Words I Never Said.. - Del 18

Det var såhär det var i alla kärleks romaner oftast, att tjejen somnade på soffan och sedan nästa morgon vaknade hon upp och fick se att hon låg i en säng, det var då killen hon var kär i som hade lyft henne dit och efter den kvällen blev de förälskade. Men som om det skulle hända..
Jag slöt mina ögonlock utan att ens försöka hålla dem uppe, jag visste ändå att April aldrig skulle låta någon av dem bära mig in till sängen. Sömnen spred sig över mig och tillslut försvann jag..


"Set me down!" Skrek jag och fortsatte skratta hysteriskt.
Han hade mig hängande över hans axel, så att mitt ansikte borrades in i hans rygg. Han skrattade bara och jag kunde föreställa mig hur hans smilegropar kom fram samtidigt som han skrattade..
Efter en stund satte han äntligen ner mig i gräset, jag kollade förvånat omkring mig och kunde snabbt utgöra att vi var mitt ute på den stora ängen, långt bort i fjärran tornade höghus upp men de måste minst vara 5 km bort.
"What are we doing here?" Frågade jag och försökte låta allvarlig, men det dröjde bara sekunder innan jag sprack upp i ett leende.
Hans leende speglades mot mig.
"I want to have you all by myself for a little while." Sa han och log flörtigt, jag rullade mina ögon och gick fram till honom.
"You know you already have that privilige.." viskar jag i hans öra, hans armar dras runt min midja och jag skjuts närmre honom.
Hans läppar pressas på mina i en lustfylld kyss, jag kysser tillbaka med samma lust. Han var den jag ville ha.

~~~
Beep... beep... beep... beep...
Ljudet väcker mig en aning förvirrad, vad var det som lät?
Mina ögon öppnas långsamt, det känns som om de vart stängda i flera år så tröga de är att få upp. Ett starkt ljus letar sig in innanför mina ögonlock, jag drar in ett djupt andetag och låter ögonen vänja sig vid ljuset.
Jag måste ha lämnat rullgardinerna uppe, varför skulle det annars vara så ljust?
Mina ögon letar sig till nattduksbordet, jag måste veta hur mycket klockan är... Men mina ögon möter något helt annat, en stor maskin som har massa sladdar anslutna till sig. Jag följder en av sladdarna med blicken och ser att den leder upp till min näsa, att jag inte märkte det innan skrämmer mig en aning..
Jag är inte hemma, jag är på ett sjukhus.
Plöstligt kommer en sjuksköterska in i rummet, hon visslar tyst och kollar mot mig. Hennes blick fryser och hon ser chockad ut, nästan som om hon sett ett spöke.
"You- you - you are awake!" Utbrister hon och springer fram till mig, jag nickar oförstående... Vad är det som hänt?
Hon drar ut slangen ur min näsa, sedan trycker på en knapp vid sidan av sängen och sekunderna därpå kommer en doktor in i rummet.
"Caylie! You are awake!" Utbrister doktorn och ler stort mot mig, jag nickade svagt ännu en gång..
Jag sluter mina ögon en stund, detta gick för fort..
"Cyntia, can you go and call the boys? Meanwhile I'll ask her some questions!" Säger doktorn till sköterskan, jag antar att hon nickar eftersom att det blir tyst - dörren öppnas och stängs sedan. Jag öppnar ögonen..
"Where am I?" Frågar jag när han sätter sig ner på en stol brevid sängen.
"You're at Cameden Hospital!" Säger han vänligt, men något i hans blick väcker oro inom mig.
"Why am I alone? Where are my friends?" Frågar jag och sätter mig upp i sängen.
"Your friends will be here soon, no need to worry!" Svarar han och jag nickar förstående.
"So I'm gonna ask you some questions, is that alright?" Frågar han och jag nickar, han tar fram ett block och en penna ur fickan på hans rock.
"What's your name and age?" Frågar han och den frågan tvekar jag inte en sekund på.
"Caylie, and I'm 19!" svarar jag simpelt, hans käke späns en aning innan hon fortsätter.
"What's the last thing you remember?" Frågar han, den frågan var lite svårare men jag visste svaret på den.
"Falling asleep on the couch with April, Niall, Louis and Harry after watching a movie!" han nickar och noterar nått i sitt block.
"And finaly.. What date do you think it is?" Frågar han och kollar hoppfullt på mig, jag tänker efter en stund.
"March 30th, 2012.." Svarar jag efter en stund, antagligen var det några dagar senare eftersom att jag låg på sjukhus, men det var det senaste datumet jag kunde komma ihåg - det var ju kvällen då vi var hemma hos April och mig..
Doktorn kollar på mig storögt och jag förstår genast att något var fel, vad hade jag gjort?
"Is there something wrong doctor?" Frågar jag och han sväljer hårt.
"Caylie.. Today is 4th March, 2013..."
 

Da-da-da-dammm! Och där släppte jag den stora bomben! Nå vad tror ni har hänt? Ni blir väl inte allt för förvirrade? ;) Kommentera! :) 5+ till nästa!
 

Kommentarer
Postat av: Johanna

meeer!!!!!!!!!

2012-12-25 @ 23:25:35
Postat av: frida

MEN WTF.
VADÅFÖRRVIRA?!?
ASSÅ HURFSN KUNDE HON SOVA I ETTÅr ?!? Wtf is happenin.
Synd att det inte e skola så jag kan tjata på dig mena asså, believe . You gonna write a new chapter, or..........jadu, vänta o se!!!....

2012-12-25 @ 23:39:30
Postat av: Bergendahl

ALICIAAAAAA!!!!! VAFRÖR GÖR DU SÅ HÄR MOT MIG?! Hur hade du tänkt att mina nerver ska klara detta?
Åhhh vi måste tillbaka till skolan så vi kan tjata på dig som Frida säger!!
Men jaja, kapitlet var asbra iaf även om jag inte gillar innehållet D:

2012-12-25 @ 23:50:21
Postat av: Anonym

OMG FETT BRA! Längtar till nästa!!

2012-12-26 @ 00:13:27
Postat av: Ida

Mmmmeerrr

2012-12-26 @ 01:41:18
Postat av: Em

Nu får du fan ta dig skriva mer kvinna. Du kan inte bara lämna oss sådär

2012-12-26 @ 11:18:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0