Life As I Know - Del 49
Förra delen:
"I love you mom!" Sa jag och log för att hålla tårarna borta..
"I love you to my baby..." Sa hon och en tår rann ner för hennes kind..
I vanliga fall hade jag suckat och sagt till henne att inte kalla mig så, men just nu hade jag inget emot det, jag hade faktiskt saknat att hon hade kallat mig så..
"Let's take a coffee break and talk a bit.." Sa hon och jag nickade ivrigt..
Jag lade upp fikabrödet på ett fat medans mamma fixade teet, sedan satte vi oss ute i varddagsrummet och pratade om allt mellan himmel och jord..
"And now you're all home!" Sa Mamma nöjt och log, jag kollade upp mot henne med ledsen blick, men tvingade mig själv att kolla ner igen..
"Well.. not all of us.." Mumlade jag ohörbart för mamma.
"I love you to my baby..." Sa hon och en tår rann ner för hennes kind..
I vanliga fall hade jag suckat och sagt till henne att inte kalla mig så, men just nu hade jag inget emot det, jag hade faktiskt saknat att hon hade kallat mig så..
"Let's take a coffee break and talk a bit.." Sa hon och jag nickade ivrigt..
Jag lade upp fikabrödet på ett fat medans mamma fixade teet, sedan satte vi oss ute i varddagsrummet och pratade om allt mellan himmel och jord..
"And now you're all home!" Sa Mamma nöjt och log, jag kollade upp mot henne med ledsen blick, men tvingade mig själv att kolla ner igen..
"Well.. not all of us.." Mumlade jag ohörbart för mamma.
"Did you say something sweetheart?" Frågade mamma och tittade med en orolig blick på mig, jag ryckte på axlarna men hon fortsatte att kolla på mig..
"Uhm.. Well, Zayn and Alice are still in India.." Mumlade jag och hon log mot mig.
"Aw, I guess they're having some time alone.." Sa hon nöjt och log.. "Little love birds.."
"Uhm..Yeah" Svarade jag och log stelt, jag valde att inte berätta något för mamma..
Liam's perspektiv:
"So how was it down there? Except from the little accident of course.." Sa Danielle och rörde rytmiskt med skeden i te koppen..
"Well.. It was amazing weather and, very sunny! We had really fun down there, yeah, until the 'accident'.." Svarade jag lite oroligt och uttalade 'accident' väldigt, stelt, kanske man kunde säga..
"Don't you think about that! You all made it home and are safe now!" Sa Danielle och strök mig över kinden, jag nickade och vände blicken till TV:n..
Jag skämdes för att inte berättat sanningen för henne, men jag vågade inte.. De andra killarna hade säkert berättat för alla de känner vad som hänt, men jag ville inte att detta skulle bli så stort, jag ville inte ge Zayn mer tyngd på axlarna..
Vi hade redan vart hemma i 6 timmar nu, och ända sedan jag kom hem så hade jag umgåts med Danielle som lyckats ta ledigt idag..
De andra killarna hade jag ingen anning om vad de gjorde, jag kanske borde kolla upp det efter att Danielle åkt hem..
"Liam, baby.. I gotta go home now, I've work tomorrow and yeah.." Sa hon och log mot mig, jag nickade lite sorgset och följde henne till dörren..
"I love you sweetheart!" Sa jag och kysste henne på pannan, hon log och kysste mig på munnen, sedan öppnade hon dörren och klev ut..
"I love you too.." Sa hon innan hon stängde dörren och jag blev själv hemma..
Tanken slog mig att jag skulle kolla vad de andra killarna gjorde, så jag drog på mig mina sneakers och öppnade dörren, jag tvekade lite innan jag vände tillbaka in i köket och tog med resterna från Danielle's och min middag, om jag kände Niall rätt så skulle han säkert inte ha någon mat hemma..
Niall's perspektiv:
Mamma hade åkt tillbaka till hotellet för 1 timme sedan och nu låg jag här ensam, sappade mellan TV kanalerna men inget bra tycktes vara på..
Min mage kurrade hysteriskt men jag orkade inte springa iväg i snöovädret bort till affären, jag kanske kunde svänga förbi Liam om han var ensam nu vill säga..
Mina tankar avbröts av en snabb knackning på dörren, jag reste mig upp och öppnade dörren..
Där stod en halvt besvärad Liam med.. Mat i sina händer! Jag ryckte genast åt mig maten och Liam skrattade mjukt och klev in..
"So you didn't told her?" Frågade jag efter den sammanfattade historien som Liam just berättat för mig, han var verkligen besvärad och besviken på sig själv för att han inte sagt något till Danielle..
"No.." Sa han och suckade..
"Hey, don't be sad.. I lied to my mom about it too! I think it's better fro Zayn if we don't tell anyone yet.." Sa jag och klappade honom på ryggen..
"Yeah, you've probably right!" Sa han och log.. "Shall we invite the other boys for a movienight?"
"Sounds great!" Sa jag och fiskade upp mobilen, jag messade både Harry och Louis, man visste aldrig vart de hade sina mobiler..
10 minuter senare kom Harry och Louis in i lägenheten med ett leende på läpparna..
"Where's Zayn and Alice?" Sa Louis och log brett, men det försvann på någon sekund när han insett vad han just sagt.. "I didn't mean it! I'm sorry!" lade han kvickt till och tog sig för pannan..
"It's okay.." Sa Harry tröstande och klappade honom på ryggen, men Louis bara skakade på huvudet..
"Uhm.. Well, Zayn and Alice are still in India.." Mumlade jag och hon log mot mig.
"Aw, I guess they're having some time alone.." Sa hon nöjt och log.. "Little love birds.."
"Uhm..Yeah" Svarade jag och log stelt, jag valde att inte berätta något för mamma..
Liam's perspektiv:
"So how was it down there? Except from the little accident of course.." Sa Danielle och rörde rytmiskt med skeden i te koppen..
"Well.. It was amazing weather and, very sunny! We had really fun down there, yeah, until the 'accident'.." Svarade jag lite oroligt och uttalade 'accident' väldigt, stelt, kanske man kunde säga..
"Don't you think about that! You all made it home and are safe now!" Sa Danielle och strök mig över kinden, jag nickade och vände blicken till TV:n..
Jag skämdes för att inte berättat sanningen för henne, men jag vågade inte.. De andra killarna hade säkert berättat för alla de känner vad som hänt, men jag ville inte att detta skulle bli så stort, jag ville inte ge Zayn mer tyngd på axlarna..
Vi hade redan vart hemma i 6 timmar nu, och ända sedan jag kom hem så hade jag umgåts med Danielle som lyckats ta ledigt idag..
De andra killarna hade jag ingen anning om vad de gjorde, jag kanske borde kolla upp det efter att Danielle åkt hem..
"Liam, baby.. I gotta go home now, I've work tomorrow and yeah.." Sa hon och log mot mig, jag nickade lite sorgset och följde henne till dörren..
"I love you sweetheart!" Sa jag och kysste henne på pannan, hon log och kysste mig på munnen, sedan öppnade hon dörren och klev ut..
"I love you too.." Sa hon innan hon stängde dörren och jag blev själv hemma..
Tanken slog mig att jag skulle kolla vad de andra killarna gjorde, så jag drog på mig mina sneakers och öppnade dörren, jag tvekade lite innan jag vände tillbaka in i köket och tog med resterna från Danielle's och min middag, om jag kände Niall rätt så skulle han säkert inte ha någon mat hemma..
Niall's perspektiv:
Mamma hade åkt tillbaka till hotellet för 1 timme sedan och nu låg jag här ensam, sappade mellan TV kanalerna men inget bra tycktes vara på..
Min mage kurrade hysteriskt men jag orkade inte springa iväg i snöovädret bort till affären, jag kanske kunde svänga förbi Liam om han var ensam nu vill säga..
Mina tankar avbröts av en snabb knackning på dörren, jag reste mig upp och öppnade dörren..
Där stod en halvt besvärad Liam med.. Mat i sina händer! Jag ryckte genast åt mig maten och Liam skrattade mjukt och klev in..
"So you didn't told her?" Frågade jag efter den sammanfattade historien som Liam just berättat för mig, han var verkligen besvärad och besviken på sig själv för att han inte sagt något till Danielle..
"No.." Sa han och suckade..
"Hey, don't be sad.. I lied to my mom about it too! I think it's better fro Zayn if we don't tell anyone yet.." Sa jag och klappade honom på ryggen..
"Yeah, you've probably right!" Sa han och log.. "Shall we invite the other boys for a movienight?"
"Sounds great!" Sa jag och fiskade upp mobilen, jag messade både Harry och Louis, man visste aldrig vart de hade sina mobiler..
10 minuter senare kom Harry och Louis in i lägenheten med ett leende på läpparna..
"Where's Zayn and Alice?" Sa Louis och log brett, men det försvann på någon sekund när han insett vad han just sagt.. "I didn't mean it! I'm sorry!" lade han kvickt till och tog sig för pannan..
"It's okay.." Sa Harry tröstande och klappade honom på ryggen, men Louis bara skakade på huvudet..
Någon del av mig gillade att Louis log som som han nyss gjort, för det var ett tvättäkta leende, och det hade han inte haft på länge.. Jag saknade det..
Efter en lång stunds tystnad kunde jag inte hålla mig längre..
"Ah! This is killing me.. I just wish that this never would've happen!" Sa jag med en irreterad ton i rösten och kastade bak huvudet..
Jag såg ur ögonvrån hur alla killarna vände sina huvuden mot mig, så jag slöt ögonen och suckade..
"Yeah.. But what can we do?" Sa Harry medlidande..
"I don't think there's anything to do.. Just wait and pray that Zayn is alright, and bring home Alice with him.." Sa Liam och vi nickade, han hade rätt..
Kvällen fortsatte med en film och sedan gick alla killarna hem, jag lade mig i sängen för att sova, men det verkade omöjligt..
Mina sista tankar gick till Zayn och Alice, jag hoppades verkligen att Zayn skulle klara sig själv där nere..
Vi andra hade ju åkt hem men Zayn vägrade att följa med, han var fast besluten om att stanna kvar nere i Indien och hitta Alice för att sedan flyga hem med henne.. Visst ville vi tro att det skulle gå, men oddsen var små.. På radion och på TV kanalerna hade de sagt att dödssiffrorna var ganska stora, jag kommer iallafall inte ihåg exakta siffrorna.. Men stora var dem..
Så mot våran egen vilja åkte vi hem, men vi fick Zayn att lova att om han inte hittat Alice inom en vecka så skulle han åka hem, men jag tvivlade på att han skulle hålla det löftet.. Om han nu inte hade hittat Alice..
Min största rädsla var att han skulle hitta henne, fast utan livet i behåll.. alltså död..
Zayn's perspektiv:
Mina ögon rullade bland alla skadade människor som låg i den stora lokalen, alla människor låg på golvet, på en tunn liten filt.. Det såg verkligen obehagligt ut, men nu kunde jag inte tänka på detta..
Hittills hade jag kollat i 3 andra sånna här salar, där alla som var överlevande men skadade låg, och detta var den sista salen.. Så om inte Alice fanns här var jag tvungen att åka hem som jag hade lovat killarna..
Jag gick yrat omkring bland alla folk och försökte se någon som liknade Alice, om hon låg där, skadad..
"Ah! This is killing me.. I just wish that this never would've happen!" Sa jag med en irreterad ton i rösten och kastade bak huvudet..
Jag såg ur ögonvrån hur alla killarna vände sina huvuden mot mig, så jag slöt ögonen och suckade..
"Yeah.. But what can we do?" Sa Harry medlidande..
"I don't think there's anything to do.. Just wait and pray that Zayn is alright, and bring home Alice with him.." Sa Liam och vi nickade, han hade rätt..
Kvällen fortsatte med en film och sedan gick alla killarna hem, jag lade mig i sängen för att sova, men det verkade omöjligt..
Mina sista tankar gick till Zayn och Alice, jag hoppades verkligen att Zayn skulle klara sig själv där nere..
Vi andra hade ju åkt hem men Zayn vägrade att följa med, han var fast besluten om att stanna kvar nere i Indien och hitta Alice för att sedan flyga hem med henne.. Visst ville vi tro att det skulle gå, men oddsen var små.. På radion och på TV kanalerna hade de sagt att dödssiffrorna var ganska stora, jag kommer iallafall inte ihåg exakta siffrorna.. Men stora var dem..
Så mot våran egen vilja åkte vi hem, men vi fick Zayn att lova att om han inte hittat Alice inom en vecka så skulle han åka hem, men jag tvivlade på att han skulle hålla det löftet.. Om han nu inte hade hittat Alice..
Min största rädsla var att han skulle hitta henne, fast utan livet i behåll.. alltså död..
Zayn's perspektiv:
Mina ögon rullade bland alla skadade människor som låg i den stora lokalen, alla människor låg på golvet, på en tunn liten filt.. Det såg verkligen obehagligt ut, men nu kunde jag inte tänka på detta..
Hittills hade jag kollat i 3 andra sånna här salar, där alla som var överlevande men skadade låg, och detta var den sista salen.. Så om inte Alice fanns här var jag tvungen att åka hem som jag hade lovat killarna..
Jag gick yrat omkring bland alla folk och försökte se någon som liknade Alice, om hon låg där, skadad..
Nu var det bara sista raden kvar, mitt hjärta gick i högvarv och tårarna pressade bakom ögonlocken, snälla gud låt henne ligga här..
Sådär sista kapitlet kvar nu! Vad tyckte ni? Nu fick ni höra av från Zayn också som inte var med i förra kapitlet! Någon som tycker att det ska bli spännande att få se vad som hänt med Alice?:)
Kom igen nu, sista spurten! Kommentera och kapitlet kommer snabbare! Får bara ungefär 1/6 kommentarer av alla som läser! Skulle ju vara kul att veta vad ni tycker ^^
Kommentera för sista kapitlet?! :)
Kommentarer
Postat av: Lisa
super bra!
Postat av: Frida
Alicia, ge oss de sista kapitlet, please!!!:D
Svar:
Alicia
Postat av: jessica
MEEEER<3
Postat av: Yeshim
Åhh , meeeeeeeeerr !NUUU!!!!!
Postat av: tebbi
åhh vill veta vad som händer :) mera! spännande!
Postat av: Grace
Det skulle ändå vara lite spännande om hon var död för d blir det inte som dom flesta noveller, men jag blir också glad om han hittar henne levande. Men jag hoppas på en liten tvist;)
Postat av: Lizzie
Heej! Vill bara säga att jag har gjort reklam för denna bloggen på twitter ;)
Svar:
Alicia
Postat av: Johanna
sskriiiiiiv
Trackback