2 dagar senare, Harry's Perspektiv:
"Hey stop it!" skrönade jag och skakade på huvudet..
Louis och Niall hade ännu en gång spelat ett av sina dumma skämt genom att hälla salt i mitt hår, och det värsta var att det alltid var lika svårt att få ut..
"Hahah, you should've seen your face!" Sa Louis och brast ut i skratt..
Jag skakade ännu en gång på huvudet för att få bort allt salt, sedan kollade jag bak mot Niall och Louis som satt på flygstolarna bakom mig och skrattade ihjäl sig..
"Couldn't you done that on Liam instead?!" Sa jag och Liam kollade anklagande på mig..
"You know they don't dare to mess up Daddy Directioners hair!" Sa han med sin 'daddy' röst och log nöjt mot mig..
"Yeah yeah.." Muttrade jag men kunde inte låta bli att flina..
"Ah, ah, ah.. I see your smile!!!" Sa Niall och höjde upp fingret samtidigt som han log brett mot mig..
"Phaa! Let me sleep.." Sa jag och lade mig till rätta igen..
Grejen var inte att jag var sur eller något, jag var mest trött och ville hem till Storbritannien.. Flyget hem kändes längre än det som vi hade åkt hit med, fast nu var det bara 2 timmar kvar tills vi skulle landa på Heatrow..

3 timmar senare:
Jag slängde mig i soffan och Louis smällde igen dörren efter sig..
"HOME SWEET HOME!" Skrek han och slängde sig i den andra soffan..
"I've missed you so much sofa!" Mumlade jag och Louis skrattade..
"I've missed my bed much more!" Sa han och sprang iväg mot sitt sovrum, en liten duns hördes och efter det ett smärtsamt skrik..
"AHHH! My toeee!" Tjöt han fram innefrån sovrummet, jag skrattade och reste mig upp för att gå in till honom..
"Aw baby, should I kiss it?" Frågade jag skämtsamt och Louis skrattade igen, sedan slängde han ner sig i sängen, jag lade mig brevid honom..
"We're actually home!" Sa han och lade armarna i kors över bröstkorgen..
"Yeah.. Or.." Sa jag och tvekade, jag vågade inte fortsätta..

Louis kollade på mig, hans blick blev genast ledsam och fylld av skuld efter det han sagt..

"It's okay.." sa jag och han skakade på huvudet..

"No, it isn't.." Sa han och blundade hårt..

Jag skakade av mig snön som fastnat på mina kläder och i mitt hår, precis när vi hade gått ut ur flygplanet så hade det börjat snöa, första snön denna vintern, och nu hade det börjat snöa rejält..

Jag ryckte tag i dörrhandtaget, det var öppet alltså var redan Danielle här..
Jag svängde upp dörren och slängde väskorna på golvet, sparkade av mig skorna och smällde igen dörren..
"Danielle!" Skrek jag och gick in i varddagsrummet, där låg hon på soffan och sov, jag log för mig själv oh tassade fram till henne..
"Sweetheart I'm home.." viskade jag i henne's öra och strök henne över håret..
Hon kollade upp mot mig och kastade sig sedan runt min hals, jag satte mig i soffan och hon hoppade upp i mitt knä, fortfarande med armarna runt min hals..
Jag drog in hennes doft och kramade om henne extra hårt, en liten tår rann ner för min kind..
"I've missed you so much Liam.." Sa Danielle och kysste mig sedan ömt i nacken..
Jag tog hennes huvud mellan mina händer och kysste henne ömt, jag hade verkligen saknat att få göra så..
Hon lutade sin panna mot min och bet sig i läppen, jag kollade in i hennes vackra ögon och log, hon var så vacker..
"I love you Danielle.." Sa jag och hon log nöjt..
"And I love you Liam.." Sa hon och kysste mig..

Niall's perspektiv:
Det första jag gjorde när jag kom hem var att gå rakt till kylskåpet, som nästan var tomt..
"Ahh!" Muttrade jag och kollade i skafferiet istället..
I skafferiet låg en påse med bullar och ett paket med kakor, jag kollade funderande på dem innan jag plockade ut dem, jag hade inte köpt nått sånt här..
"Niall.." Hördes en kvinna säga, men den kvinnan var inte vem som helst..
"Mom.." Sa jag och rusade fram till henne, vi kramade om varandra en lång stund innan vi släppte taget om varandra..
"My little boy.." Viskade hon och lade sin hand på min kind och kysste mig på pannan.
"I love you mom!" Sa jag och log för att hålla tårarna borta..
"I love you to my baby..." Sa hon och en tår rann ner för hennes kind..
I vanliga fall hade jag suckat och sagt till henne att inte kalla mig så, men just nu hade jag inget emot det, jag hade faktiskt saknat att hon hade kallat mig så..
"Let's take a coffee break and talk a bit.." Sa hon och jag nickade ivrigt..
Jag lade upp fikabrödet på ett fat medans mamma fixade teet, sedan satte vi oss ute i varddagsrummet och pratade om allt mellan himmel och jord..

"And now you're all home!" Sa Mamma nöjt och log, jag kollade upp mot henne med ledsen blick, men tvingade mig själv att kolla ner igen..
"Well.. not all of us.." Mumlade jag ohörbart för mamma.

---

Tadaa! Vad tycks? Börjar få färre och färre kommentarer på varje kapitel, och komihåg att era kommentarer är det som får mig att bli pepad att skriva! ;)

Kommentera, snälla? :)