Words I Never Said.. - Del 21

Jag stänger dörren och låser, sedan går jag tillbaka in till Caylie med ett fake leende på läpparna.
"Who was it?" Frågar hon direkt när hon får syn på mig, jag visste att den frågan skulle komma.
"Just someone who got to the wrong address.." Mumlar jag och slår mig ner brevid henne, lyckligtvis släpper hon ämnet där och fortsätter kolla på TV:n..
Detta kommer bli ett par långa och jobbiga veckor, det är en sak som är säkert!

 
 
Jag vaknar upp följande morgon ute på soffan, TV:n är avslagen och över mig ligger en Union Jack filt. Jag drar av mig filten och sätter mig upp, min blick letar sig runt i rummet och det ser ut som det gjorde dagen innan.. Allt måste bara vart en mardröm trots allt då, eller?
Jag går fram till hallspegeln med lätta steg och vänder på huvudet, min hand letar i hårbottnen efter stygnen. Olyckligtvis hittar jag dem på samma ställe som de var innan, det var ingen mardröm alltså, det var verklighet..
"Are you up so early?" April's hesa morgonröst ekar i lägenheten och jag vänder mig om, hon höjer frågande på ögonbrynen och jag nickar..
"Well.. Do you want some coffee?" Frågar hon och nu är det min tur att höja på ögonbrynen..
"Coffee? Since when did you start drinking coffee?" Frågar jag och känner att rösten nästan inte räcker till..
"I've done that for a while now.. I'm 18 now you know.." Säger April och jag fnyser med ett leende..
"Since when did the age matter if you started to drink coffee or not?" Frågar jag och hon skrattar trött åt mitt skämt.
"Well, I thought it was time to start growing up.." Svarar hon och jag skrattar, men det var sant, hon hade växt upp nu..
"I can take a cup of tea please!" Svarar jag och sätter mig i soffan igen, April nickar och går ut till köket.
Min blick faller ner på mina kläder och jag suckar ljudligt, jag måste verkligen ta en dusch och byta kläder! Jag reser mig upp igen och går mot mitt rum, dörren öppnas upp som vanligt men det är inte mitt rum jag möter..
Istället för mina möbler och min säng står där istället ett stort skrivbord mitt i rummet, runt om är det olika bord med tyger och annat på.. Det ser lite ut som en sykammare..
Men vart hade mitt rum tagit vägen?
"Caylie the tea is do-" Hon avbryter sig och jag hör snabba steg bakom mig. "Get out of there!"
Hon drar ut mig från rummet och stänger igen dörren.
"What was that for?" Ryter jag till henne och hon vänder sig om.
"It's my room now, and you can't be in there!" Snappar hon tillbaka mot mig och jag höjer på ögonbrynen.
"Where the hell do I live then?!" Ryter jag ännu en gång och hon ger mig en irriterad blick innan hon går ut mot varddagsrummet igen.
"You live, lived, at Harry's place!" Svarar hon stelt samtidigt som hon sätter sig ner i soffan, jag går ut efter henne och sätter mig i soffan jag med. Hon ändrade ordet bor till bodde, varför?
"What do you mean lived?" Frågar jag lugnare den här gången, hon kollar upp mot mig och öppnar munnen men inga ord verkar vilja komma ut.
"You-You should live here now.." Svarar hon efter ett tag, jag kollar oförstående på henne.
"Why?"
Vill jag verkligen veta svaret? Självklart.
"Caylie.. I think you've asked enough questions for today!" Svarar hon istället och unviker att svara på min fråga.
"But I deserve to know!" Jag höjer rösten igen.
"I know, I know!" Säger hon och drar upp händerna som försvar. "And I will explain.."
Jag nickar nöjt och tar tag i min tekopp, jag struntar i att det är för varmt och tar några klunkar.
"I'm waiting.." Säger jag efter ett tag och hon nickar sakta.
"Well.. I think it's the best for both you and Harry if you stay here for a while. Harry is devastated because you can't remember your relationship with him, and we don't blame you for that! But we think it's better this way." Hon avslutar med ett svagt leende men jag kan se att det finns så mycket mer hon vill säga.
"Who are 'we'?" frågar jag efter en stund och jag kan se att hon spänner upp sig en aning.
"Me, and the boys."
"Okay.. But if I meet him, what should I do?" Frågar jag och hon biter sig i läppen, det var något som hon ville säga jag vet det!
"I think.. I think you should try to just act like a friend.. Nothing more!" Svarar hon och jag nickar.
"Anything more I need to know?"
"Well.. They are coming over here today." Svarar hon efter ett tag och jag kan se hur hon pustar ut, hon har sagt det hon ville säga.
Jag sväljer hårt och försöker tänka klart. Hur skulle det bli att se Harry igen, när jag inte kommer ihåg en enda sak från våran tid tillsammans och han kommer ihåg allt, hur skulle han reagera?
 
Litet mellan kapitel bara! I nästa kapitel kommer killarna komma in igen! :) Hoppas ni fortfarande gillar den!
Kommentera? Blir alltid så glad av era kommentarer! 5+ till nästa? :)

RSS 2.0