Förra Delen:
Harry's perspektiv:
Där drog vi en lögn igen.. Det var en lögn, men vi var tvugna att göra det..
Jag kollade på Alice, hon såg riktigt ledsen ut.. Som om att vilken sekund som helst skulle hon börja gråta..
Jag drog mina armar runt henne, hon kramade mig tillbaka och jag hörde ett litet snörvel, jag strök henne långsamt över ryggen och kramade lite hårdare, jag andades in hennes doft, kände hennes värme.. Hon var i mina armar nu, där jag alltid velat att hon skulle vara..

---

Harry's Perspektiv:
Lusten att kyssa henne blev ännu större.. Men jag höll emot, allt jag kunde, jag fick inte sumpa det nu igen..
Alice snörvlade lite mer och flyttade sig lite närmare mig, det gjorde så ont i mitt hjärta att se henne gråta, speciellt över en person som sårat henne.. Niall...
Hon kollade upp på mig, hennes ögon var tårfyllda och mascaran var ut smetad.. Hon bet sig i läppen och kollade på mig med lidande blick..
"I don't know what to do.." viskade hon och fler tårar rann ner för hennes kinder..
"Listen to your heart.." svarade jag och torkade bort tårarna med min tumme..
"It dosen't even say a word.." sa hon och suckade djupt..
"Give it some time.." Sa jag och log mot henne, hon log tillbaka lite svagt och kramade sedan om mig igen..
"Uhm.. Harry can I talk to you?" Sa Zayn mitt i allt..
Jag nickade och suckade lite medan jag gick efter honom in till hans sovrum.. Han hade förstört den fina stunden med Alice, då jag kunde ha henne i mina armar och just för stunden inbilla mig att hon var min..
Zayn stängde dörren efter sig och kollade sedan allvarligt på mig, jag gav tillbaka en förvirrad blick och satte mig på sängen..
"Harry, you know she's still Niall's girlfriend..." Sa han och kliade sig i bakhuvudet..
"What do you mean?" Frågade jag, visste han eller vad?..
"Oh Harry stop it! You can't lie to me..!" Sa han och jag visste att det var kört, det gick inte att hålla något hemligt för Zayn..
"I'm sorry but I can't just push away my feelings anymore..!" Sa jag och suckade djupt..
"How long have you liked her.. Or you know, loved her?" Frågade han och satte sig brevid mig..
"From the first time I saw her.." Svarade jag och log ett svagt leende, jag tänkte tillbaka på tiden som var då..
"But why did you tell her that you didn't like her?!" Frågade han och såg förvirrad ut.
"Because.. It was to though for her to make a choice, and at that moment, she looked so happy with Niall! I didn't want her to feel bad about it so I told her that I just liked her as a friend.. And that was the hardest thing ever to say! Believe me.. When no one where near I cried for hours, because of the pain to see them so happy together.." Sa jag och kände hur tårarna började pressas fram mot slutet, men jag höll emot..
"Oh.. And she doesn't know? When do you gonna tell her?" Frågade han och jag kollade på honom..
"No.. I'm not gonna tell her right now, it's not the right time.." Sa jag och reste mig sedan upp för att gå ut igen, men jag stoppades att Zayn's hand på min axel, jag vände mig om..
"Just remember.. Her heart still belongs to Niall.." Sa han och jag fnös..
"Deep inside, she still love me, I can see it in her eyes.. " Svarade jag och öppnade sedan upp dörren och gick mot köket..
Alice satt inte där, jag gick in i varddagsrummet men där var hon inte heller.. Jag ropade lite svagt "Alice?".. Men fick inget svar, Zayn kom ut och kollade på mig..
Han förstod direkt att hon var borta och ropade hennes namn med, men inget svar kom..
Jag kollade på Zayn oroligt, vart fan var hon?! En känsla inom mig sa att det verkligen var akut att hitta henne nu..

Alice's Perspektiv:
Jag orkade inte längre, alla dessa lögner, allt detta svek..
Jag suckade djupt och knep ihop ögonen..

---