Life As I Know - Del 45

Förra Delen:

Efter ett tag satte vi oss ner och bestämde oss för att stanna där en stund, vi satt och snackade om allt och inget.. Jag lade mig för att sola medan killarna sprang ner för att doppa sig i havet.. Men sedan kunde inte heller jag hålla mig och sprang ner till vattnet, vågorna var otroligt höga och vattnet var ljummet, fast det svalkade en ändå..
Senare på kvällen när solen börjat gå ner gick vi upp till stranden och satte oss, vi pratade lite ibland men njöt mest utav tystnaden..
"Hey, we gotta go back now.. Like in 30 minutes it will be pitch dark.." Sa jag och vi började packa ihop våra grejer..

---

 

Stegen blev bara längre och längre.. Min bedömning av hur långt kvar vi hade hem var alldeles fel, långt borta i fjärran kunde vi se de två lyktstolparna lysa svagt..

Solen hade fortfarande inte gått ner helt men om några få minuter skulle det bli bäcksvart, så länge vi hann till lyktstolparna skulle det vara okej.. Där ifrån var vägen till hotellet upplyst av det ljus som byggnaderna hade..

"We never gonna make it..!" Pustade Louis ut högt och stönade..

"We have to.. Come on now lads!" Peppade jag på dem och ökade min egen fart..

"Wait I've a idea.." Sa Liam och vi alla stannade upp, han drog upp mobilen ur fickan..

"Liam.. To call someone doesn't help!" Suckade Harry och fortsatte gå..

"No I know that.. But this helps!" Sa Liam och satte på sin mobillampa som lyste upp ganska mycket..

"Good idea Liam!" Sa jag och han log stolt, Harry suckade igen och vi alla fortsatte gå..

 

Solen hade gått ner nu och allt runt om oss var svart, men vi hade cirka bara 100 meter kvar till lyktstolparna och Liam's mobillampa lyste upp ganska mycket, så vi hade klarat oss.. Men vinden hade blåst upp mer och jag själv anade att det var en storm pågång, killarna hade också mumlat om det men ingen hade vågat ta upp ämnet helt..

Vi gick upp för den lilla backen som ledde oss in till staden, det mesta var fortfarande tänt och människor gick runt och kollade bland "shopparna" som fanns där.. Tanken slog mig att det förmodligen var nattmarknad idag, annars skulle det aldrig vara så mycket folk ute nu..

Vinden hade blåst upp rejält och vi alla skyndade på stegen, då och då kom det till och med upp stänk från havet som flugit med vinden..

"Since no one else will admit it I will.. I think it's a storm coming at us..!" Skrek Niall för att vi skulle kunna höra, vi alla nickade och höll armarna runt oss själva samtidigt som vi gick, förutom Zayn som gick med ena sin arm runt om mig..

Vinden var kall och vatten stänkarna blev både större och fler.. 

En stor vatten stänk kom rakt på mig och det högg till i min rygg, vattnet var kallt och vinden gjorde det inte bättre.. Jag huttrade till och började hacka tänder..

"Wait!" Ropade Louis och förde blicken bakåt, vi vände på våra huvuden för att se vad Louis kollade på..

Nere vid stranden började folk skrika, de började panikartat springa rakt emot oss och någonstans i bakgrunden hörde jag en klocka ringa...

"TSUNAMI!!! TSUNAMI!!!" Skrek folk som sprang förbi oss..

Jag fylldes av rädsla, vad fan skulle hända nu?!

 

Zayn's perspektiv:

"WE GOTTA RUN! NOW!" Skrek jag och vi alla använde våra sista krafter och började springa inåt land..

Jag tog tag i Alice hand och kollade på henne, hennes ögon var blanka och fyllda av rädsla.. Hela hon var genomblöt och skakade, jag kramade om hennes hand lite extra och hon kollade snabbt på mig innan hennes ögon föll mot vägen igen..

Folk trängdes fram och sprang för sina liv, nästan alla skrek av rädsla och oro.. Mammorna och papporna sprang ifrån sina barn, nu handlade allt om att bara klara sig själv..

Jag kollde bak och såg ett stort vitt sorts moln närma sig oss, vågen...

Jag frustade ut och längde på stegen, jag kunde sprungit snabbare med då hade det inneburit att jag hade lämnat Alice.. Något som aldrig skulle hända..

Jag svängde med blicken runt om mig, ingen av killarna syntes till.. Jag började långsamt mummla på små böner och önskade att killarna, jag och Alice skulle klara oss.

 

Plötsligt kände jag inte marken längre, jag flög runt i vattnet och försökte att hålla andan.. För vågen var jag bara ett litet sandkorn, jag hade ingen chans att simma upp till ytan utan tumlades omkring inuti den.. Vattnet var kallt och högg tag i min kropp.. Jag försöker hålla taget i Alice's hand men efter ett tag rycks vi isär..

Jag vet inte hur länge jag tumlat runt i vattnet, trycket på mina lungor blir bara större och större, jag måste få luft!

Från den ena sekunden till den andra, helt plötsligt känner jag hur ryggen dras mot det jag tror är mark och vattnet sjunker en aning.. Jag skyndar mig upp till ytan och andas ut, vattnet räcker bara till midjan på mig så jag kan lungt stå upp och hämta andan..

Jag kollar förbryllat omkring mig och ser flera personer skrikandes på hjälp, vissa gråtandes och andra... Helt livlösa..

"ALICE!! ALICE!!" Skriker jag för fulla hals och söker med blicken efter henne..

Jag börjar springa inåt land igen, det skulle de andra troligast också ha gjort så om de hade... Överlevt...så skulle jag troligast hitta dem där..

 

Jag hade kommit en bra bit inåt land och vattnet sänktes desto längre jag kom in.. Jag hade inte slutat springa en  ända gång, mina ben hade rört sig automatiskt.. Vilket var tur..

Flera, lite mindre, vågor hade kommit, men de hade inte kastat runt mig lika mycket som den första.. Delvis för att de inte var lika starka och delvis eftersom att jag var längre inåt land..

 

Niall's perspektiv:

Jag och Liam hade kastats runt ett antal gånger i vågorna, men vi hade alltid lyckats hålla fast i varandra, tur nog..

De andra hade kommit bort ifrån oss, varken Liam eller jag visste om de var levande eller... döda.. Jag hatade att tänka så, jag försökte att hålla mina tankar positiva, de hade säkert klarat sig.. eller inte..

Liam och jag hade beslutat tillsammans att fortsätta gå inåt land, vi skulle stanna vid den gamla kyrk ruinen.. Vi var säkra på att de andra också hade beslutat sig att gå inåt, vi skulle utan tvekan ha störst chans att möta dem där..

Runt om oss gick indier och grät, vissa skrev efter namn och andra bara gick helt tysta.. I vattnet låg också döda djur och männsikor, de bara flöt runt där..

Mina ögon virrande omkring bland de livlösa kropparna, i hopp om att inte hitta någon utav killarna eller Alice där..

 

"Hey, look there!" Sa Liam och slog mig på armen.. Jag lyfte upp blicken och kollade åt riktningen Liam pekade..

En bit framför oss gick två mörkhåriga killar, de gick tätt ihop och även de kollade runt bland alla förtvivlade människor.. 

"HARRY! LOUIS!" Ropade jag utan att tveka, det måste vara dem..

De två killarna vände sig om och mycket riktigt, där stod Harry och Louis, de båda sken upp i leenden när de fick syn på oss..

Vi plaskade fram i vattnet och omfamnade sedan varandra i stora kramar, lyckliga över att hitta varandra levande..

"Have you seen Zayn or Alice?" Frågade Harry oroligt och vi skakade på våra huvuden..

Jag kollade upp mot Harry och mötte hans ögon, de var blanka och fyllda av oro och rädsla.. 

"I'm sure we will meet them later.." Sa Liam och vi alla nickade instämande, allt för att hålla hoppet uppe.. De hade ju trots allt inte vart borta så länge, eller..?

Vi styrde stegen vidare mot kyrk ruinen, de flesta svängde till höger, till den stora kyrkan.. Men vi svängde till vänster, alla enade om att de säkert skulle vänta vid kyrk ruinen..

---

Dadadadammm! Oh, spännande va?! Och bara 1 kapitel kvar..! 

Och ja, jag vet att jag är usel på att hålla löften och att komma ihåg sånt jag sagt.. Men det kom ju ut iallafall, eller hur?..

Och just nu så är jag i Karlskoga och träffar min släkt, tur nog så fanns det en data att låna här.. Så att ni kunde få detta kapitlet! Lite omskrivet dock, fast jag tyckte att detta blev bättre! :)

En ynka kommentar kan jag väl få iallafall? Kan vi inte säga över 10+ ?? Kom igen, engagera er för SISTA KAPITLET! ;)

Men snälla lilla Alicia?!?!?!?!?!?!?:o
Vrf gör du så här mot mig?!?!?
Du kan ju inte låta henne dö, lr???:00
Omg, nu måste du skriva mer snart!!!!

Meeeer imorn!

SNÄLLA ÅT MINSTONE 50 KAP , LÅT INTE HENNE DÖÖÖÖ <3

gud så spännande :S du får ju inte låta henne dö, ellerhur!?!?

MEEEERRRR :DDDDD

Åhhh så spännande!!!

meeeeeeeeeeeh, hon kan inte dö!!!! ååååh skriv!!!

Åå!!Vad spännande!Jag hoppas det blir ett lyckligt slut!:)Men ska du börja på en ny ff sen efter att den här är slut?:)

Åhh nej gör inte såhär mot mig :S omg snälla låt det bli ett lyckligt slut ^^

Nyfiken på sista kapitlet... O.o :D

Heeerreggudd va braa! Hon får inte dö! Då kommer jag typ gråta!