Zayn's perspektiv:
Det hade börjat ljusna mer nu, marken jag gick på var lite fuktig, men inte blöt.. Jag var fortfarande ganska blöt, mitt hår hade lagt sig ner och mina kläder hade klibbat sig fast på min hud..
Jag visste inte direkt vart jag var, jag hade gått hela natten, bara gått.. Utan att stanna för att vila.. Jag kunde inte tänka klart, och de ynka klara tankarna jag hade gick till att tänka på Alice..
När jag hade kommit till korsningen, som låg några kilometer tillbaka nu, så hade jag svängt till vänster istället för höger.. Som de flesta andra gjorde..
Jag visste inte varför direkt, men min magkänsla sa att jag skulle svänga vänster..

Jag satte mig ner längs vägkanten och andades ut, min kondition var verkligen kass efter all rökning..
Jag hostade upp lite vatten innan jag reste mig upp och fortsatte gå, längre fram krökte sig vägen i en skarp kurva.. Och brevid kurvan var en ruin.. Ja, just det.. Den gamla kyrk ruinen låg här uppe..
Jag stannade till och funderade en stund, möjligheten fanns att killarna skulle vara här.. och kanske Alice..
Jag började gå med rask takt igen, svaret fanns där framme..

Liam's perspektiv:
För någon timme sedan hade vi kommit fram till kyrk ruinen, men de andra var inte där..
Ingen av oss hade snackat sedan vi kommit fram, allla besvikna på att varken Alice eller Zayn väntat på oss där..
Vi hade istället satt oss i en sorts ring och bara tänkt, eller jag hade iallafall tänkt.. Mina tankar hade gått till Danielle som satt hemma i England, min familj och vad som hade hänt om jag inte hade klarat mig..
Jag hade fortfarande inte direkt smält vad som hade hänt.. Även om jag oftast var den som höll alla nere på jorden och var hyfsat lugn eller "Daddy Directioner" som fansen kallade mig, så var jag nog den som var mest rädd och förvirrad just nu..
Jag hade ingen aning om hur vi skulle ta oss hem, vad som egentligen hänt och framför allt hur de andra mådde...

Harry's perspektiv:
De andra killarna satt borta i sina egna tankar, långt långt borta från denna värld..
Jag bet nervöst på naglarna, något som jag aldrig brukade göra egentligen.. Det var ju oftast Niall som gjorde det, men på något sätt så fann jag det ganska lugnande.. Och så höll det mig sysselsatt för stunden, medans vi väntade..

Louis perspektiv:
"So.." började Niall men avslutade sedan, han kom inte på något att säga verkade det som, så jag hjälpte honom på traven..
"So, what are you thinking about?" Sa jag och försökte klämma fram ett leende, Niall log mot mig och kollade sedan på Liam..
"Oh.. Uhm.." Stammade Liam och vaknade upp ur sina tankar.. "How we're gonna get home!"
"Yeah, I was thinking about that too.." Sa Niall och vi alla förde blickarna på Harry..
"Well, unlike you.. I'm thinking about Zayn and Alice!" Sa han med en irreterad och gnällig röst...
"Gosh.. Calm down Harry!" Sa jag irreterat och suckade..
"Yeah.. Of course we're thinking about them too!" Sa Niall och Harry blängde surt på honom..
"Hey! Calm down all of you!.. Don't start fighting over a thing like this, it won't help us at all!" Röt Liam till och vi kollade ner skamset i marken, han hade rätt..
"Sorry.." Klämde jag fram och tystnaden började igen..

Harry's perspektiv:
Jag var trött på tystnaden, på väntan.. Jag ville bara hitta dem, åka hem och vara i säkerhet..
Jag reste mig klumpigt upp och gick ner till vägkanten, en ensam tår gled ner för mig kind men jag torkade snabbt bort den..
Ute var det ljust nu, fåglarna sjöng tyst och värmen började stiga..
Jag kollade ut på vägen, mot riktningen där vi kommit ifrån någon timme tidigare..
En liten mörk figur gick långt bort, ju närmre den kom desto klarare blev personen som gick där.. Alldeles ensam..
Håret var svart och låg ner plattat, det såg ut att vara blött, eller snarare hela.. han?... var blöt..
Kläderna var blöta och hade en mörk färg, men det var något med dem jag kände igen..
Jag förde blicken upp till personens ansikte, fortfarande oklart...
Jag kisade för att kunna se bättre, personen där framme viftade med sina armar högt över huvudet..
Men vafan det är ju Zayn!
"ZAAAAYN!" Skrek jag högt och rusade emot honom..
"HARRY?!" Ropade han tillbaka och satte fart mot mig med..
Jag slängde armarna runt honom och kramade om honom riktigt hårt, han hostade till lite och kramade om mig ännu hårdare..
"I thought you were dead.." viskade jag och snyftade lite, fan.. Jag betedde mig som en tjej ju..
"But I'm not.." Sa han och jag log mot honom..
"HARRY? ZAYN?!" Hörde jag Niall ropa med sin irländska stämma, jag vände mig om och viftade med ena handen att han skulle komma hit..
Han började rusa emot oss och kort därefter kom Liam och Louis, de alla hade stora leenden på sina läppar och kramade om Zayn..
Zayn kollade upp mot kyrk ruinen där vi kommit ifrån, fortfarande med ett leende..
Hans blick stannade där och efter en stund försvann leendet, en tår rann ner för hans kind..

Zayn's perspektiv:
Jag kramade om Louis sist och gav dem sedan alla ett stort leende..
Jag hade hittat dem! Trots alla odds att inte göra det..
Jag vände blicken upp mot ruinen, fortfarande med ett leende på läpparna..

 

Någonstans i mitt huvud hade jag inbillat mig hur Alice skulle komma springandes emot mig,

att jag skulle få hålla henne i mina armar igen,

att få säga att jag aldrig skulle släppa henne igen,

att få kyssa henne på de mjuka läpparna,
att få lägga rätt hennes hår bakom örat,
att få se henne le det vackra leendet,
att få höra henne skratta igen,
att få se henne livs levande..

 

Mitt leende dog ut och jag kände en tår glida ner längst min kind..
Hon hade inte kommit..