek han plötsligt, det verkade vara tyst från andra sidan..
"What happened!" Frågade jag oroligt, han bara skakade på huvudet samtidigt som han tryckte på gasen mer, något sade mig att detta var allvarligare än vad jag trodde..

 

Det blev en kortis, men det är bara för att få upp stäminingen lite! ;) Så vill ni inte veta vad som händer? 4+ kommentarer för nästa!