Förra delen:
"Sure, that would be awesome!" Sa jag och fick ytterligare en kram. Niall gick tillbaka mot bilen sedan vände han sig om och sa:
"I'll text you tomorrow, Okay?"
Jag nickade till svar och bilen körde sedan iväg..
Jag vände mig om och skulle just knappa in min portkod då jag kände ett hårt slag mot mitt huvud..
Det började bli mörkt framför mina ögon och mäns röster ekade högt i mitt huvud, men alla ljud dog ut och sedan mindes jag inte mer...

---

Jag hade gått runt i någon timme nu, fortfarande vilse någonstans i London, trodde jag iallafall.. Jag hade inte mycket minne av nattens gång.. Bara enstaka, suddiga bilder..
Det sista jag klart kommer ihåg är när Niall sa till mig att han skulle smsa mig idag! Efter det så blev ju allt svart, jad hade vaknat i någon sorts gränd, och för att se varddaglig hade jag fixat iordning mig lite.. Lagt rätt håret, rättat till kläderna och torkat bort den kladdiga mascaran.
Min mobil höll på att dö när jag vaknade men jag hann se att klockan då var 04.47, efter det gick jag ut till gatan och jag kände inte alls igen mig! Jag hittade en liten butik som jag sett lite överallt i London, så jag messade Harry och frågade vart jag var och hur långt det var hem till mig... Men min mobil dog efter bara några minuter så jag lämnade allt mitt hopp åt att gå, om jag hittade in till Centrala London visste jag vägen hem. Men just nu var jag helt vilsen och min mage kurrade, jag var trött och rädd.. Helt förvirrad och ingen människa fanns att fråga vägen om, men även om jag hade sett någon skulle jag inte våga berätta något..Om att jag... Rent ut sagt blivit våldtagen...
Jag började gråta när jag gick där ensam på vägen..
______________

Någon timme senare hittade jag en skylt som visade att det var 3 kilometer till Centrala London, då var det alltså 6 kilometer hem och mina fötter verkligen värkte! Jag satte mig ner vid vägen, jag orkade inte gå längre, jag var helt skakig och kunde inte få stopp på de suddiga bilderna som spelades uppe i mitt huvud..
______________

Efter några minuters vilande fortsatte jag gå, jag ville inte att någon skulle hitta mig såhär påväg hem! Om jag såg någon så låtsades jag att jag var sen eller så.. Jag ökade takten och låtsades kolla på min mobilklocka, även fast mobilen var död.
______________

Nu stod jag utanför min portdörr, kollade bakom mig och tryckte sedan portkoden.. Tårarna rann fortfarande och jag var som i en chock! När jag väl hade kommit upp till min lägenhet gick jag in och bara stängde dörren efter mig, jag struntade i att låsa, jag gick raka vägen till sängen och lade mig i den.. Med skorna på, ytterkläderna, ja allt.. Jag orkade inte göra någon mat även fast jag var hungrig.. Jag kände mig så äcklig och helt värdelös.. Tillslut bland alla tårar så somnade jag..
______________

Niall's Perspektiv:
Alice svarade inte på mina sms eller mina samtal, mobilen var avstängd.. Jag började bli smått orolig, vi hade ju bestämt att vi skulle träffas idag så inget annat kunde kommit emellan.. Om inte hon var med Harry?!
Jag letade upp Harry i kontaktlitan och tryckte på "Call"... Signalerna gick och sedan hördes en nyvaken röst - Harry's..
"Uhm..Hello?" Svarade Harry.
"Harry, it's Niall.."sa jag och försökte prata högt så att han skulle piggna till!
"Oh.. So what do you want?" Frågade han och suckade, liten piggare i rösten denna gången.
"Are you with Alice? She doesn't answer my texts or call! I'm a bit worried!" Sa jag och svalde.. Hoppades på ett "Yes".
"Uhm.. No.. How many times have you tried to call her, maybe she is busy?" Harry lät lite orolig nu med..
"Like 20 times...! Please Harry, I'm actually really worried! Can't you come over?" Frågade jag.
"God.. I'm starting to get worried to, okay, I'll just get up and than we can go over to her flat?" Sa Harry och man hörde hur han reste sig upp ur sängen.
"Yeah, okay.. See you in 15min outside her flat?" Sa jag.. "Yepp, See you soon!" Svarade Harry och lade på..
______________

Plötsligt hörde jag några röster utanför mig ytterdörr, någon bankade på den med..! Men jag orkade inte gå och öppna, jag var som förlamad.. Jag försökte ropa "Come In" men jag fick inte fram ett ljud.. Jag var helt utmattad..
Dörren öppnades och oroliga, höga och nervösa röster från Niall och Harry hördes.. "Alice?! Are you home? Where are you? Alice?!"
Jag ville på ett sätt att de skulle komma men ändå inte, jag ville inte att de skulle veta hur äcklig jag är..
Plötsligt kommer Harry inrusandes och ropar: "NIALL I'VE FOUND HER! HURRY!". Han lyfter upp mig i hans famn och jag är helt livlös i kroppen, om jag själv inte visste att jag levde skulle man kunna tro att jag var död..
"Oh My God!.. Alice, do you hear me?" Sa Harry och flåsade..
"Alice, please, answer me?" Sa Niall och strök bort mitt hår ur ansiktet..
De båda kollade på varandra, oroliga blickar...

---