3 dagar senare hjälpte April mig att komma in i lägenheten, min balans hade inte blivit helt den samma igen. Men läkarna hade försäkrat mig om att det skulle bli som normalt igen, med balansen då.. Mitt minne skulle nog aldrig återkomma igen trodde dem, det fanns alltid hopp men troligtvis skulle det inte hända.
Läkarna hade förklarat för mig att jag kulan hade "rispat" igenom mitt huvud och fortsatt ut på andra sidan. Kulan hade träffat vid minnescentrat, därav hade jag förlorat delar av mitt minne. Läkarna sa att det var lite av ett mirakel att jag klarat mig så bra, i värsta fall kunde jag blivit hjärndöd eller dött.
April hade inte velat berätta någonting om vad som hänt ännu, och jag antog att jag accepterade det för stunden, men jag skulle allt ta reda på det.
Tankar går vidare till Harry, hur krossad han såg ut då jag sa att jag inte kom ihåg något om.. oss. Han hade fått ett utbrott och sprungit ut ur sjukhuset, Louis och Niall hade sprungit ut efter honom. Och ända sedan dess har de hållit honom borta ifrån mig, det var April's order. Louis och Niall hade besökt mig några gånger, dock korta gånger eftersom att Harry alltid ringde och frågade vart de var. Det var något skumt med det, som om Harry inte ville att dom skulle träffa mig.
Det fanns så många frågor jag ville ha svar på, jag tror nästan jag håller på att bli knäpp. Hur är det möjligt att detta händer en så vanlig tjej som mig?
"Cay..?" April's röst ringde i mina öron.
"Hmm..?" Svarar jag och skakar bort tankarna.
"I asked you if you would like some tea?" Frågar hon och jag nickar, hon försvinner iväg ut till köket och jag sätter mig ner i soffan.
Något med lägenheten har ändrats, jag vet inte vad men något är det. Stället ser större ut på någotvis, det är mer städat här nu än det var sist gång jag var här.. Eller iallafall sedan sist gång jag kommer ihåg hur det var.
"Here you go!" Säger April och håller en kopp med rykande te framför mig, jag tar tag i koppen och ler mot henne.
Hon sätter sig ner brevid mig och smutar på hennes kopp med rykande te, jag följer hennes exemplar men rycker snabbt bort munnen. Gud vad varmt det var!
"Haha, take it easy!" Skrattar hon och jag ställer koppen på bordet.
"You still haven't stopped making so hot tea?" Retas jag med henne och hon himlar med ögonen.
"So.." Börjar jag efter en stunds tystnad, April låter mig dock inte fortsätta.
"Caylie, I know you have alot of questions.. But I think it's better if we take it slow.. So we don't rush forward with all this!" Säger hon och viftar med händerna i cirklar.
"I think you're right.. Maybe you could answer one question each day?" Frågar jag och hon tänker en stund innan hon svarar.
"Okay, sounds good to me! But can you promise me it's just one question! And, you'll not get hurt by the answer?" Frågar hon och jag nickar självsäkert.
"Okay good! So, what's your first question?"
Jag funderar en stund, jag ska inte ta något för stort.. Både för min egen skull och för Aprils, hon hade det svårt nog som det redan var..
"How's it going with my playing?" Frågar jag och hon ler stort.
"Amazing! You've played so many times on big events and people really like it! But you have a new teacher, Ms. Carrie, and she's really nice and talented!" Svara April med ett leende på läpparna.
"Good! So my carrier is going good then?" Frågar jag och hon himlar med ögonen mot mig. "Oh come on, it's in the subject" Klagar jag och slänger ut armarna, hon ler och ger med sig.
"Yes, it's going great!" Svarar hon och jag nickar leende.
Något måste gått rätt under den tiden jag inte kommer ihåg, det glädjer mig. Jag sträcker mig efter tekoppen men i samma sekund hörs en knackning på dörren.
"Who's that?" Frågar jag men April bara rycker på axlarna och går fram till dörren för att öppna.
Jag sitter kvar och hörs hur dörren öppnas, April och personen utanför börjar viska men jag kan inte höra något av konversationen. Så jag antar att de inte vill att jag ska höra något, istället sätter jag på TV:n och sätter mig bekvämare i soffan.


Jag öppnar upp dörren och mina ögon vidgas när jag ser vem det är, snabbt sätter jag fingret över min mun som en signal på att vi måste vara tysta.
"What are you doing here?" Väser jag och kollar bak mot varddagsrummet för att se så att Caylie inte står där.
"I wanna see her.."
"No, not now! It's too soon!" Viskar jag och hör hur Caylie sätter på TV:n.
"But I've already seen her! I need to see her again!"
"No, come tomorrow! She just needs a day to be home and relax!"
"Okay.. Take care of her! You know she's my everything.."
"I know, and I will take care of her! Bye.."
"Bye.."
Jag stänger dörren och låser, sedan går jag tillbaka in till Caylie med ett fake leende på läpparna.
"Who was it?" Frågar hon direkt när hon får syn på mig, jag visste att den frågan skulle komma.
"Just someone who got to the wrong address.." Mumlar jag och slår mig ner brevid henne, lyckligtvis släpper hon ämnet där och fortsätter kolla på TV:n..
Detta kommer bli ett par långa och jobbiga veckor, det är en sak som är säkert!

 

Nämen, vem är det som April pratar med? Vilka svar finns det på alla Caylie's frågor? Hm.. Något som ni kommer få reda på kapitlerna framöver, kanske! Och några av er kanske redan ser hur fanficen's namn och historien hör ihop nu? Om inte så kommer ni nog fatta längre fram! :)