Där satt jag, utanför hans hus..
Känslorna bara välde över, vad hade jag egentligen gjort? Ville jag verkligen sabba mitt liv ännu mer?
Jag hade redan gett upp att försöka få tårarna att sluta rinna, det var ingen idé att ens försöka hålla tillbaka dem, de kom fram gång på gång.
En svart range rover tvärnitade framför mig och ut hoppade två mörka figurer, jag kunde inte se klart vilka det var men jag gissade på att det var Louis och Harry.
"Oh my..!" Viskade Louis samtidigt som han föll ner på knä framför mig, hans armar slöt sig runt om mig, en varm känsla spreds i min kropp.
"Don't you ever, ever, ever do that again!" Mumlade Louis mot mitt hår och jag nickade hastigt, aldrig mer..
Harry harklade sig bakom oss och jag kom på att vi satt ute på trottoaren, mitt ute i kylan.
"Maybe we should get you inside the car? So neither of you catch a flu?" Frågade Harry och Louis drog upp mig från marken, hans arm vilade runt min midja samtidigt som han hjälpte mig in i bilen.
Väl inne i bilen knäppte han om bilbältet på mig och gick sedan runt bilen för att sätta sig brevid mig, Harry satte sig i framsätet för att köra hemmåt.

Efter en stunds tystnad harklade sig Harry och jag mötte hans oroliga ögon i bakspegeln, efter några sekunder vändes dem tillbaka till vägen.
"So.. What happened to you Cay?" Han kallade mig Cay, ingen av dem hade gjort det innan, men jag gillade det.
"Uhm.. Long story, but to make it short.. I kinda messed up my life a little bit more!" Sa jag och pressade fram ett leende, han kollade på mig igen och hans oroliga blick fanns fortfarande kvar.
Jag kände på mig att detta inte skulle vara sista gången han frågade om detta, hans blick sade allt.


Jag skulle minsann pressa ur henne vad allt detta handlade om, jag ville veta vad som hade hänt, Louis hade ju fått veta så varför inte jag?!
"Here we are.." mumlade jag och fickparkerade bilen vid sidan om trottoaren, hem ljuva hem brukade man väl säga?
Caylie knäppte av sig bältet och skulle just öppna dörren när det ryktes upp utifrån istället, där stog Louis med ett besvärat uttryck på ansiktet, vilken gentleman han skulle vara då..
"C'mon let me help you!" Sa Louis och tog ett stadigt tag om hennes midja, jag såg hur hon spände sig en aning, antagligen var hon obekväm med situationen.
Jag öppade upp bildörren och gick runt bilen, portdörren höll jag uppe för Louis och Caylie sedan traskade jag in efter dem, jag försökte hålla mig i bakgrunden just för stunden..
"Louis you don't need to help me you know.. I can walk myself!" Sa hon och fnittrade lite åt hur Louis uppförde sig, han skakade bara på huvudet.
"Ah, Lou let her be alone! If she wants to walk alone, let her!" Sa jag och greppade tag i hans axel, utan att svara verkade han lyssna på det jag sade och gick iväg framför oss.
"Cheers Harry!" Sa hon och jag skrattade lite, hon log och vi fortsatte gå upp för trapporna.
"So.. Do you wanna tell me what happened?" Frågade jag när det var halva vägen kvar upp, Louis var säkert redan uppe men jag hade tålmodigt väntat på Caylie.
Det var ju inte så att hon var skadad eller något, grejen var bara den att hon inte gick vidare snabbt, lite lat antar jag.
"Uh.. There's not much to tell you!" Sa hon och försökte slingra sig ur ämnet, jag skulle låta det gå för denna gången - men nästa gång, då skulle jag få veta!
"Okay okay, but next time, you'll tell me! Alright?" Hon kollade tacksamt mot mig och nickade.
"Hey, do you know why Louis acted like that? He just ran away.." Sa hon och vände blicken mot mig, jag ryckte på axlarna och vi fortsatte gå i tystnad.
Det är fel att ljuga, jag vet, men det är bättre att Louis får förklara själv.

 

Åhh! Vad har Cay gjort? Och varför beter sig Louis så? Och hur blir det med April o Cay? Ja, det kanske ni får veta i nästa kapitel! :)