Life As I Know - Del 50 [slutet]

Förra delen:
Mina ögon rullade bland alla skadade människor som låg i den stora lokalen, alla människor låg på golvet, på en tunn liten filt.. Det såg verkligen obehagligt ut, men nu kunde jag inte tänka på detta..
Hittills hade jag kollat i 3 andra sånna här salar, där alla som var överlevande men skadade låg, och detta var den sista salen.. Så om inte Alice fanns här var jag tvungen att åka hem som jag hade lovat killarna..
Jag gick yrat omkring bland alla folk och försökte se någon som liknade Alice, om hon låg där, skadad..
 
Nu var det bara sista raden kvar, mitt hjärta gick i högvarv och tårarna pressade bakom ögonlocken, snälla gud låt henne ligga här..


Idag var det exakt 2 månader sedan Alice hade försvunnit..
Jag kollade ner mot den sista sidan i boken, sista sidan av denna berättelsen, jag greppade tag i bläckpennan och började skriva..

"Jag antar att detta var allt, som jag sade i början så är detta från första början, när Alice kom in i vårat liv, killarnas och mitt då..
Här har jag skrivit ner vartenda minne som jag haft med Alice, både det negativa och positiva..
Jag kan tänka mig själv läsa det här om några år, när alla säkert tror att vi glömt bort detta, men sanningen är att jag aldrig kommer glömma den dagen, aldrig..
Minnena kommer alltid finnas kvar inom oss alla, men det är väl tur det..
Iallafall, dett är sista sidan på denna lilla berättelsen, som jag nu delat med mig av, ur mitt perspektiv, jag är säker på att killarna upplevt det annorlunda, men de har vart med om samma saker..
Det var Liam's idé att jag skulle börja skriva i denna boken, som han också gav mig, jag var tveksam till att det skulle hjälpa mig till en första början, men nu kan jag inte säga annat än att Liam hade rätt, det här har hjälpt mig att få ut allt som inte velat komma ut ur min mun..
Slutet av sidan närmar sig, men vad är ett bra slut till denna berättelsen då? Jag har faktiskt ingen aning.
Iallafall, detta var min upplevelse av dessa månaderna som Alice, killarna och jag lärde känna varandra rejält, genom sätt vi inte kunnat ana heller..
Och till dig som läser detta några år framöver, vem det än är, så hoppas jag att du gillat att ta del av denna lilla stunden i våra liv, eller jag kanske ska säga mitt..
 
Zayn Malik..

PS. Jag kommer alltid älska dig Alice, tills mitt hjärta slutar slå.."

Jag läste igenom den sista sidan och slog ihop boken, nu var den klar..
Dörren bakom mig öppnas och in tassar Liam, han lägger handen på min axel och kollar ner på mig..
"Are you done now?" Frågar han, jag nickar och ler..
"Good, cause you must see this..." Säger han och drar med mig ut till varddagsrummet, på soffan ligger en liten ihop kurrad figur med en filt svept omkring sig, jag ler och smyger fram..
Personen som ligger i soffan vaknar till och kollar upp mot mig, jag ler och sätter mig ner på huk..
Personen ler mot mig och kysser mig på munnen, jag ler och sveper armarna om den lilla kroppen..
"Are you done with the book?" frågar personen och jag nickar..
"Do you wanna know what the last thing I wrote was?" Frågar jag och får en nickning till svar..
"I will always love you Alice, until my heart stops beating.." viskar jag mjukt och ler..
"And I will always love you.." Svarar Alice och kysser mig mjukt på läpparna..

Kort slut men så blir det ibland! Vad tyckte ni?! :)
Själv var jag väl sådär nöjd med hela fanficen, ska repa upp mig till nästa! :) Håll utkik och tack till er som läst denna! :)
 
// Alicia, xx :)

Kapitlet kommer!

Ja kapitlet kommer komma! ;) Men innan dess så har jag några frågor som jag skulle uppskatta om ni tog er tid att svara på! :)
 
1. Vem av killarna ska vara "huvudpersonen" i min nästa fanfic?
 
2. Ska jag ha engelska konversationer även i denna?
 
3. Några övriga synpunkter eller önske mål till nästa fanfic?
 
Tack på förhand!
 
// Alicia, xx :)
 
 
UPDATE: Skulle någon kunna hjälpa mig att bara ändra headern sedan när den är klar? :)

Life As I Know - Del 49

Förra delen:
"I love you mom!" Sa jag och log för att hålla tårarna borta..
"I love you to my baby..." Sa hon och en tår rann ner för hennes kind..
I vanliga fall hade jag suckat och sagt till henne att inte kalla mig så, men just nu hade jag inget emot det, jag hade faktiskt saknat att hon hade kallat mig så..
"Let's take a coffee break and talk a bit.." Sa hon och jag nickade ivrigt..
Jag lade upp fikabrödet på ett fat medans mamma fixade teet, sedan satte vi oss ute i varddagsrummet och pratade om allt mellan himmel och jord..

"And now you're all home!" Sa Mamma nöjt och log, jag kollade upp mot henne med ledsen blick, men tvingade mig själv att kolla ner igen..
"Well.. not all of us.." Mumlade jag ohörbart för mamma.

   
"Did you say something sweetheart?" Frågade mamma och tittade med en orolig blick på mig, jag ryckte på axlarna men hon fortsatte att kolla på mig..
"Uhm.. Well, Zayn and Alice are still in India.." Mumlade jag och hon log mot mig.
"Aw, I guess they're having some time alone.." Sa hon nöjt och log.. "Little love birds.."
"Uhm..Yeah" Svarade jag och log stelt, jag valde att inte berätta något för mamma..

Liam's perspektiv:
"So how was it down there? Except from the little accident of course.." Sa Danielle och rörde rytmiskt med skeden i te koppen..
"Well.. It was amazing weather and, very sunny! We had really fun down there, yeah, until the 'accident'.." Svarade jag lite oroligt och uttalade 'accident' väldigt, stelt, kanske man kunde säga..
"Don't you think about that! You all made it home and are safe now!" Sa Danielle och strök mig över kinden, jag nickade och vände blicken till TV:n..
Jag skämdes för att inte berättat sanningen för henne, men jag vågade inte.. De andra killarna hade säkert berättat för alla de känner vad som hänt, men jag ville inte att detta skulle bli så stort, jag ville inte ge Zayn mer tyngd på axlarna..

Vi hade redan vart hemma i 6 timmar nu, och ända sedan jag kom hem så hade jag umgåts med Danielle som lyckats ta ledigt idag..
De andra killarna hade jag ingen anning om vad de gjorde, jag kanske borde kolla upp det efter att Danielle åkt hem..
"Liam, baby.. I gotta go home now, I've work tomorrow and yeah.." Sa hon och log mot mig, jag nickade lite sorgset och följde henne till dörren..
"I love you sweetheart!" Sa jag och kysste henne på pannan, hon log och kysste mig på munnen, sedan öppnade hon dörren och klev ut..
"I love you too.." Sa hon innan hon stängde dörren och jag blev själv hemma..
 
Tanken slog mig att jag skulle kolla vad de andra killarna gjorde, så jag drog på mig mina sneakers och öppnade dörren, jag tvekade lite innan jag vände tillbaka in i köket och tog med resterna från Danielle's och min middag, om jag kände Niall rätt så skulle han säkert inte ha någon mat hemma..

Niall's perspektiv:
Mamma hade åkt tillbaka till hotellet för 1 timme sedan och nu låg jag här ensam, sappade mellan TV kanalerna men inget bra tycktes vara på..
Min mage kurrade hysteriskt men jag orkade inte springa iväg i snöovädret bort till affären, jag kanske kunde svänga förbi Liam om han var ensam nu vill säga..
Mina tankar avbröts av en snabb knackning på dörren, jag reste mig upp och öppnade dörren..
Där stod en halvt besvärad Liam med.. Mat i sina händer! Jag ryckte genast åt mig maten och Liam skrattade mjukt och klev in..

"So you didn't told her?" Frågade jag efter den sammanfattade historien som Liam just berättat för mig, han var verkligen besvärad och besviken på sig själv för att han inte sagt något till Danielle..
"No.." Sa han och suckade..
"Hey, don't be sad.. I lied to my mom about it too! I think it's better fro Zayn if we don't tell anyone yet.." Sa jag och klappade honom på ryggen..
"Yeah, you've probably right!" Sa han och log.. "Shall we invite the other boys for a movienight?"
"Sounds great!" Sa jag och fiskade upp mobilen, jag messade både Harry och Louis, man visste aldrig vart de hade sina mobiler..

10 minuter senare kom Harry och Louis in i lägenheten med ett leende på läpparna..
"Where's Zayn and Alice?" Sa Louis och log brett, men det försvann på någon sekund när han insett vad han just sagt.. "I didn't mean it! I'm sorry!" lade han kvickt till och tog sig för pannan..
"It's okay.." Sa Harry tröstande och klappade honom på ryggen, men Louis bara skakade på huvudet..
Någon del av mig gillade att Louis log som som han nyss gjort, för det var ett tvättäkta leende, och det hade han inte haft på länge.. Jag saknade det..
 
Efter en lång stunds tystnad kunde jag inte hålla mig längre..
"Ah! This is killing me.. I just wish that this never would've happen!" Sa jag med en irreterad ton i rösten och kastade bak huvudet..
Jag såg ur ögonvrån hur alla killarna vände sina huvuden mot mig, så jag slöt ögonen och suckade..
"Yeah.. But what can we do?" Sa Harry medlidande..
"I don't think there's anything to do.. Just wait and pray that Zayn is alright, and bring home Alice with him.." Sa Liam och vi nickade, han hade rätt..
Kvällen fortsatte med en film och sedan gick alla killarna hem, jag lade mig i sängen för att sova, men det verkade omöjligt..
Mina sista tankar gick till Zayn och Alice, jag hoppades verkligen att Zayn skulle klara sig själv där nere..
Vi andra hade ju åkt hem men Zayn vägrade att följa med, han var fast besluten om att stanna kvar nere i Indien och hitta Alice för att sedan flyga hem med henne.. Visst ville vi tro att det skulle gå, men oddsen var små.. På radion och på TV kanalerna hade de sagt att dödssiffrorna var ganska stora, jag kommer iallafall inte ihåg exakta siffrorna.. Men stora var dem..
Så mot våran egen vilja åkte vi hem, men vi fick Zayn att lova att om han inte hittat Alice inom en vecka så skulle han åka hem, men jag tvivlade på att han skulle hålla det löftet.. Om han nu inte hade hittat Alice..
Min största rädsla var att han skulle hitta henne, fast utan livet i behåll.. alltså död..

Zayn's perspektiv:
Mina ögon rullade bland alla skadade människor som låg i den stora lokalen, alla människor låg på golvet, på en tunn liten filt.. Det såg verkligen obehagligt ut, men nu kunde jag inte tänka på detta..
Hittills hade jag kollat i 3 andra sånna här salar, där alla som var överlevande men skadade låg, och detta var den sista salen.. Så om inte Alice fanns här var jag tvungen att åka hem som jag hade lovat killarna..
Jag gick yrat omkring bland alla folk och försökte se någon som liknade Alice, om hon låg där, skadad..
 
Nu var det bara sista raden kvar, mitt hjärta gick i högvarv och tårarna pressade bakom ögonlocken, snälla gud låt henne ligga här..
 

Sådär sista kapitlet kvar nu! Vad tyckte ni? Nu fick ni höra av från Zayn också som inte var med i förra kapitlet! Någon som tycker att det ska bli spännande att få se vad som hänt med Alice?:)
Kom igen nu, sista spurten! Kommentera och kapitlet kommer snabbare! Får bara ungefär 1/6 kommentarer av alla som läser! Skulle ju vara kul att veta vad ni tycker ^^
Kommentera för sista kapitlet?! :)

Life As I Know - Del 48

Förra delen:
Niall och Harry hade båda lite dolda talanger, tillsammans hade de lyckats få upp en liten brasa och runt den satt vi och snackade, som inget hade hänt..
"I wanna sing a song.." Sa Zayn och vi alla nickade uppskatande, det kunde behövas..
"It's a Ed Sheeran song, you know that song.. Wake me up.." Sa Zayn..
"Yeah I've heard that song!" Sa Harry och kliade sig i nacken..
"The song reminds me of Alice, most of the lyrics..." Sa Zayn och började sjunga, Harry började nynna lite också men vi andra satt och lyssnade..

     
2 dagar senare, Harry's Perspektiv:
"Hey stop it!" skrönade jag och skakade på huvudet..
Louis och Niall hade ännu en gång spelat ett av sina dumma skämt genom att hälla salt i mitt hår, och det värsta var att det alltid var lika svårt att få ut..
"Hahah, you should've seen your face!" Sa Louis och brast ut i skratt..
Jag skakade ännu en gång på huvudet för att få bort allt salt, sedan kollade jag bak mot Niall och Louis som satt på flygstolarna bakom mig och skrattade ihjäl sig..
"Couldn't you done that on Liam instead?!" Sa jag och Liam kollade anklagande på mig..
"You know they don't dare to mess up Daddy Directioners hair!" Sa han med sin 'daddy' röst och log nöjt mot mig..
"Yeah yeah.." Muttrade jag men kunde inte låta bli att flina..
"Ah, ah, ah.. I see your smile!!!" Sa Niall och höjde upp fingret samtidigt som han log brett mot mig..
"Phaa! Let me sleep.." Sa jag och lade mig till rätta igen..
Grejen var inte att jag var sur eller något, jag var mest trött och ville hem till Storbritannien.. Flyget hem kändes längre än det som vi hade åkt hit med, fast nu var det bara 2 timmar kvar tills vi skulle landa på Heatrow..

3 timmar senare:
Jag slängde mig i soffan och Louis smällde igen dörren efter sig..
"HOME SWEET HOME!" Skrek han och slängde sig i den andra soffan..
"I've missed you so much sofa!" Mumlade jag och Louis skrattade..
"I've missed my bed much more!" Sa han och sprang iväg mot sitt sovrum, en liten duns hördes och efter det ett smärtsamt skrik..
"AHHH! My toeee!" Tjöt han fram innefrån sovrummet, jag skrattade och reste mig upp för att gå in till honom..
"Aw baby, should I kiss it?" Frågade jag skämtsamt och Louis skrattade igen, sedan slängde han ner sig i sängen, jag lade mig brevid honom..
"We're actually home!" Sa han och lade armarna i kors över bröstkorgen..
"Yeah.. Or.." Sa jag och tvekade, jag vågade inte fortsätta..
Louis kollade på mig, hans blick blev genast ledsam och fylld av skuld efter det han sagt..
"It's okay.." sa jag och han skakade på huvudet..
"No, it isn't.." Sa han och blundade hårt..

Liam's perspektiv:
Jag skakade av mig snön som fastnat på mina kläder och i mitt hår, precis när vi hade gått ut ur flygplanet så hade det börjat snöa, första snön denna vintern, och nu hade det börjat snöa rejält..
Jag ryckte tag i dörrhandtaget, det var öppet alltså var redan Danielle här..
Jag svängde upp dörren och slängde väskorna på golvet, sparkade av mig skorna och smällde igen dörren..
"Danielle!" Skrek jag och gick in i varddagsrummet, där låg hon på soffan och sov, jag log för mig själv oh tassade fram till henne..
"Sweetheart I'm home.." viskade jag i henne's öra och strök henne över håret..
Hon kollade upp mot mig och kastade sig sedan runt min hals, jag satte mig i soffan och hon hoppade upp i mitt knä, fortfarande med armarna runt min hals..
Jag drog in hennes doft och kramade om henne extra hårt, en liten tår rann ner för min kind..
"I've missed you so much Liam.." Sa Danielle och kysste mig sedan ömt i nacken..
Jag tog hennes huvud mellan mina händer och kysste henne ömt, jag hade verkligen saknat att få göra så..
Hon lutade sin panna mot min och bet sig i läppen, jag kollade in i hennes vackra ögon och log, hon var så vacker..
"I love you Danielle.." Sa jag och hon log nöjt..
"And I love you Liam.." Sa hon och kysste mig..

Niall's perspektiv:
Det första jag gjorde när jag kom hem var att gå rakt till kylskåpet, som nästan var tomt..
"Ahh!" Muttrade jag och kollade i skafferiet istället..
I skafferiet låg en påse med bullar och ett paket med kakor, jag kollade funderande på dem innan jag plockade ut dem, jag hade inte köpt nått sånt här..
"Niall.." Hördes en kvinna säga, men den kvinnan var inte vem som helst..
"Mom.." Sa jag och rusade fram till henne, vi kramade om varandra en lång stund innan vi släppte taget om varandra..
"My little boy.." Viskade hon och lade sin hand på min kind och kysste mig på pannan.
"I love you mom!" Sa jag och log för att hålla tårarna borta..
"I love you to my baby..." Sa hon och en tår rann ner för hennes kind..
I vanliga fall hade jag suckat och sagt till henne att inte kalla mig så, men just nu hade jag inget emot det, jag hade faktiskt saknat att hon hade kallat mig så..
"Let's take a coffee break and talk a bit.." Sa hon och jag nickade ivrigt..
Jag lade upp fikabrödet på ett fat medans mamma fixade teet, sedan satte vi oss ute i varddagsrummet och pratade om allt mellan himmel och jord..

"And now you're all home!" Sa Mamma nöjt och log, jag kollade upp mot henne med ledsen blick, men tvingade mig själv att kolla ner igen..
"Well.. not all of us.." Mumlade jag ohörbart för mamma.
Tadaa! Vad tycks? Börjar få färre och färre kommentarer på varje kapitel, och komihåg att era kommentarer är det som får mig att bli pepad att skriva! ;)
Kommentera, snälla? :)

Life As I Know - Del 47

Förra Delen:
Någonstans i mitt huvud hade jag inbillat mig hur Alice skulle komma springandes emot mig,
att jag skulle få hålla henne i mina armar igen,
att få säga att jag aldrig skulle släppa henne igen,
att få kyssa henne på de mjuka läpparna,
att få lägga rätt hennes hår bakom örat,
att få se henne le det vackra leendet,
att få höra henne skratta igen,
att få se henne livs levande..
 
Mitt leende dog ut och jag kände en tår glida ner längst min kind..
Hon hade inte kommit..


Hinner inga bilder idag!! :(
Liam's perspektiv:
Det sved till i mitt hjärta när jag såg Zayn's leende dö ut.. Jag visste att han tänkte på Alice, att hon inte hade kommit..
Han kunde inte vara glad över att hon var i säkerhet, som jag kunde med Danielle och Louis kunde med Eleanor.. Ingen av oss visste ens om hon levde..
Jag gick fram till Zayn och kramade om honom, han lutade sitt huvud mot min axel och jag hörde små snyftningar.. Jag visste att han gjorde allt för att inte gråta, men ibland behövde man faktiskt gråta ut..
"I let her go.. I dropped her hand.. It's my fault that she's gone.. I should be the one missing.. " mumlade Zayn och han började skaka..
Han skjöt sig ifrån mig och bakade några steg, fortfarande med ansiktet vänt mot marken..
"I LET HER GO! OH MY GOD.. IT'S ALL MY FAULT!" Skrek han och drog våldsamt händerna genom sitt hår..
"No Zayn.. It isn't your fault!" Sa Niall bestämt och vi andra nickade instämande..
"You are the least one to be accused of this!" Sa jag och tog ett steg emot honom, han ryggade tillbaka hastigt och kollade upp mot mig..
"Please, don't lie to me.." Viskade han..
"I would never lie to you Zayn, you should know that.." Sa jag lugnt och kollade på honom med en allvarlig blick..
"Yeah. You're right.. I'm so sorry Liam.." sa han och suckade..
"What am I right about?" Sa jag med lika bestämd röst.. Han försökte finta bort mig, han sa aldrig om jag hade rätt om att han var den sista som man kunde skylla på eller om att han borde veta att jag aldrig skulle ljuga för han..
"Both.." Sa han och suckade.. "It isn't my fault.. But it feel like it is.."
"You shouldn't feel that way.." Sa Harry och jag nickade, jag hade för en stund glömt att dem stod bakom mig..
"Come on let's go up to the 'Camp' !" Sa Louis och utalade 'Camp' väldigt tydligt..

Niall och Harry hade båda lite dolda talanger, tillsammans hade de lyckats få upp en liten brasa och runt den satt vi och snackade, som inget hade hänt..
"I wanna sing a song.." Sa Zayn och vi alla nickade uppskatande, det kunde behövas..
"It's a Ed Sheeran song, you know that song.. Wake me up.." Sa Zayn..
"Yeah I've heard that song!" Sa Harry och kliade sig i nacken..
"The song reminds me of Alice, most of the lyrics..." Sa Zayn och började sjunga, Harry började nynna lite också men vi andra satt och lyssnade..
 
 Lyssna på låten om ni vill till texten :)

I should ink my skin, with your name. And take my passport out again, and just replace it. See I could do without a tan on my left hand, where my fourth finger meets my knuckle. And I should run you a hot bath, fill it up with bubbles.

Zayn log lite men fortsatte sjunga..

'Cause maybe your loveable, and maybe your my snowflake, and your eyes turn from green to grey, in the winter I'll hold you in a cold place. And you should never cut your hair, 'cause I love the way you flick it off your shoulder,  And you will never know, just how beautiful you are to me, but maybe I'm just in love when you wake me up.
And Would you ever feel guilty? If you did the same to me. Would you make me a cup of tea, to open my eyes in the right way? And I know you love shrek, 'cause we've watched it twelve times. But, maybe you're hoping for a fairy-tale to, but if your DVD breaks today, You should of got a VCR, because I've never owned a blueray, true say.

Han fnös och log ännu en gång..

And I've always been shit at computer games, and your brother always beats me,  And if I lost, i'd go across and chuck all the controllers at the tv, and then you'd laugh at me, and be asking me, if I'm going to be home next week, and then you'd lie with me, until I fall asleep, and flutter an eyelash on my cheek, between the sheets.

En tår rann ner för hans kind, men han log fortfarande..

And you will never know, just how beautiful you are to me, but maybe I'm just in love when you wake me up.
And I think you hate the smell of smoke, you always try get me to stop, You drink as much as me, and I get drunk alot, So I take you to the beach, and walk along the sand, And I'll make you a heart pendant, with a pebble held in my hand. And I'll carve it like a necklace, so the heart falls where your chest is, And now a piece of me, is a piece of the beach, and it falls just where it needs to be, and rests peacefully. You just need to breathe, to feel my heart against yours now, against yours now.
But maybe I'm just in love when you wake me up. But maybe I'm just in love when you wake me up.
Well maybe I'm just in love when you wake me up, Maybe I'm just in love when you wake me up, I said maybe I fell in love, when you woke me up.

Han bröt ut i tårar och skakade på huvudet... 

Litet kapitel.. Måste skynda mig nu!! Bye bye! :)
Kommentera?
 

Life As I Know - Del 46

Förra delen:
"Hey, look there!" Sa Liam och slog mig på armen.. Jag lyfte upp blicken och kollade åt riktningen Liam pekade..
En bit framför oss gick två mörkhåriga killar, de gick tätt ihop och även de kollade runt bland alla förtvivlade människor.. 
"HARRY! LOUIS!" Ropade jag utan att tveka, det måste vara dem..
De två killarna vände sig om och mycket riktigt, där stod Harry och Louis, de båda sken upp i leenden när de fick syn på oss..
Vi plaskade fram i vattnet och omfamnade sedan varandra i stora kramar, lyckliga över att hitta varandra levande..
"Have you seen Zayn or Alice?" Frågade Harry oroligt och vi skakade på våra huvuden..
Jag kollade upp mot Harry och mötte hans ögon, de var blanka och fyllda av oro och rädsla.. 
"I'm sure we will meet them later.." Sa Liam och vi alla nickade instämande, allt för att hålla hoppet uppe.. De hade ju trots allt inte vart borta så länge, eller..?
Vi styrde stegen vidare mot kyrk ruinen, de flesta svängde till höger, till den stora kyrkan.. Men vi svängde till vänster, alla enade om att de säkert skulle vänta vid kyrk ruinen..

 
Zayn's perspektiv:
Det hade börjat ljusna mer nu, marken jag gick på var lite fuktig, men inte blöt.. Jag var fortfarande ganska blöt, mitt hår hade lagt sig ner och mina kläder hade klibbat sig fast på min hud..
Jag visste inte direkt vart jag var, jag hade gått hela natten, bara gått.. Utan att stanna för att vila.. Jag kunde inte tänka klart, och de ynka klara tankarna jag hade gick till att tänka på Alice..
När jag hade kommit till korsningen, som låg några kilometer tillbaka nu, så hade jag svängt till vänster istället för höger.. Som de flesta andra gjorde..
Jag visste inte varför direkt, men min magkänsla sa att jag skulle svänga vänster..

Jag satte mig ner längs vägkanten och andades ut, min kondition var verkligen kass efter all rökning..
Jag hostade upp lite vatten innan jag reste mig upp och fortsatte gå, längre fram krökte sig vägen i en skarp kurva.. Och brevid kurvan var en ruin.. Ja, just det.. Den gamla kyrk ruinen låg här uppe..
Jag stannade till och funderade en stund, möjligheten fanns att killarna skulle vara här.. och kanske Alice..
Jag började gå med rask takt igen, svaret fanns där framme..

Liam's perspektiv:
För någon timme sedan hade vi kommit fram till kyrk ruinen, men de andra var inte där..
Ingen av oss hade snackat sedan vi kommit fram, allla besvikna på att varken Alice eller Zayn väntat på oss där..
Vi hade istället satt oss i en sorts ring och bara tänkt, eller jag hade iallafall tänkt.. Mina tankar hade gått till Danielle som satt hemma i England, min familj och vad som hade hänt om jag inte hade klarat mig..
Jag hade fortfarande inte direkt smält vad som hade hänt.. Även om jag oftast var den som höll alla nere på jorden och var hyfsat lugn eller "Daddy Directioner" som fansen kallade mig, så var jag nog den som var mest rädd och förvirrad just nu..
Jag hade ingen aning om hur vi skulle ta oss hem, vad som egentligen hänt och framför allt hur de andra mådde...

Harry's perspektiv:
De andra killarna satt borta i sina egna tankar, långt långt borta från denna värld..
Jag bet nervöst på naglarna, något som jag aldrig brukade göra egentligen.. Det var ju oftast Niall som gjorde det, men på något sätt så fann jag det ganska lugnande.. Och så höll det mig sysselsatt för stunden, medans vi väntade..

Louis perspektiv:
"So.." började Niall men avslutade sedan, han kom inte på något att säga verkade det som, så jag hjälpte honom på traven..
"So, what are you thinking about?" Sa jag och försökte klämma fram ett leende, Niall log mot mig och kollade sedan på Liam..
"Oh.. Uhm.." Stammade Liam och vaknade upp ur sina tankar.. "How we're gonna get home!"
"Yeah, I was thinking about that too.." Sa Niall och vi alla förde blickarna på Harry..
"Well, unlike you.. I'm thinking about Zayn and Alice!" Sa han med en irreterad och gnällig röst...
"Gosh.. Calm down Harry!" Sa jag irreterat och suckade..
"Yeah.. Of course we're thinking about them too!" Sa Niall och Harry blängde surt på honom..
"Hey! Calm down all of you!.. Don't start fighting over a thing like this, it won't help us at all!" Röt Liam till och vi kollade ner skamset i marken, han hade rätt..
"Sorry.." Klämde jag fram och tystnaden började igen..

Harry's perspektiv:
Jag var trött på tystnaden, på väntan.. Jag ville bara hitta dem, åka hem och vara i säkerhet..
Jag reste mig klumpigt upp och gick ner till vägkanten, en ensam tår gled ner för mig kind men jag torkade snabbt bort den..
Ute var det ljust nu, fåglarna sjöng tyst och värmen började stiga..
Jag kollade ut på vägen, mot riktningen där vi kommit ifrån någon timme tidigare..
En liten mörk figur gick långt bort, ju närmre den kom desto klarare blev personen som gick där.. Alldeles ensam..
Håret var svart och låg ner plattat, det såg ut att vara blött, eller snarare hela.. han?... var blöt..
Kläderna var blöta och hade en mörk färg, men det var något med dem jag kände igen..
Jag förde blicken upp till personens ansikte, fortfarande oklart...
Jag kisade för att kunna se bättre, personen där framme viftade med sina armar högt över huvudet..
Men vafan det är ju Zayn!
"ZAAAAYN!" Skrek jag högt och rusade emot honom..
"HARRY?!" Ropade han tillbaka och satte fart mot mig med..
Jag slängde armarna runt honom och kramade om honom riktigt hårt, han hostade till lite och kramade om mig ännu hårdare..
"I thought you were dead.." viskade jag och snyftade lite, fan.. Jag betedde mig som en tjej ju..
"But I'm not.." Sa han och jag log mot honom..
"HARRY? ZAYN?!" Hörde jag Niall ropa med sin irländska stämma, jag vände mig om och viftade med ena handen att han skulle komma hit..
Han började rusa emot oss och kort därefter kom Liam och Louis, de alla hade stora leenden på sina läppar och kramade om Zayn..
Zayn kollade upp mot kyrk ruinen där vi kommit ifrån, fortfarande med ett leende..
Hans blick stannade där och efter en stund försvann leendet, en tår rann ner för hans kind..

Zayn's perspektiv:
Jag kramade om Louis sist och gav dem sedan alla ett stort leende..
Jag hade hittat dem! Trots alla odds att inte göra det..
Jag vände blicken upp mot ruinen, fortfarande med ett leende på läpparna..
 
Någonstans i mitt huvud hade jag inbillat mig hur Alice skulle komma springandes emot mig,
att jag skulle få hålla henne i mina armar igen,
att få säga att jag aldrig skulle släppa henne igen,
att få kyssa henne på de mjuka läpparna,
att få lägga rätt hennes hår bakom örat,
att få se henne le det vackra leendet,
att få höra henne skratta igen,
att få se henne livs levande..
 
Mitt leende dog ut och jag kände en tår glida ner längst min kind..
Hon hade inte kommit..


Usch och fy! Haha, blir faktiskt ganska rörd själv över vad jag skriver! Men vem säger att hon fortfarande inte lever?! Jaa, det får ni kanske veta i nästa kapitel.. Beslutat mig för att skriva till 50 kapitel! ;)
Hoppas ni tyckte om detta kapitelt! Och kommentera gärna! :)
 
Något jag kan förbättra? Kom gärna med lite kritik om ni har det! Vill att ni ska vara så nöjda som möjligt med kapitlerna! ;)

En liten fråga...

Heej!
 
Jo jag undrar om det skulle vara okej för er att jag skrev till kap. 50?.. Jag som är såpass perfektionist vill ha ett jämt antal kapitel x) Hahah..
Nej men jag fick lite mera idéer om vad jag ville skriva innan jag avslutar denna fanficen! Så lämna gärna en kommentar, vad tycker ni?
 
- Ja, ha upp till kap. 50!
 
-Nej, ha det sista kapitlet!
 
Innan nästa del kommer ut så vill jag kunna ha ett svar, så jag vet vad jag ska skriva i nästa kapitlet.. Och så måste jag hinna komma hem till min egen data! Och för er som undrar så åker jag hem på måndag förmidda! Så kanske, BARA KANSKE, så får ni ett kapitel då.. :)
 
Ha det gött och så väntar jag på era åsikter! :)
 
Och så undrar jag vad ni tycker om fanficen i själva, helheten..? :) Något som jag ska tänka på till nästa fanfic? Allt för att ni ska bli så nöjda som möjligt! :)

Life As I Know - Del 45

Förra Delen:
Efter ett tag satte vi oss ner och bestämde oss för att stanna där en stund, vi satt och snackade om allt och inget.. Jag lade mig för att sola medan killarna sprang ner för att doppa sig i havet.. Men sedan kunde inte heller jag hålla mig och sprang ner till vattnet, vågorna var otroligt höga och vattnet var ljummet, fast det svalkade en ändå..
Senare på kvällen när solen börjat gå ner gick vi upp till stranden och satte oss, vi pratade lite ibland men njöt mest utav tystnaden..
"Hey, we gotta go back now.. Like in 30 minutes it will be pitch dark.." Sa jag och vi började packa ihop våra grejer..

 
Stegen blev bara längre och längre.. Min bedömning av hur långt kvar vi hade hem var alldeles fel, långt borta i fjärran kunde vi se de två lyktstolparna lysa svagt..
Solen hade fortfarande inte gått ner helt men om några få minuter skulle det bli bäcksvart, så länge vi hann till lyktstolparna skulle det vara okej.. Där ifrån var vägen till hotellet upplyst av det ljus som byggnaderna hade..
"We never gonna make it..!" Pustade Louis ut högt och stönade..
"We have to.. Come on now lads!" Peppade jag på dem och ökade min egen fart..
"Wait I've a idea.." Sa Liam och vi alla stannade upp, han drog upp mobilen ur fickan..
"Liam.. To call someone doesn't help!" Suckade Harry och fortsatte gå..
"No I know that.. But this helps!" Sa Liam och satte på sin mobillampa som lyste upp ganska mycket..
"Good idea Liam!" Sa jag och han log stolt, Harry suckade igen och vi alla fortsatte gå..
 
Solen hade gått ner nu och allt runt om oss var svart, men vi hade cirka bara 100 meter kvar till lyktstolparna och Liam's mobillampa lyste upp ganska mycket, så vi hade klarat oss.. Men vinden hade blåst upp mer och jag själv anade att det var en storm pågång, killarna hade också mumlat om det men ingen hade vågat ta upp ämnet helt..
Vi gick upp för den lilla backen som ledde oss in till staden, det mesta var fortfarande tänt och människor gick runt och kollade bland "shopparna" som fanns där.. Tanken slog mig att det förmodligen var nattmarknad idag, annars skulle det aldrig vara så mycket folk ute nu..
Vinden hade blåst upp rejält och vi alla skyndade på stegen, då och då kom det till och med upp stänk från havet som flugit med vinden..
"Since no one else will admit it I will.. I think it's a storm coming at us..!" Skrek Niall för att vi skulle kunna höra, vi alla nickade och höll armarna runt oss själva samtidigt som vi gick, förutom Zayn som gick med ena sin arm runt om mig..
Vinden var kall och vatten stänkarna blev både större och fler.. 
En stor vatten stänk kom rakt på mig och det högg till i min rygg, vattnet var kallt och vinden gjorde det inte bättre.. Jag huttrade till och började hacka tänder..
"Wait!" Ropade Louis och förde blicken bakåt, vi vände på våra huvuden för att se vad Louis kollade på..
Nere vid stranden började folk skrika, de började panikartat springa rakt emot oss och någonstans i bakgrunden hörde jag en klocka ringa...
"TSUNAMI!!! TSUNAMI!!!" Skrek folk som sprang förbi oss..
Jag fylldes av rädsla, vad fan skulle hända nu?!
 
Zayn's perspektiv:
"WE GOTTA RUN! NOW!" Skrek jag och vi alla använde våra sista krafter och började springa inåt land..
Jag tog tag i Alice hand och kollade på henne, hennes ögon var blanka och fyllda av rädsla.. Hela hon var genomblöt och skakade, jag kramade om hennes hand lite extra och hon kollade snabbt på mig innan hennes ögon föll mot vägen igen..
Folk trängdes fram och sprang för sina liv, nästan alla skrek av rädsla och oro.. Mammorna och papporna sprang ifrån sina barn, nu handlade allt om att bara klara sig själv..
Jag kollde bak och såg ett stort vitt sorts moln närma sig oss, vågen...
Jag frustade ut och längde på stegen, jag kunde sprungit snabbare med då hade det inneburit att jag hade lämnat Alice.. Något som aldrig skulle hända..
Jag svängde med blicken runt om mig, ingen av killarna syntes till.. Jag började långsamt mummla på små böner och önskade att killarna, jag och Alice skulle klara oss.
 
Plötsligt kände jag inte marken längre, jag flög runt i vattnet och försökte att hålla andan.. För vågen var jag bara ett litet sandkorn, jag hade ingen chans att simma upp till ytan utan tumlades omkring inuti den.. Vattnet var kallt och högg tag i min kropp.. Jag försöker hålla taget i Alice's hand men efter ett tag rycks vi isär..
Jag vet inte hur länge jag tumlat runt i vattnet, trycket på mina lungor blir bara större och större, jag måste få luft!
Från den ena sekunden till den andra, helt plötsligt känner jag hur ryggen dras mot det jag tror är mark och vattnet sjunker en aning.. Jag skyndar mig upp till ytan och andas ut, vattnet räcker bara till midjan på mig så jag kan lungt stå upp och hämta andan..
Jag kollar förbryllat omkring mig och ser flera personer skrikandes på hjälp, vissa gråtandes och andra... Helt livlösa..
"ALICE!! ALICE!!" Skriker jag för fulla hals och söker med blicken efter henne..
Jag börjar springa inåt land igen, det skulle de andra troligast också ha gjort så om de hade... Överlevt...så skulle jag troligast hitta dem där..
 
Jag hade kommit en bra bit inåt land och vattnet sänktes desto längre jag kom in.. Jag hade inte slutat springa en  ända gång, mina ben hade rört sig automatiskt.. Vilket var tur..
Flera, lite mindre, vågor hade kommit, men de hade inte kastat runt mig lika mycket som den första.. Delvis för att de inte var lika starka och delvis eftersom att jag var längre inåt land..
 
Niall's perspektiv:
Jag och Liam hade kastats runt ett antal gånger i vågorna, men vi hade alltid lyckats hålla fast i varandra, tur nog..
De andra hade kommit bort ifrån oss, varken Liam eller jag visste om de var levande eller... döda.. Jag hatade att tänka så, jag försökte att hålla mina tankar positiva, de hade säkert klarat sig.. eller inte..
Liam och jag hade beslutat tillsammans att fortsätta gå inåt land, vi skulle stanna vid den gamla kyrk ruinen.. Vi var säkra på att de andra också hade beslutat sig att gå inåt, vi skulle utan tvekan ha störst chans att möta dem där..
Runt om oss gick indier och grät, vissa skrev efter namn och andra bara gick helt tysta.. I vattnet låg också döda djur och männsikor, de bara flöt runt där..
Mina ögon virrande omkring bland de livlösa kropparna, i hopp om att inte hitta någon utav killarna eller Alice där..
 
"Hey, look there!" Sa Liam och slog mig på armen.. Jag lyfte upp blicken och kollade åt riktningen Liam pekade..
En bit framför oss gick två mörkhåriga killar, de gick tätt ihop och även de kollade runt bland alla förtvivlade människor.. 
"HARRY! LOUIS!" Ropade jag utan att tveka, det måste vara dem..
De två killarna vände sig om och mycket riktigt, där stod Harry och Louis, de båda sken upp i leenden när de fick syn på oss..
Vi plaskade fram i vattnet och omfamnade sedan varandra i stora kramar, lyckliga över att hitta varandra levande..
"Have you seen Zayn or Alice?" Frågade Harry oroligt och vi skakade på våra huvuden..
Jag kollade upp mot Harry och mötte hans ögon, de var blanka och fyllda av oro och rädsla.. 
"I'm sure we will meet them later.." Sa Liam och vi alla nickade instämande, allt för att hålla hoppet uppe.. De hade ju trots allt inte vart borta så länge, eller..?
Vi styrde stegen vidare mot kyrk ruinen, de flesta svängde till höger, till den stora kyrkan.. Men vi svängde till vänster, alla enade om att de säkert skulle vänta vid kyrk ruinen..

Dadadadammm! Oh, spännande va?! Och bara 1 kapitel kvar..! 
Och ja, jag vet att jag är usel på att hålla löften och att komma ihåg sånt jag sagt.. Men det kom ju ut iallafall, eller hur?..
Och just nu så är jag i Karlskoga och träffar min släkt, tur nog så fanns det en data att låna här.. Så att ni kunde få detta kapitlet! Lite omskrivet dock, fast jag tyckte att detta blev bättre! :)
En ynka kommentar kan jag väl få iallafall? Kan vi inte säga över 10+ ?? Kom igen, engagera er för SISTA KAPITLET! ;)

Life As I Know - Karta!

Ja jag tänkte bara visa hur Goa ser ut, för er som inte vet! Jag har markerat Vagator som ligger i norr..
Colva som ligger i mitten typ och så Palolem (Finns ej med som stad) i söder!
Och så markerade jag öven Flygplatsen! ;)
 
Om ni har några frågor om Goa, där de är just nu, så kan ni bara kommentera! Om någon är intresserad kan jag även berätta om när jag var där, som sagt.. Bara att kommentera! :)
 

Life As I Know - Del 44

Förra delen:
Vi kom ut i den fuktiga varma luften, jag andades in av den smått friskare luften.. Efter ett tag var alla samlade och vi började gå tillbaka mot hotellet..
Vi tog den snabbare genvägen som man tog genom att gå längst stranden, jag tog av mig skorna och gick längst vattnet, Zayn slöt sig upp brevid mig som hade följt samma exemplar.. De andra killarna sparkade också av sig sina skor och gick längst vattnet..
Helt plötsligt började himmlen fyllas med massa lyktor, som steg upp längre bort från stranden.. Det var tusentals av dem.. Snart började det även skickas ut lyktor i vattnet..
Det var så vackert, jag kollade mot Zayn och vi log mot varandra..
"HEY WATCH OUT!" Skrek Harry och jag frös till..


Ungefär en halv meter framför oss smällde en palm ner i marken, den stutsade några gånger innan den tillslut låg helt stilla, jag stirrade ner på den där den låg, bara ett par ynka centimeter ifrån oss..
Jag kunde inte släppa blicken från palmen som låg framför mina fötter, mina ögon började bli vattniga och jag höll min mun svagt öppen för att kunna andas..
Den där palmen som låg framför mig hade kunnat skada både mig och Zayn, om inte värre dödat oss..

Niall's Perspektiv:
Jag sprang fram till Alice och Zayn som gick kanske 3-4 meter framför oss.. Zayn började backa bakåt och snubblade på en gren, Liam och Louis var snabba nog att fånga tag i honom och de lugnade ner honom..
Harry och jag fortsatte fram till Alice som inte hade rört sig en enda centimeter, hennes ögon var tårfyllda och hennes mun svagt öppen.. Hon stog helt blick stilla och stirrade ner på den stora palmen som låg framför henne..
Jag lade armarna runt henne och försökte få henne att röra sig, men hon var lika stel som cement, hon reagerade inte på något..
"I think she's in a chock.." Sa Jag till Harry och han nickade på huvudet..
Harry drog sin hand framför Alice ansikte och knäppte med fingrarna brevid hennes öra men hon reagerade inte på något.. Jag tog ett steg tillbaka och försökte tänka..
Av ångest drog jag händerna genom mitt hår och ryckte tag i det, vad fan skulle jag göra?!
Längre bort från stranden började folk komma emot oss, de stannade en bit ifrån oss men några kom fram till Louis och Liam och frågade något, sedan gick de tillbaka och de flesta försvann.. Några stora män hjälpte varandra att bära undan palmen och lägga den längre upp på stranden, sedan gick även dem iväg..
Jag vände mig mot Alice igen, hon stod i Harry's famn, fortfarande helt stel... Men jag kunde se tårar som rann ner för henne's kinder..

Harry's perspektiv:
Jag kollade på männen som lyfte iväg palmen, sedan vände jag blicken mot Alice som fortfarande var i chock..
Jag lade armarna runt om henne och kramade om henne, jag hörde hur hon började snyfta lite smått och tillslut började hon skaka..
"Schhh.. It's gonna be okay... Just hug me and let it out.." tröstade jag henne med, jag trodde inte att hon skulle krama om mig, men jag hoppades..
Efter en stund lade hon sina armar runt mig och började gråta ännu mer..
"I could've died.. Zayn could've died..."snyftade hon fram och jag strök henne långsamt över ryggen..
"But you didn't.. And that's all that matters right now.." Sa jag och hon drog tillbaka sina armar och började torka bort tårarna från hennes ansikte..

Louis Perspektiv:
Zayn bara stod och kollade ner i marken, hans kropp skakade en aning och Liam pratade till honom med en lugnande röst..
Jag kollade bort mot de andra och såg att Alice gick emot oss, jag backade undan och styrde sedan stegen mot Harry..
"You saved their life.." Sa jag till Harry och lade en arm runt honom..
"I..." Började Harry men sa inget mer.. Det fanns inget mer att säga..
Niall kom fram till oss, han klappade Harry på axeln och log mot honom..
"You saved their life Harry.. You should be so proud over yourself.." Sa Niall till Harry och han log uppskattande tillbaka..

Liam's Perspektiv:
Jag försökte prata till Zayn med en lugn röst men även jag var chockad och kände hur rösten började svika mig ibland..
Louis gick iväg medan jag fortfarande snackade med Zayn, jag lade en arm runt om honom och han kollade upp mot mig..
"Thank you Liam.." Sa han och log mot mig.. Jag log tillbaka och tänkte säga något men såg att Alice kom emot oss, så jag drog mig undan och gick fram till de andra killarna..
Jag hörde att de snackade om något, eller det var Niall som sa något till Harry..
Jag lade armen om Niall och log mot dem alla.. De log tillbaka och sedan vände vi blickarna mot folket som fortfarande skickade upp ljus lyktor i luften och ut i vattnet..
"Crazy night.." Mumlade jag och de kollade alla på mig, sedan brast vi ut i skratt.. Jag visste inte varför, men allt kändes så lättat nu..

Zayn's Perspektiv:
Liam drog undan armen om mig och gick iväg, jag kollade efter honom och såg att Alice kom emot mig..
Jag hade för några sekunder glömt bort att även hon hade stått brevid mig när den jävla palmen hade ramlat ner framför oss..
Jag gick raskt fram till henne och vi kramade om varandra länge, henne's varma kropp värmde upp min och jag log svagt för mig själv..
"We could've died if it wasn't for Harry.." Sa hon efter ett tag och jag kollade upp, in i hennes ögon..
"I know.." sa jag och kysste henne sedan..
"I love you Zayn.. No matter what!" Sa hon och jag log ett stort tandleende..
"I love you too Alice.. I will always love you, even if you don't love me!" Sa jag och hon kysste mig ännu en gång..
"It's you and me forever Zayn.. Promise?" Sa hon och jag tog tag i hennes händer, flätade in dem i mina som hon alltid brukade göra med mina..
"I promise!" Sa jag och hon log stort, sedan lutade hon huvudet mot min bröstkorg..
"Het guys.. I didn't mean to disturb.. But maybe we should go back to the hotel?" Sa Liam och vi nickade mot honom..
I långsam takt började vi alla gå tillbaka mot vårt hotell, alla var trötta och ville bara få sova.

________________

Alice's Perspektiv: (2 dagar senare)
"Hey guys! Changed plans, today we're going to Colva! It's much closer than Palolem.. We're going to Palolem in about 3 days instead. Okay?" Sa jag och de alla nickade och fortsatte med sin packning..
Vi alla var inne på rummet och packade iordning våra resväskor, idag skulle vi bege oss ner till Colva som låg cirka 1 timme söder ut..
Chocken hade vart stor för oss alla men vi hade snabbt glömt bort händelsen och uppförde oss som om inget hade hänt.. Zayn och jag hade minst tackat Harry hundra gånger för att han räddat våra liv, Harry blev alltid lika generad och sa att han vi inte behövde tacka..

Taxin stod utanför vårt hotell och väskorna var i packade.. Det var samma typ av bil som hade kört oss från flygplatsen till hotellet, en bil med två säten i bagaget..
Louis hade bestämt sig för att sitta i bagaget och Liam satt fram i framsätet brevid taxichauffören.. Harry, Niall, Zayn och jag hade trängt ihop oss i baksätet..

2 timmar senare:
Vi gick i rask takt ner mot stranden, alla var glada och skrattade, livet lekte helt enkelt..
Hotellet vi hade checkat in på i Colva hette Star Beach Resort och för alla Indier var det rena lyxen, fast för oss kanske det var som ett 3 stjärnigt hotell..
Inte vidare lyxigt, det fanns AC och fläkt i rummen och även TV.. Vi hade fått 2 st rum, i det största rummet fanns det en dubbelsäng där Zayn och jag skulle sova också en vanig säng där Niall skulle sova.. I det andra rummet fanns det en dubbelsäng och så skulle de fixa in en madrass som man skulle sova på eftersom att alla rum som hade 3 sovplatser var upptagna.. Men inte klagade vi för det..
Försäljare frågade gång på gång om vi ville komma in i deras "shoppar" som de kallade dem och kolla.. Men jag visste redan att om man gick in kände man sig alltid pressad till att köpa något så jag hade förvarnat killarna.. Vi gick i bestämd takt förbi alla affärer och vidare ner mot stranden..
"Hey! There's Subway!" Sa Niall och sken upp i ett leende, vi alla började skratta, hans eviga tanke på mat!
"Haha yeah.. We can eat there later!" Sa Jag och vi fortsatte ner mot stranden..
Vi gick över en bro och kom sedan fram till stranden, vi sparkade av oss skorna och gick i den varma sanden.. Stranden var bred och väldigt, väldigt lång.. Om man kollade mot höger fann man inget slut och om man kollade mot vänster fann man heller inget slut, men blotta ögat då..
Vi bestämde oss för att gå till vänster, solen varmde på men friska vindar från havet svalkade ner oss en aning..
Då och då stoppade vi ibland och satte oss ner för att vila, vid varje plats ritade jag alltid något i sanden..
Det var nästan helt folktomt desto längre bort man kom, Indier var väldigt lata och gick bara rakt fram ut till vattnet när de skulle bada, så efter cirka 100 meter bort blev det nästan genast folktomt, vilket håll man än tog.. 
Efter ett tag satte vi oss ner och bestämde oss för att stanna där en stund, vi satt och snackade om allt och inget.. Jag lade mig för att sola medan killarna sprang ner för att doppa sig i havet.. Men sedan kunde inte heller jag hålla mig och sprang ner till vattnet, vågorna var otroligt höga och vattnet var ljummet, fast det svalkade en ändå..
Senare på kvällen när solen börjat gå ner gick vi upp till stranden och satte oss, vi pratade lite ibland men njöt mest utav tystnaden..
"Hey, we gotta go back now.. Like in 30 minutes it will be pitch dark.." Sa jag och vi började packa ihop våra grejer..
 
Ja detta blev VÄLDIGT långt.. Hoppas ni orkar läsa men ville verkligen få med allt detta i ett kapitel! Inget jätte spännande slut men vänta bara, allt kommer vändas väldigt kraftigt ;)
Jaa.. 2 kapitel kvar nu.. Vem längtar efter att få reda på slutet?! Och vem längtar efter den nya fanficen?!
 :D Och förlåt för att detta kom väldigt sent efter men jag har vart hemma hos min pappa hela helgen och då kan jag inte skriva ;) Och jo förresten, om ni undrar hur jag vet allt detta osv. är det för att jag själv vart i Goa, Indien! Så jag hittar inte på något utan det är såhär på riktigt ;) Bilden på stranden är tagen utav mig också!
Kommentera? Älskar era kommentarer, de gör mig alltid så glad!

Life As I Know - Del 43

Förra delen:
"Thank you!" Sa jag och räckte över de 300 rupierna jag fått i växel.. Han nickade och hoppade sedan in i bilen och körde iväg..
Vi gick in till receptionen och checkade in oss, vi fick alla dela på ett rum med 3 dubbelsängar..
Liam låste upp dörren och vi konkade in med våra väskor och slängde oss sedan i sängarna..
"I'm sooooo tired!" Sa jag och drog ut extra mycket på "so"...
"Me too.. Let's go to sleep!" Sa Harry och drog av sig skorna, sedan kröp han ner under täcket, Louis kröp ner brevid honom..
Niall och Liam följde deras exemplar och lade sig i en dubbelsäng, bara jag och Zayn kvar då, vi kröp ner i sängen och vände oss mot varandra..
"Did you tell Harry?" viskade Zayn och jag nickade... "How did it go?"
"He accepted it.. So it went pretty well I think!" viskade jag och kysste honom på läpparna.. "Good night!"
"Good night love.." viskade han och tog tag i min hand.. "I love you!"
"I love you too.."

     
 
  
"WAKE UUUUPPP!" Skrek nån i mitt öra och jag reste mig hastigt upp och slog upp ögonen, jag möttes av en skrattade Louis..
"Shut up Louis.." muttrade jag och lade mig ner igen..
"Oh.. Haha.. You should've seen your face!" Pep Louis fram samtidigt som han skrattade för full hals..
Jag öppnade upp ögonen igen, just då kom jag på att vi var i Indien, det hade jag helt glömt bort.. Jag kollade till höger om mig men där låg inte Zayn..
"Where's Zayn?" mumlade jag och gnuggade mig i ögonen..
"He and the other lads are down in the restaurant, eating breakfast!" Sa Louis och gav mig ett stort solskend leende, jag log tillbaka och klev upp ur sängen, jag hade fortfarande gårddagens kläder på mig..
"I'm just gonna change clothes.." Sa jag och gäspade, sedan gick jag fram till väskan och drog upp dagens kläder, jag gick in på toaletten och bytte om och drog på lite mascara..
Jag gick ut i rummet igen och lade ner mina smutsiga kläder i en påse, sen drog jag på mig mina ballerina skor och lade ner min mobil i en liten axelbands väska..
"Ready to go?" Frågade Louis och jag nickade långsamt..
Vi halvsprang ner för trapporna ner mot restaurangen, Louis höll upp dörren för mig och jag gick in först, inne i salen satt det ganska mycket folk, i ett hörn vid fönstret satt killarna och pratade..
"Hey lads!" Sa jag och log mot dem, jag satte mig på en ledig stol brevid Zayn och kysste honom på kinden..
"Good morning!" Sa Liam och jag log mot honom, sedan beställde Louis frukost till honom och mig eftersom att de andra redan hade beställt..
"What should we do today?" Frågade jag och drog handen genom mitt hår..
"Well you know the place best? Where do you wanna go?" Frågade Harry och de alla nickade instämande..
"Well we're going to Palolem in 2 days.. So we can just check around a bit here? Maybe go to the beach.. But tonight we're going out! Vagator is the perfect party place!" Sa jag och de log uppskattande..
"Sounds good, so let's eat our breakfast and then we can go to the beach?" Sa Louis och jag nickade, servitrisen kom fram med vår frukost och vi började hugga in!
_______________

"Are you guys ready soon?!" Sa jag och suckade.. Alla, förutom Harry, stod framför de speglar som fanns och fixade sig..
"One more minute.." Sa Zayn som fortfarande försökte få sitt hår att ligga perfekt!
"You've said that for the last 5 minutes.." Sa Harry och även han suckade..
"So I'm done!" Sa Liam och ställde sig brevid oss..
"Me too!" Sa Niall och satte sig på en av dubbelsängarna..
"Come on..!" Suckade Harry och Louis skrattade..
"I'm coming!" Sa Louis och drog på sig sina toms..
"I said one minute, and that was all I took!" Sa Zayn och ställde sig vid oss, de alla doftade olika goda parfymer och såg helt underbart snygga ut!
"Let's gooo!" Sa Liam och smällde ihop händerna..
________________

Jag rörde mig i takt till musiken.. Eller snarare det var min kropp som rörde sig som den ville, den rörde sig automatiskt till den dunkande musiken och jag bara njöt..
Klockan var redan 2 på natten men ingen av oss var trötta, alla stod på dansgolvet och bara dansade loss.. Vi sket i om folk kollade på oss, alkoholen hade tatt över våra kroppar en aning.. Ikväll var natten bara våran..

Jag satte mig vid ett bord och drog av mig mina klackar, de smärtade en aning..
"Here, taste this! It's awesome!" Skrek Niall för att över rösta musiken, han räckte över ett glas som innehöll någon sorts drink av turkos färg..
Jag tog en stog klunk och kände hur den söta smaken spred sig i min mun, en liten kick hoppade till inom mig..
"Oh.. It was soo good! Can I have one?" Skrek jag högt och han nickade, sedan gick han på ganska stadiga ben bort mot baren och beställde en till mig, han kom tillbaka och gav min drinken, sedan satte han sig ner mittemot mig.
"Where's Zayn?" Sa han högt och kollade ut över dansgolvet..
"I don't know.. And for now I don't care.." Sa jag med en blurrig röst..
"Haha okay.." Sa Niall och tog några stora klunkar av drinken, han gjorde en liten grimars och ställde ner glaset på bordet..
"Do you remember when we fell in love?" Frågade Niall efter en stund och jag fnös till samtidigt som jag log..
"You mean when we were out on the field? And then we kissed each other.. Yeah, I remember that.. It was a beautiful moment.." Sa jag och skrattade..
"Yes it was.. Think in 10 years time, we can sit on a cafe and talk to each other.. And then we remember that moment, those days.. I'm looking forward to those moments.." Sa Niall och log..
"You know what.. I think you've right.. And think about all the stuff that's going to happen! We gonna so many memories, all six of us!" Sa jag och han nickade instämande..
"Well do you wanna go and dance again?" Frågade Niall och jag drog på mig mina skor igen..
"You bet! We just gotta grab some drinks first!" Sa jag och vi gick iväg mot baren..
Det här skulle bli en natt jag länge skulle minnas, hur jag festade hela natten med 5 underbara killar borta i Indien!
Om 10 år skulle jag kunna sitta någonstans och snacka med alla killarna om alla dessa gamla minnen, kunna sitta och skratta om hur dramatiskt allt var när man var yngre..

Niall tog tag i min lediga hand och vi drog oss ut i mitten av dansgolvet, någonstans i folkmassan så rycktes mitt glas bort men det struntade jag i.. DJ:n pumpade på med musik och min kropp började röra sig, jag trivdes här..
Ett par händer lades om min midja och jag fick en kyss i nacken, jag vände mig upp och kollade in i Zayn's bruna ögon..
"I was looking after you.." Sa han och jag flinade bara..
Jag kysste honom lätt och vi började röra oss tillsammans, jag kollade in i hans bruna ögon och han log flirtigt mot mig och höjde på ögonbrynen.. Jag fnissade bara och lutade mig fram lite, jag började kyssa honom och våra kroppar pressades mot varandra..
Efter en stund så började jag fnissa och vi avbröt med vårt kyssande..
"What?" Frågade Zayn och skrattade ett nervöst skratt..
"I don't know.. I'm just so happy.. I couldn't be happier!" Sa jag och började dansa vilt igen..
"I'm glad that you're happy.. That's all I want for you..!" Sa Zayn och började själv dansa..
"Should we go back to the hotel? It's like 4 AM.." Skrek Niall och jag nickade, Zayn tog tag i min hand och vi drog oss ut från dansgolvet..

Vi kom ut i den fuktiga varma luften, jag andades in av den smått friskare luften.. Efter ett tag var alla samlade och vi började gå tillbaka mot hotellet..
Vi tog den snabbare genvägen som man tog genom att gå längst stranden, jag tog av mig skorna och gick längst vattnet, Zayn slöt sig upp brevid mig som hade följt samma exemplar.. De andra killarna sparkade också av sig sina skor och gick längst vattnet..
Helt plötsligt började himmlen fyllas med massa lyktor, som steg upp längre bort från stranden.. Det var tusentals av dem.. Snart började det även skickas ut lyktor i vattnet..
Det var så vackert, jag kollade mot Zayn och vi log mot varandra..
"HEY WATCH OUT!" Skrek Harry och jag frös till..

 
Ja.. Ni kanske märkte att det inte var slutet där?! Men nu har jag ungefär överlagt hur många kapitel det är kvar och jag skulle säga att det är, nästan helt säkert, 3 kapitel kvar! Ohh.. Vem längtar efter slutet? Jag kan ju säga att det är det man minst förväntade sig iallafall ;)
Kommentera? Idag tänkte jag faktiskt be om 10+ för nästa kapitel..

Life As I Know - Del 42

Förra Delen:
Zayn's Perspektiv:
Harry tog täten med hans bil medan Louis och de andra följde efter oss, helst hade jag velat sitta brevid Alice men vi var tvugna att hålla det lågt..
"Hey put some tunes on Harry!" Skrockade Niall och Harry ställde in en radio kanal som för tillfället spelade Rihanna's låt Where have you been..
Det fick mig att tänka så väl på Alice, jag visste inte direkt varför men texten föll liksom in på rätt plats med allt som hade hänt..
Niall började sjunga med till låten, Harry och jag skrattade med sjöng med själva sedan! Det lät faktiskt riktigt bra, bara Louis och Liam som fattades..



"Can I choose another song from your ipod?" Frågade Louis och kollade bak på mig snabbt innan han kollade på vägen igen..

"Yeah Sure.. And just so you know, I have your album on it.. So don't get suprised!" Sa jag och han skrattade bara medan han bläddrade igenom mina låtar med hans tumme..
"Oh this is a really good one!" Sa Louis och lade ner ipoden, ur högtalarna började "Look After You" spelas, jag log för mig själv..
"Wait it's my cover?!" Sa Louis när han hörde hans egen röst sjunga..
"Yeah, I love your cover, even though it's pretty old.." sa jag och han skrattade ännu en gång.. "But I have the real one too.."
"Yeah, let's put that on.. It feels so wierd to hear your own vocie!" Sa han och satte på det riktiga orginalet, jag började nynna till den fast Lou tog i rejält..
______________

Jag lade på min väska på rullbandet och backade tillbaka två steg, de andra lade upp sina väskor och de åkte iväg..
"Let's go to the waiting hall!" Sa Liam och vi gick i tystnad mot vänthallen..
Jag började bli mer nervös nu, det var andra gången jag skulle åka så långt bort med flygplan.. Jag hade vart där vi skulle åka en gång tidigare, fast det var något år sen..
Vi satte oss på en av sofforna i den stora salen, det var ganska mycket folk här, men det skulle självklart bli fler! Jag kollade runt, de flesta såg ut att vara äldre, kanske runt 40-års åldern, vi var helt klart dem yngsta här..
Jag drog fram en sedel ur min ficka och gick fram till en av drickautomaterna som stod där, jag matade in sedeln och tryckte på knappen där det stod "Diet Coke"..
"Do you want something lads?" Frågade jag och de kollade upp på mig lite förvirrat..
"Uhm.. Yes a coke, please!" Sa Niall och jag nickade, de andra bara skakade på huvudet och jag tryckte på knappen en gång till, i luckan där nere tog jag fram drickorna och tog sedan växeln..
"Here you have.." Sa jag och räckte fram drickan mot Niall, han nickade och jag satte mig brevid honom..
______________

Jag hade fått platsen brevid Harry, vilket var tur.. Då kunde jag snacka med honom under flygresan, det kändes säkrare så, för då kunde han inte springa iväg om han skulle bli allt för upprörd.
Det var två och två sits platser, jag och Harry satt längst bak i första klassen så ingen av killarna satt bakom oss, framför oss satt Niall och Liam och framför dem satt Louis och Zayn..
När vi hade knäppt bältena hade dem en genomgång om säkerheten på flyget och efter det lyfte vi upp i luften, efter cirka 10 minuter uppe i luften tog jag mod till mig, jag var tvungen att säga det...NU!
"Ha-arry" Stammade jag fram och han kollade på mig, jag knäppte upp bältet och hoppade lite närmre honom.
"I gotta tell you something, that you maybe not will be happy to hear.." Sa jag med ganska låg röst, han nickade bara..
"I don't know how to say this.." Sa jag och suckade av ångest, mitt hjärta gick upp i taket och jag började bli varm..
"Just say it, please.." Sa han och på nått sätt så kändes det som att... Att han visste, vad som hade pågått..
"I.. I'm togheter with Zayn.." Sa jag snabbt och vände ner huvudet mot golvet, jag knep ihop ögonen och väntade spänt på ett svar..
Tanken slog mig att jag över reagerade, så jag öppnade upp ögonen och lät min blick falla på Harry igen..
"I'm sorry.."viskade jag efter en stund i hopp om att han skulle säga något..
"It's okay.." sa han bara och kollade sedan ut genom fönstret, jag blev lite förvirrad.. Hade han inget mer att säga?
"Was.. Was that all?" frågade jag efter en stund och han ryckte på axlarna..
"You know I like you, right?" sa han men gav mig inte tid för att svara utan fortsatte istället.. "But you don't like me, that way I like you! So for you I'll accept it.. Or at least try.. Cause all I want for you is to be happy!"
"Oh.. It's really sweet of you Harry..But can I ask you one question?" Sa jag och bet mig i underläppen, han kollade på mig och log sedan..
"You already did!" Sa han och flinade mot mig, jag suckade och log sedan..
"Can we still be friends? Without that akward feeling?" Frågade jag och han skakade på huvudet, jag kollade på honom med stora ögon som sakta började vattnas.. "Why not?"
"We're not going to be just friends.. We gonna be best friends!" Sa han och log mot mig, jag började gråta.. Men denna gången var det glädjetårar, jag log brett och kramade om honom..
"Thank you.. You don't know how much it means to me, bestie!" Sa jag och han log stort..
"No probs, bestie!"
_______________

"Everyone got their bag?" Sa Liam och vi nickade allihopa..
"Let's go then!" Sa Niall och vi gick mot utgången, det kryllade av folk här och alla var som galna!
Framför oss gick folk ut och taxichaufförer sprang fram och tog tag i deras väskor, i hopp om att de ville åka med deras taxi! Vi gick ut ur utgången och flera taxichaufförer försökte att få med oss men vi tackade nej och fortsatte gå tills vi kom en bit bort därifrån..
Luften var fuktigt varm och himlen var mörk mörk blå, nästan svart.. Ett par palmer skymtade längre bort och hela parkeringen var överfull med taxibilar! Jag gick fram till ett stort bås och drog upp plånboken..
"We need a taxi to Vagator!" Sa jag högt för att över rösta människorna runt om mig som babblade ett främmande språk..
"Which hotel in Vagator?" Frågade mannen..
"Living Room Goa!" Sa jag och han ropade på någon annan person som kom fram till honom, han babblade om något och mannen vände sig mot mig..
"How many people?" Frågade han..
"Six, and alot of bags!" Sa jag och de babblade lite till..
"1500 rupies!" Sa han och jag räckte över 20 dollar, han nickade och gav mig tillbaka 300 rupies..
"Come with me!" Sa mannen som tydligen var en taxichaufför och gick med raska steg bort mot parkeringen, jag viftade åt mig killarna och vi skyndade efter honom..
Han hade ett säte kvar i bagaget, den andra platsen fylldes av väskor.. Niall satte sig där bak och i framsätet satte sig Zayn.. Liam, Louis, Harry och jag trängde ihop oss i baksätet..
______________

"Thank you!" Sa jag och räckte över de 300 rupierna jag fått i växel.. Han nickade och hoppade sedan in i bilen och körde iväg..
Vi gick in till receptionen och checkade in oss, vi fick alla dela på ett rum med 3 dubbelsängar..
Liam låste upp dörren och vi konkade in med våra väskor och slängde oss sedan i sängarna..
"I'm sooooo tired!" Sa jag och drog ut extra mycket på "so"...
"Me too.. Let's go to sleep!" Sa Harry och drog av sig skorna, sedan kröp han ner under täcket, Louis kröp ner brevid honom..
Niall och Liam följde deras exemplar och lade sig i en dubbelsäng, bara jag och Zayn kvar då, vi kröp ner i sängen och vände oss mot varandra..
"Did you tell Harry?" viskade Zayn och jag nickade... "How did it go?"
"He accepted it.. So it went pretty well I think!" viskade jag och kysste honom på läpparna.. "Good night!"
"Good night love.." viskade han och tog tag i min hand.. "I love you!"
"I love you too.."


Är så trött så orkar inte läsa igenom, sorry om det är skrivfel! ^^)
Ni kanske trodde att detta var slutet? Men det är de inte! Jag skulle tippa på 3 kapitel till kvar! ;) Men hur var detta då? Ganska långt, jag vet men ville få fram det lite! Någon som kan gissa i vilket land de är??
Kommentera? :)

Life As I Know - Del 41

Förra delen:
"Are you trying to say to me that you are togheter?" Sa han och kollade sedan på mig..
"Kind of.." mumlade jag och rodnade..
"Well.. That was.. Unexpected.." Stammade han fram men log sedan.. "But I'm happy for you two!"
"Thanks.. But there's one problem.." Sa jag och kollade på Zayn, han fattade direkt vad det var..
"What?" Sa Niall med en pipig röst..
"Well.. Harry still.. likes me.." viskade jag och Niall kollade på mig med stora ögon..
"You said what!?" sa han och jag upprepade det igen, han skakade på huvudet..
"So he have liked you all this time?! Wow.. That must've been hard for him to handle!" Sa han efter en stund..
"Yeah, and now I have to break his heart again.. And it's the worst thing ever.." mumlade jag och suckade sedan..
Jag längtade inte efter att behöva säga detta.. Men för eller senare var jag ju tvungen att berätta.. Ikväll kommer jag berätta för honom, hoppas bara nu att han tar det bra och inte blir allt för krossad..



Det hördes ett lätt knack på dörren sedan öppnades den upp..

"Are you guys ready? We have to go now!" Ekade Niall's irländska stämma genom lägenheten..
"I'm ready, it's just Zayn left!" Ropade jag och kom ut i hallen men en stor resväska i släptåg.
"Wow, did you take all your clothes with you or what?!" Sa han och jag började fnissa.
"No Niall, but I'm a girl! I am allowed to take much things with me!" Svarade jag och log brett, sedan snörade jag på mig mina converse.
"Then I wanna be a girl so I can take loads of food with me!" Sa han och jag började skratta hysteriskt..
"You and your food!" Sa jag högljudt och fortsatte skratta..
"Hey, I was serious!" Försökte han men började sedan skratta han med.
Zayn kom ut i hallen och kysste mig på pannan innan han tog på sig sina sneakers..
"Shall we go?" Frågade Niall och vi nickade till svar, han öppnade upp dörren och vi gick ner till parkeringen med våra resväskor.
Planen var att Harry skulle köra sin bil och Louis skulle köra sin bil, för annars skulle vi aldrig få plats med alla oss och våra resväskor!
Precis innan vi gick igenom porten så släppte jag Zayn's hand, för säkerhetens skull, när vi väl kom ut stod alla redan där och väntade på oss..
"Hello Love!" Sa Louis och vi kramade om varandra, sedan gick han fram till Niall och Zayn och hälsade på dem.
"Hi!" Sa Liam och kramade om mig, sedan hälsade även han på Niall och Zayn, bara Harry kvar då.
"Hi Harry!" Sa jag och han vaknade till och kollade upp på mig, han log brett och kramade sedan om mig..
"Alice can I just change some words with you?" Sa Zayn och vinkade mig till honom, jag gick efter honom runt ett hörn och han kollade först så att ingen annan följde efter.. Jag lutade mig mot vägen och väntade på vad han skulle säga.
"I just have to do this, I don't know how long it will be to the next one.." Sa han och böjde sig fram, han gav mig en mjuk kyss på läpparna..
Jag gav han ett mjukt leende innan jag gick tillbaka till de andra, Zayn gick efter mig med vi ställde oss inte brevid varandra, allt för att verka normala tills vi skulle berätta!
"So who gonna sit in which car?" Sa Niall och drog händerna mot varandra..
"Well I have just two sits left, the rest is full of bags!" Sa Louis och vi nickade som svar..
"Well I and Liam can sit there if it's okay?" Sa jag och kollade mot Liam, han nickade och satte sig i bilen så länge..
"Okay, then I and Niall can sit in Harry's car! Come on now we gotta hurry!" Sa Zayn och klappade till Harry på axeln som vaknade till ännu en gång från sina tankar, han mumlade något men satte sig sedan i bilen tillsammans med Zayn och Niall..
Jag hoppade in i baksätet brevid Liam och satte på mig bilbältet, framme brevid Louis låg en hög med väskor som vi skulle ha som handbagage och brevid Liam stod en stor resväska..
"Well I don't have a large luggage in my car so that's why I have it there.." Sa Louis och pekade på resväskan innan han startade bilen, han vevade sedan ner rutan och Harry gjorde det samma..
"Who shall drive first?" Ropade Louis och Harry svarade att han kunde göra det..
Harry började köra och strax låg vi bakom honom och de andra, Louis satte på ganska hög musik och jag försökte sätta mig tillrätta och luta huvudet mot bildörren men inget blev bra!
"Hey you can lie on my shoulder.." Sa Liam som redan hade satt sig tillrätta, jag mumlade ett svagt "thanks" och log mot honom, sedan lutade jag mig mot hans axel, jag blundade och det kändes som om jag snart skulle somna..
"Hey, Sleepy head! We're going to the airport, don't fall asleep now!" Hörde jag Liam säga och jag kisade på honom..
"Yeah I know.." mumlade jag och rätade upp mig..
"You can sleep on the airplane! Wake up now!" Sa Liam och ruskade om mitt hår..
"Hey! Did you really have to do that!?" Sa jag med en piggare röst och lade rätt håret..
"Well it did work!" Sa Liam stolt och slog till Louis på axeln.. "Put some music on!"
Louis bläddrade genom musik kanalerna men hittade ingen bra..
"Wait put this tune on!" Sa jag och gav honom min ipod, han kopplade in den och tryckte på play..
Ur högtalarna började Coldplay's Paradise spela och jag började genast nynna med till den, killarna log uppskattat och började själva sjunga med..
Louis började sjunga oerhört falskt och jag började skratta, sen började Liam även sjunga falskt och då började jag skratta riktigt hysteriskt!
Men mitt skratt dog ut när jag kom och tänka på Harry, Liam kollade på mig och kramade sedan om mig..
"I now what's going on.. But do you know?" viskade han till mig för att Louis inte skulle höra..
"Both Harry and Zayn like me? Yes I know that! And I like Zayn.." viskade jag tillbaka..
"Oh.. Have you told Harry yet then?" viskade han och fångade Louis blick i bakspegeln, Louis fattade och höjde volymen ytterligare..
"No, that's the problem.. " viskade jag och han bara nickade som svar, och det var nog bäst så..

Zayn's Perspektiv:
Harry tog täten med hans bil medan Louis och de andra följde efter oss, helst hade jag velat sitta brevid Alice men vi var tvugna att hålla det lågt..
"Hey put some tunes on Harry!" Skrockade Niall och Harry ställde in en radio kanal som för tillfället spelade Rihanna's låt Where have you been..
Det fick mig att tänka så väl på Alice, jag visste inte direkt varför men texten föll liksom in på rätt plats med allt som hade hänt..
Niall började sjunga med till låten, Harry och jag skrattade med sjöng med själva sedan! Det lät faktiskt riktigt bra, bara Louis och Liam som fattades..


Yey det kom upp idag, eller ja.. Hur som helst! Vad tyckte ni om detta? Det gick inte frammåt så mycket men ville bara få ihop nått idag! Kommentera? :)

Life As I Know - Del 40

Förra delen:
Alice kysste mig lätt innan hon gick in på badrummet..
Det var som en bekräftelse på att hon älskade mig, eller det var det jag trodde iallalfall.. Jag skulle få tjejen jag älskade men göra en av mina bästa kompisar ledsen.. Det var hårt, men ibland måste man väl göra svåra beslut för att det ska bli enklare sedan?!
Jag gick in på mitt sovrum och tog av mig mina byxor och strumpor och sedan min T-shirt.. Jag lade mig i sängen och drog täcket över mig..
Jag slöt ögonen och någonstans i fjärran hörde jag en dörr som öppnades, en liten stund senare kände jag hur Alice kröp ner brevid mig i sängen och jag vände mig om mot henne..
"I love you..All the time.." viskade jag och kysste henne lätt på pannan..
"I love you too Zayn.." viskade hon och flätade ihop min hand med hennes..



Jag ryckte till och öppnade ögonen långsamt, genom persiennerna lös ljuset in..

Brevid mig låg Zayn fortfarande, alla minnen om gårddagen kom upp i mitt huvud och jag log fånigt för mig själv..
Jag satt mig upp i sängen och kollade på honom, jag tog tag i hans händer och flätade dem med mina, han kisade på mig och suckade sedan..
"The only bad thing with you is that you wake up so early.." Sa han och log sedan mot mig..
"The only bad thing is that you always sleep so long! Or no.. It isn't a bad thing, cause your so sweet when you're asleep!" Sa jag och skrattade..
Jag lutade mig fram och kysste han på munnen innan jag reste mig upp..
"I'm gonna take a shower and then make some breakfast! Okay?.. " Sa jag och log mot honom, han nickade sömnigt och blundade sedan igen..
Jag öppnade dörren till badrummet och låste den sedan efter mig, man visste aldrig och Zayn kunde hitta på några lurigheter..
Jag klädde av mig och hoppade sedan in i duschen..

Zayn's Perspektiv:
Jag hörde hur toalettdörren låstes om och några sekunder senare startades vattnet..
Jag reste mig upp ur sängen och drog på mig nya kläder, sedan gick jag fram till spegeln och fixade håret lite lätt med bara händerna..
Alice hade sagt att hon skulle fixa frukost men som överraskning skulle jag fixa den åt oss istället.. Jag plockade fram våffelmix och blandade sedan till smeten, efter det hällde jag upp en klick i våffeljärnet och tryckte ner locket..
Jag skyndade mig att plocka fram glas och bestick som jag lade på bordet innan jag var tvungen att ta ut våfflan och lade upp den på en tallrik, sedan hällde jag upp en ny klick och satte mig på en stol för att vänta..

Alice's Perspektiv:
Jag klev ut ur duschen och tog tag i en handduk som jag virade runt kroppen, sedan tog jag ytterligare en hand duk som jag snurrade in håret i..
Jag låste upp badrumsdörren och öppnade upp den, jag drog in en välkänd doft genom näsan - våfflor!
Jag tippade på tårna in i köket och där stod Zayn vid köksbänken, förmodligen hällde han upp mer smet i våffeljärnet. Jag smög mig fram och lade armarna runt hans midja, han hoppade till och vände sig sedan om..
"You scared me.." Informerade han mig och log sedan..
"Aww.. Little Bradford Bad Boy got scared.." Sa jag och putade med underläppen, han fnös och flinade sedan..
"I'm not little.." Sa han och jag började skratta..
"So you mean you still are a Bradford Bad Boy?!" Sa jag och fortsatte sedan skratta..
"No.. Or maybe just a little bit.." Sa han efter en stund, han flinade och kysste mig på pannan..
"You go att get dressed! Or do you wanna wear that all day?" Frågade han och kollade menande på min handduk som var virad runt min kropp..
"Hahah.. Maybe, who knows?! Maybe I'm gonna start a new fashion trend?!" Sa jag och Zayn bara skakade på huvudet, jag gick tillbaka in i sovrummet och klädde på mig, sedan sminkade jag mig lite snabbt innan jag gick in i köket igen..
På köksbordet stod all mat fram dukad, en ros och levande ljus...
"Aww Zayn! Did you do this for yourself?!" Sa jag och satte händerna vid varsinn sida av min midja och kollade på honom med ett stort leende..
"No.. For you!" Sa han och drog ut stolen till mig.
"Thank you!" Sa jag och satte mig ner, han satte sig ner mittemot mig.
"It's almost like we're on a romantic restaurant!" Sa jag och han log uppskattande.
"We are! We're on Malik Kitchen!" Sa han och jag började skratta, han började också skratt lite och sedan lade han på 2 våfflor på sin tallrik..
Jag lade upp en våffla och hällde sedan på sylt och grädde...
"When are we leaving?" frågade jag och tog en tugga av våfflan..
"You mean to catch the plane?" sa han och flinade, jag suckade och log sedan mot honom..
"Yeah.." sa jag och kollade menande på honom för att han skulle fortsätta..
"Well the plane leaves 11 PM, so we gotta be there around 9.. And then we gonna leave around 7.." svarade han och stoppade in en stor bit i munnen så att massa grädde forssade ut vid mungiporna..
Jag fnissade till hon pekade på hans mun, han slickade bort grädden och log sedan finurligt mot mig..
"What?" Sa jag och lade huvudet på sne..
"Don't get mad now.." Sa han och lutade sig sedan fram för att kyssa mig, precis någon centimeter innan våra läppar möttes kände jag hur min kind blev kall..
Zayn hade kletat av sig massa grädde från hans hand på min kind, han började asgarva och jag kollade först på honom med en seriös blick innan jag själv brast ut i skratt..
Det som avbröt våran skrattattack var en hård knackning på Zayn's dörr..
Han reste sig upp och jag följde med honom, han öppnade upp dörren och där stod Niall med ett leende på läpparna.
"I thought I would find you here!" Sa han och steg sedan in och tog av sig de blöta ytterkläderna..
"It's raining outside again?" Frågade Zayn och suckade..
"Yepp.. But we're going away tonight!" Sa Niall och log brett..
Vi satte oss i soffan och slog på tv:n..
"What have happen to your face Alice!" Sa Niall och Zayn började skratta igen..
"Ask that guy over there!" Sa jag och pekade på Zayn..
"I didn't do that.. Or.. I did, but it was an accident!" Sa han och Niall skakade på huvudet..
"Did he give you some of his cream?!" Sa han och kollade på mig..
Jag började skratta nervöst och rodnaden spreds i mitt ansikte..
"Niall.. You're a dirty boy!" Sa Zayn och kollade på honom med en väldigt... oseriös, överdriven och onaturlig blick! Jag började skratta ännu mer och fick nästan svårt att hämta andan..
"No.. Niall.. It's just.. cream.. that you have.. on our pancakes and.. waffles...!" Fick jag sagt mellan mina högljuda skratt..
"Yeah.. I'm gonna pretend I believe that.. Okay?" Sa han och kollade sedan på Zayn.. "What did you guys do then?"
"Uhm..we like.." mumlade Zayn och Niall kollade oförstående på honom..
"Are you trying to say to me that you are togheter?" Sa han och kollade sedan på mig..
"Kind of.." mumlade jag och rodnade..
"Well.. That was.. Unexpected.." Stammade han fram men log sedan.. "But I'm happy for you two!"
"Thanks.. But there's one problem.." Sa jag och kollade på Zayn, han fattade direkt vad det var..
"What?" Sa Niall med en pipig röst..
"Well.. Harry still.. likes me.." viskade jag och Niall kollade på mig med stora ögon..
"You said what!?" sa han och jag upprepade det igen, han skakade på huvudet..
"So he have liked you all this time?! Wow.. That must've been hard for him to handle!" Sa han efter en stund..
"Yeah, and now I have to break his heart again.. And it's the worst thing ever.." mumlade jag och suckade sedan..
Jag längtade inte efter att behöva säga detta.. Men för eller senare var jag ju tvungen att berätta.. Ikväll kommer jag berätta för honom, hoppas bara nu att han tar det bra och inte blir allt för krossad..


Segt kapitel och väldigt sent.. Men det går frammåt! Och nu hade jag väldigt många som frågade om jag skulle skriva en till Fanfic efter denna! Och svaret är JA! Jag har redan prologen klar, i mitt huvud då.. Och lite utav handlingen! Kommer komma mer om den sedan! ;) Och sedan var det någon som kommenterade att hon tyckte att det var lite konstigt hur snabbt hon blev kär i Zayn efter Niall, ja när du sa det så tänkte jag på det o du har rätt! Men de hade väl helt enklet väldigt bra kemi redan..? Vad vet jag ^^
Kommentera? :)

Life As I Know - Del 39

Förra delen:
Jag kollade på Alice där hon låg på min axel, jag log för mig själv och skrattade lite tyst..
Hon reste sig upp och kollade förvirrat på mig innan hon sedan log mot mig..
"What is it?" Sa hon och jag bara skakade på huvudet..
Jag stirrade in i henne's blåa ögon, jag fastnade och kunde inte slita blicken ur dem..
Opåverkat drogs vi närmare varandra, skulle jag få kyssa henne nu?..



Vi stannade upp lite, kollade in i varandras ögon..

Jag lutade mig fram lite, precis för att nå hennes läppar..
Våra läppar möttes och en stor adrenalinkick sköts igenom mig, jag hoppade närmre henne och lade ena min hand på hennes rygg, hon gjorde inget motstånd utan besvarade kyssen..
Hon satte sig långsamt i mitt knä samtidigt som vi kysstes, hennes armar lade hon runt min hals och jag lade båda mina händer på hennes rygg..
Jag kände hur Alice log samtidigt som jag kysste henne, jag började också le och vi avslutade kyssen.. Alice log samtidigt som hon bet sig i underläppen, vi stirrade in i varandras ögon... Hon böjde sig fram och kysste mig lite lätt på munnen igen, sedan reste hon sig upp och sjönk ner i soffan brevid mig..
"I've wanted to do that for a long time.." Sa jag och log mot henne..
"Heheh.. Really? But did you enjoy it?" Frågade hon och flätade ihop sin hand med min..
"I loved it.. And you?" Frågade jag, men jag ångrade mig lite.. Ville jag veta svaret? Det kanske inte var det svaret som jag inbillat mig att hon skulle säga..
"What do you think?" Sa hon och reste sig upp, hon ställde sig framför mig och höll fortfarande kvar i min hand som jag flätad med hennes..
"I hope you liked.. But I don't know.." Sa jag och reste mig upp så att jag stod framför henne..
Hon böjde sig frammåt och lade sina armar runt min hals igen..
"If I didn't like it, why should I wanna do this again..?" viskade hon..
Hon pressade sina läppar mot mina, jag besvarade kyssen och la mina händer vid hennes midja..
Jag var som i en annan värld, jag kunde inte må bättre! Nu hade jag allt jag någonsin kunnat drömma om.. Allt var perfekt, det var så här jag ville ha det..Jag ville se henne med mig, inte med Harry..
Jag kom och tänka på det med Harry och fick genast dåligt samvete, jag böjde ner huvudet och stirrade ner i golvet..
"What is it Zayn? Something wrong..?" Frågad hon och jag kollade på henne igen..
"It doesn't feel right.." viskade jag och hon drog efter andan..
"And you tell me that now? But like a minute ago you said that you liked me.. And now it just don't feel right?!" Sa hon upprört och backade undan ifrån mig..
"No I didn't mean it like that!" sa jag och gick fram till henne..
"Oh yeah! You didn't mean it like that! I can't believe this Zayn, you lied to me!" Sa hon och gick med snabba steg ut i hallen..
"No Alice I didn't! Let me explain!" Skrek jag och sprang efter henne ut till hallen..
Jag tog tag i hennes arm och hon försökte rycka åt sig armen men jag höll den i ett järngrepp..
"Just leave me alone!" Skrek hon till mig och tårar började rinna ner för hennes kinder..
På mindre än en minut hade något som vart så underbart förvandlats till det värsta som kunde hända..
"Just let me explain! It's not what you think, You've got it wrong!" Sa jag och försökte hålla en stadig röst..
"You have 2 minutes.." Sa hon kallt och gick in till varddagsrummet och satte sig ner i soffan igen..
Jag gick efter och satte mig på armstödet brevid henne, hon hoppade in lite.. Jag visste inte om det var för att hon inte ville sitta brevid mig eller för att jag skulle få plats i soffan, men jag satt kvar..
"When I said that it didn't feel right.. I meant that it didn't feel right because i thought about Harry, if he ever found out that you kissed me, he'd be so upset.." sa jag lågt och sneglade mot henne..
Hon satt helt stilla, borta i sina egna tankar..

Alice's Perspektiv:
När Zayn sa så fattade jag vad han menade, jag fick genast dålig samvete.. Både för att jag gjort så mot Zayn och inte gett honom en chans att förklara, men också för att jag inte ville göra Harry ledsen..
Zayn hade rätt, om han skulle få reda på detta skulle han bli upprörd.. Men han skulle väl bara få acceptera det? Eller..?
Tankarna vimlar runt i mitt huvud, gjorde jag rätt eller gjorde jag fel?..
"What are you thinking about?" viskade Zayn och jag kollade på honom, våra ögon möttes och jag skakade långsamt på huvudet..
"I'm so sorry Zayn.. I'm such an idiot!" Sa jag och mitt huvud föll ner i mina händer..
Jag känder hur Zayn satte sig brevid mig och hans armar föll runt mig, jag reste mig och och kastade mig runt Zayn's hals..
"I'm so so sorry.. I didn't think about it that way.. I'm so sorry.." mumlade jag samtidigt som jag snyftade..
"Schh... It's okay.. Please don't cry.." viskade han och strök sin hand över min rygg..
Jag lutade mig bakåt och torkade mina blöta kinder med baksidan av min hand..
"What do you think I gotta do?" Sa jag och kollade upp i hans bruna ögon..
"Follow your heart.." viskade han..
"Okay.." var allt jag svarade..
Men jag visste redan vem jag älskade.. Zayn.. Och jag visste att jag skulle behöva göra Harry ledsen och det skärde i mitt hjärta, hur skulle jag kunna klara av att berätta för honom? Jag hoppades verkligen att han skulle kunna ta det lugnt, och acceptera det..
"Do you wanna sleep now?" Frågade Zayn och jag nickade..
"Uhm.. Well I can sleep on the sofa, you can take my bed!" Sa han och log mot mig..
"If you want to, you can sleep beside me.." Sa jag och lade min hand på hans kind, jag gav honom en lätt kyss innan jag reste mig upp och gick in på toaletten för att borsta tänderna..

Zayn's Perspektiv:
Alice kysste mig lätt innan hon gick in på badrummet..
Det var som en bekräftelse på att hon älskade mig, eller det var det jag trodde iallalfall.. Jag skulle få tjejen jag älskade men göra en av mina bästa kompisar ledsen.. Det var hårt, men ibland måste man väl göra svåra beslut för att det ska bli enklare sedan?!
Jag gick in på mitt sovrum och tog av mig mina byxor och strumpor och sedan min T-shirt.. Jag lade mig i sängen och drog täcket över mig..
Jag slöt ögonen och någonstans i fjärran hörde jag en dörr som öppnades, en liten stund senare kände jag hur Alice kröp ner brevid mig i sängen och jag vände mig om mot henne..
"I love you..All the time.." viskade jag och kysste henne lätt på pannan..
"I love you too Zayn.." viskade hon och flätade ihop min hand med hennes..


Tralala lite kärleks drama! Men nu är det inte så många kapitel kvar, jag skulle tippa på 4-5 kapitel.. ;)
Och jag ville bara säga tack för alla era fina kommentarer! Det betyder mycket för mig och jag hoppas att ni som läser denna stannar för att sedan läsa den nya jag kommer börja på! :)
Kommentera? ^^

Life As I Know - Del 38

Förra delen:
Efter ungefär 5 minuter kom hon ut igen.. Hon såg helt underbart vakcer ut, ord kunde inte beskriva!
"Wow you look... Beautiful.." Sa jag och stirrade på henne, jag drog blicken uppifrån och ner.. Hela hon var ju perfekt, fuck att Harry också skulle gilla henne..
Harry blängde lite surt på mig, som om jag stulit orden ur hans mun, men jag ignorerade han.. Jag hade bara ögon för Alice nu..
"Haha.. Thank you"Fnittrade hon fram.. "Shall we go boys?"
"Yes, I can drive..." Sa Harry och log ännu ett flirtigt leende mot henne..
Vi gick ner för trapporna och satte oss i Harry's Range Rover, han startade bilen och vi började åka iväg mot restaurangen..
Jag satt i baksättet och tänkte för mig själv... Hoppas inte Harry skulle vara för på henne nu, och hoppas att det inte skulle vara några fans eller paparazzis där..



Harry parkerade bakom restaurangen och vi klev ut ur bilen..

Vi gick runt och gick in genom entre dörrarna, stället var jätte fint och såg ut att vara ganska dyrt.. Det var ganska folktomt, men det var väl bara tur!
"Come here.." Sa Harry och visade vägen till ett bord för fyra lite längre in i restaurangen..
Han drog ut stolen för mig och jag log tacksamt mot honom och satte mig ner, Zayn satte sig vid min högra sida och Harry vid min vänstra..
En servitris kom fram med menyerna och jag bläddrade igenom innan jag sedan bestämde mig för att ta kycklingfilé med klyftpotatis och beasås..
Zayn tog samma som jag och Harry tog kött med något till som jag inte riktigt uppfattade vad det var.. Sedan bestämde vi vad vi skulle ha och dricka..
"Can I have some water now please?" Frågade jag och log, servitrisen kom med ett glas och gick sedan iväg igen..
När servitrisen gått iväg uppstod en pinsam tystnad, ingen sa något utan satt bara och gav varandra små blickar.. Jag tog nervöst en liten klunk av mitt vatten och ställde sedan ner glaset igen, det skvälpte över lite vatten på den vita bordsduken och Zayn böjde sig fram och började försiktigt torka upp vattnet..
"Thank you.." Mumlade jag när Zayn lutade sig tillbaka sen igen, han log mot mig och kollade sedan iväg..
Gud vad obehagligt det här var! Jag hatade när det blev såhär..
"So, are you exited about tomorrow?" Frågade jag och försökte mig på ett avslappnat leende..
"Uhm.. Yeah, it's gonna be fun!" Sa Harry och log, jag kollade in i hans gröna ögon och vände bort blicken igen när jag kände att jag började rodna..
"It's gonna be fun.." Sa Zayn och log ett stelt leende, jag log tillbaka och mötte även hans blick, men jag vände snabbt bort den igen och tog en till klunk av mitt vatten..
Jag tyckte så synd om Zayn, som visste att Harry gillade mig och att Harry inte visste att han gillade mig med.. Gud vad komplicerat allt var egentligen, ett helt ända triangel drama hade det vart ända sedan vi träffats!
Jag sökte Zayns ögon igen men de kollade bestämt ner i bordet, han såg ganska sårad ut..
Jag drog ner min hand under bordet och sökte efter hans hand, jag hittade den och kramade om den, han kollade upp på mig och jag log mot honom..
Han log tillbaka och kramade om mig hand medan han smekte den med sin tumme, jag vände sedan blicken mot Harry som kollade ner i sin mobil..
"Hey..!" Sa jag och slog till honom löst i huvudet, på skoj då..
"What?! I was just texting Louis, he wondered where i was!" Sa Harry och lipade tungan mot mig, jag fnissade och han lade ner mobilen igen..
"I'm gonna sleep home tonight, just so you know.." Sa Harry och log mot mig, jag nickade och sneglade sedan på Zayn som lös upp i ett större leende..
Jag kramade om hans hand lite hårdare och han kramade tillbaka som ett svar..
Servitrisen kom med vår mat och jag släppte Zayn's hand.. Vi började äta och konversationen kom igång, vi pratade om nästan allt förutom.. ja.. kärlek..

Zayn's perspektiv:
Jag lös upp i ett större leende när Harry sa att han skulle sova hemma i Louis och hans lägenhet i natt..
Jag kände hur Alice kramade om min hand lite hårdare och jag kramade också till lite hårdare..
Innan, när hon hade tatt tag i min hand så hade jag blivit så glad att jag kunde ställt mig upp och hoppat runder! Men jag hade inte gjort det, för Harry skulle bara fattat att jag gillade henne då..
Maten serverades och Alice släppte tagen om min hand, egentligen ville jag inte det, men vad skulle jag göra åt det?!
Jag skyndade mig att sleva i maten, jag ville bara hem fort så att jag kunde få vara ensam med Alice.. För då skulle vi snacka, Alice hade sagt det hemma hos mig tidigare..
"Wow.. Are you hungry Zayn?!" Sa Harry och skrattade...
"Hahah.. Yeah, I guess I am!" Sa jag och log mot Alice i smyg, hon verkade fatta för hon började fnissa lite smått..
"I'm full, I can't deal with the dessert.. Sorry boys!" Sa Alice och lutade sig tillbaka med ett leende på läpparna..
"Yeah same here." Sa jag, jag ville bara skynda på allt och komma hem nu!
"Well, let me pay the bill then!" Sa Harry och höjde upp handen..
"No I can pay it!" Sa jag och tog fram plånboken ur fickan..
"It's okay Zayn.. I'll take it this time!" Sa Harry stolt, han skulle väl leka värsta superhjälten nu som betalade för damen..
Harry betalade och vi gick ut till bilen igen och började åka hemmåt, jag satt bak igen..
"Well thank you Harry! I had a great time!" Sa Alice och log mot honom när han stannade utanför min lägenhet..
"It was my pleasure!" Sa han och log flirtigt, jag suckade och klev ut ur bilen..
Alice böjde sig mot Harry och gav honom en kyss på kinden innan hon reste sig ut ur bilen, Harry log brett och åkte sedan iväg..
Hon vände sig mot mig och kollade in i mina ögon..
"I hope you didn't take offense?" Sa hon och kollade lite nedstämt på mig..
"No it's okay.. You had to act normal so.." Sa jag och suckade..
"Hey.. Cheer up! It's only me and you tonight!" Sa hon och log mot mig, jag log tillbaka och sedan kramade vi om varandra..
Jag drog in hennes doft genom näsan och kramade om henne lite hårdare, vi släppte taget om varandra och gick sedan upp till min lägenhet..

Jag låste om dörren och drog av mig skorna, Alice slängde sig ner i soffan och suckade..
"Are you tierd already?" Frågade jag och log mot henne..
"A bit yeah.. But we can still watch a movie!" Sa hon och fnissade lite, hon hade världens sötate skratt!
"Yeah good! What movie?" Sa jag och satte mig i soffan brevid henne..
"You pick the movie and I'll go and change clothes, okay?" Sa hon och reste sig upp och gick in i mitt sovrum..
Jag gick fram till dvdhyllan och drog av slump ut Fast & Furious , "jaha det fick väl bli den" tänkte jag och satte in den i dvdspelaren..
Jag satte mig i soffan igen och bet lite på min underläpp..
__________________

Jag kollade på Alice där hon låg på min axel, jag log för mig själv och skrattade lite tyst..
Hon reste sig upp och kollade förvirrat på mig innan hon sedan log mot mig..
"What is it?" Sa hon och jag bara skakade på huvudet..
Jag stirrade in i henne's blåa ögon, jag fastnade och kunde inte slita blicken ur dem..
Opåverkat drogs vi närmare varandra, skulle jag få kyssa henne nu?..


Så nu fick ni kapitel 38! Själv blev jag väl ganska nöjd med det.. Men jag har haft tanken på att avsluta denna fanficen pga. en väldigt onödig och kränkande kommentar jag fick för några dagar sedan..!
Jag blev faktiskt ganska ledsen när jag såg den..
Jag ville bara säga förlåt för att jag inte uppdaterar så ofta och för att jag lovade förra gången men att det inte blev ett kapitel!
Men jag har liksom vissa personliga problem i mitt liv och jag orkar inte alltid skriva, det finns vissa grejer som går före en fanfic!! Jag har också skola och ett socialt liv att ta hand om..
Men bara för att jag inte uppdaterar så ofta borde man inte kommentera som denna personen gjorde! Jag blev faktiskt väldigt ledsen.. Och tack Amanda, Jessica och Frida som kommenterade efter personen som skrev detta..
Iallafall tänk på vad ni skriver innan, det kan såra folk.. Men med ett beslut så bestämde jag mig för att fortsätta för er andra läsares skull! Kommentera kanske? :)

Jag tänker inte radera kommentaren för er som vill läsa den! Den finns i kapitel 37, den 3:e kommentaren nerefrån!

Life As I Know - Del 37

Förra delen:
Zayn kom ut till varddagsrummet och kollade på mig med ett leende, sedan föll hans blick ner mot hans mobil och leendet försvann, han kollade på mig med storaögon och ryckte sedan åt sig mobilen..
Han kollade ner i mobil skärmen och kollade sedan snett upp på mig, jag började rodna lite och vek undan med blicken..
"I didn't mean to.." viskade jag tyst och skämdes ihjäl..
"Did you read my text to, or just Liam's?" frågade Zayn och lade ner mobilen i fickan..
"Both.." viskade jag och kollade sedan mot honom.. "I'm sorry.."
"It's okay.. Just don't tell Harry.."Sa Zayn och jag log mot honom samtidigt som jag nickade..
"Tell me what?" Sa Harry och kollade på oss med en förvånad och orolig blick..



Jag och Alice bytte blickar innan vi båda kollade upp mot Harry igen..
"Uhm.. We.." började jag med hittade inget bra att säga, skulle jag berätta för Harry?

"To be honest.. We were going to play a prank on you, but now when you know.. I don't think it's gonna work.."Sa Alice och fnissade lite..
Hon räddade mig ur den knepiga situationen, jag log tacksamt mot henne och hon log tillbaka. Harry kom och satte sig mellan mig och Alice, sedan satte han på TV:n...
"Are we going to eat soon? I'm dying.." Suckade Alice efter en stund..
"Oh shit.. I forgot the chicken in the oven!" Halvskrek jag och rusade ut till köket, Alice och Harry kom strax efter mig..
Jag tog tag i grytlapparna och öppnade upp ugnen, hela kycklingen var bränd! Jag tog ut kycklingen och längde den genast i diskhon..
"Oh Fuck.. What are we gonna do now?" sa jag och suckade..
"Maybe we can.."Sa Alice men slutade mitt i meningen..
"Maybe we can what?" Frågade Harry nyfiket och log ett flirtigt leende..
"Maybe we can eat at a restaurant.. If it's not too much people there.."Sa hon och kollade mot oss båda med ett leende på läpparna..
"Why not? Let's go, I know the perfect place!" Sa Harry och gick ut i hallen, Alice kollade efter Harry och vände sedan blicken mot mig, hon ställde sig riktigt nära mig och höll läpparna vid mitt öra..
"I'm not gonna tell anyone, but when we're alone... We gotta talk, okay?" viskade hon och kollade sedan in i mina ögon, jag nickade som svar..
Gud vad vacker hon var, hela hon var perfekt... Jag stirrade på hennes läppar, frästelsen att kyssa dem blev större så jag tvingade mig själv att kolla bort..
Vi gick ut i hallen och satte på oss ytterkläderna..
"Wait! I gotta change clothes.." Sa Alice och sparkade av sig skorna igen och sprang in på mitt sovrum..
"Girls.." Sa Harry och skrattade..
Efter ungefär 5 minuter kom hon ut igen.. Hon såg helt underbart vakcer ut, ord kunde inte beskriva!
"Wow you look... Beautiful.." Sa jag och stirrade på henne, jag drog blicken uppifrån och ner.. Hela hon var ju perfekt, fuck att Harry också skulle gilla henne..
Harry blängde lite surt på mig, som om jag stulit orden ur hans mun, men jag ignorerade han.. Jag hade bara ögon för Alice nu..
"Haha.. Thank you"Fnittrade hon fram.. "Shall we go boys?"
"Yes, I can drive..." Sa Harry och log ännu ett flirtigt leende mot henne..
Vi gick ner för trapporna och satte oss i Harry's Range Rover, han startade bilen och vi började åka iväg mot restaurangen..
Jag satt i baksättet och tänkte för mig själv... Hoppas inte Harry skulle vara för på henne nu, och hoppas att det inte skulle vara några fans eller paparazzis där..


Förlåt för jätte jätte kort kapitel! Men sover över hos en kompis idag ;) Imorgon kommer det komma ett superlångt! Promise! Kommentera?? :) xx

Life As I Know - Del 36

Förra Delen:
Hon ryser till och först då märker jag hur blåsigt och kallt det är här uppe..
Jag lägger armen runt henne och hon kryper ihop sig i min famn, så här vill jag stanna för alltid..
Men ska jag verkligen våga berätta? Tänk om hon inte känner det samma, kommer jag klara av att ens kolla på henne då..?

Zayn's perspektiv:
Jag står borta vid luckan och kollar mot Alice och Harry, hon kryper upp i hans famn.. Harry ser så nöjd ut..
Om han ändå skulle våga att berätta för henne, han lider av detta...
Jag suckar och går ner gör de små trappstegen, sedan styr jag stegen mot min lägenhet igen, jag skulle lämna de ensamma enstund till innan.. Ja, innan jag skulle berätta..



"Harry..Shall we go inside?" Frågade Alice efter en stund..
Jag nickade, men för att vara ärlig ville jag egentligen bara stanna här, fast jag reste mig upp och gick efter henne in tillbaka till Zayn's lägenhet.

Alice knackade på dörren innan hon öppnade upp den och gick in.
"Zayn we're back!" ropade Alice och satte sig i soffan, jag satte mig brevid henne.
"I'm in the kitchen! I'm doing my special chicken!" ropade Zayn tillbaka, jag log lite förtjust, Zayn's kyckling var verkligen jätte god och jag var vrålhungrig!
"Oh.. I hope it's good now Zayn.. because if it isn't... You're in so much trouble!" Sa Alice och skrattade sedan..
"Harry can you come and help me?!" Ropade Zayn och jag reste mig upp..
"Shall I help to?" Frågade Alice och kollade upp mot mig, jag skakade på huvudet och log sedan mot henne.
Jag kom ut i köket där Zayn stod och diskade några tallrikar, jag hostade och han kollade bak på mig, sedan vände han sig om helt och lutade sig mot diskbänken.
"Have you.. told her yet?" Frågade Zayn och kollade på mig med en allvarlig blick, jag suckade och kliade mig i nacken..
"Uhm.. No, not yet.. But I'm going to, soon.." svarade jag och kollade ner i golvet..
"You gotta tell her Harry! Before it's too late.." Sa Zayn och jag kollade upp på honom..
"How can it ever be too late?!" Sa jag och skrattade lite lågt, vad pratade han om?
"Yeah.. You know.. She might find someone else.. Like, I bet there's alot of other guys that would like to date her.." Sa Zayn och vände ner blicken i golvet..
"No.. Don't tell me that bullshit!" Sa jag upprört och tog ett steg närmare honom..
"I was just saying.. But I don't know.." Sa han och suckade..
Jag nickade och erbjöd mig sedan att fortsätta med disken åt honom, Zayn gick ut i varddagsrummet och jag försvann bort i mina egna tankar..

Alice's Perspektiv:
Det tog en ganska lång tid inne i köket, förmodligen så pratade de eftersom att jag hörde ett svagt mummel..
Zayn's mobil vibrerade till och jag kollade på den där den låg.. Jag fick en sån lust att kolla vem sms:et var ifrån, även om man inte skulle snoka i andras sms, men Zayn behövde ju aldrig få veta..
Jag reste mig försiktigt upp och snappade åt mig mobilen, jag låste upp den och kollade först vem sms:et var ifrån, det var från Liam, då kunde det ju inte vara så himla fel om jag läste det.. Eller?
Jag funderade en stund innan jag sedan bestämde mig för att öppna upp sms:et..

"No Zayn.. Don't tell me that, u know Harry like her! He liked her before u, I know it's hard but u gotta accept it.. Sorry man! :/"


Jag läste sms:et igen och blev lite förvirrad, vem var det Harry gillade?! Jag bläddrade upp och kollade på sms:et Zayn skickade innan till Liam, det hade skickats för bara 10 minuter sedan..

"Hey Liam! I gotta talk to u.. I donno what to do.. U know Harry like Alice, right? But the prob is that I also like her now, or I think so.. Oh man, I'm in so much trouble, right?"


Jag blev ännu mer förvirrad! Vaddå, gillade både Harry och Zayn mig?! Nej, de måste prata om någon annan, de kunde inte vara mig de menade..
Jag bet nervöst på min underläpp medans tankarna snurrade runt inuti mitt huvud, jag var som i en liten chock..
Mitt i alla mina tankar om sms:en kände jag en enorm saknad.. Jag saknade att prata med Niall, för med honom kunde jag prata om allt med! Eller ja, iallafall förr.. I detta läget så skulle jag kunnat gå och prata med honom, men det kändes som om jag inte kunde det nu, jag suckade och tankarna om sms:en kom tillbaka..
Zayn kom ut till varddagsrummet och kollade på mig med ett leende, sedan föll hans blick ner mot hans mobil och leendet försvann, han kollade på mig med storaögon och ryckte sedan åt sig mobilen..
Han kollade ner i mobil skärmen och kollade sedan snett upp på mig, jag började rodna lite och vek undan med blicken..
"I didn't mean to.." viskade jag tyst och skämdes ihjäl..
"Did you read my text to, or just Liam's?" frågade Zayn och lade ner mobilen i fickan..
"Both.." viskade jag och kollade sedan mot honom.. "I'm sorry.."
"It's okay.. Just don't tell Harry.."Sa Zayn och jag log mot honom samtidigt som jag nickade..
"Tell me what?" Sa Harry och kollade på oss med en förvånad och orolig blick..


Dadadadammm! Ja vad tycks om detta?! Lite bättre uppdatering nu, eller ska försöka! Kommentera? För jag älskar alla era fina kommentarer! :D

Life As I Know - Del 35

Förra Delen:
"No.. I'm not gonna tell her right now, it's not the right time.." Sa jag och reste mig sedan upp för att gå ut igen, men jag stoppades att Zayn's hand på min axel, jag vände mig om..
"Just remember.. Her heart still belongs to Niall.." Sa han och jag fnös..
"Deep inside, she still love me, I can see it in her eyes.. " Svarade jag och öppnade sedan upp dörren och gick mot köket..
Alice satt inte där, jag gick in i varddagsrummet men där var hon inte heller.. Jag ropade lite svagt "Alice?".. Men fick inget svar, Zayn kom ut och kollade på mig..
Han förstod direkt att hon var borta och ropade hennes namn med, men inget svar kom..
Jag kollade på Zayn oroligt, vart fan var hon?! En känsla inom mig sa att det verkligen var akut att hitta henne nu..

Alice's Perspektiv:
Jag orkade inte längre, alla dessa lögner, allt detta svek..
Jag suckade djupt och knep ihop ögonen..



Jag höjde upp handen, tvekade några sekunder men knackade sedan på dörren..
Lätta steg hördes innefrån, de tassade försiktigt upp till dörren..

"Who is it?" sa Niall innefrån lägenheten..
Jag tvekade lite, jag hade fortfarande chansen att gå iväg, men något höll mig kvar..
"It's me, Alice.." Sa jag efter en stund av tystnad.
"What do you want?" svarade han och suckade..
"Could we please just talk?.." Sa jag och lade handen på dörren, i hopp om att han skulle öppna..
"I guess so.." Sa han, nyckellåstet vreds om och dörren öppnades..
Där stod en liten sliten Niall, han såg trött ut men hade ändå ett leende på läpparna..
"You gotta hurry because I'm going out soon.." Sa han och gjorde en gest med handen att jag skulle stiga in, jag gick in och satte mig i soffan..
"Oh okay.. Where are you going?" Frågade jag nyfiket, kanske Zayn hade haft rätt.. Han kanske hade kommit över mig så snabbt..
"Out with some friends.." Sa han och log.
"Okay, yeah I gotta hurry to, I'm having a movie night with Zayn and Harry!" Ljög jag ihop och slängde på ett brett leende..
"Okay.. But what was it?" Frågade Niall och lade upp fötterna på bordet.
"Uhm.." mumlade jag och tvekade..
Han verkade må så bra, jag ville inte dra upp allt och verka vara den som aldrig gick vidare, så jag bestämde mig för att inte snacka om det..
"Have you moved on?" Frågade jag efter ett tag och hans leende tynades ner lite..
"Yeah, I think so.. I mean.. I still have Kelly and.. I'm just not sure anymore.. I thought I loved you, but then when Kelly came I realised that I still have feelings for her, and she still loves me so.." sa han och kollade på mig med en ledsen blick..
"Oh.. It's okay.. You can't control who you have feelings for.." Sa jag och reste mig upp, redo för att gå..
"Alice I just want you to know, to hurt you was the last thing I ever planed to do! I was, and still are, just so confused! Please forgive me.." Sa han och reste sig upp och gick fram till mig..
"Okay, I get it.. It's okay.. Maybe I don't forgive you right now, cause you broke my heart.. But some day I will.." Sa jag och drog min hand längst hans kind..
"So is this a goodbye.. forever?" Sa han och bet sig i läppen..
"No.. Or I hope not so.. What do you think..?" Sa jag och log.
"If it was up to me, I would still love to be your friend.. But that's just me.." sa han och log ett milt leende mot mig..
"Mmm.. We can still be friends..!" Sa jag och log tillbaka, sedan böjde vi oss frammåt för att krama om varandra..
Just då öppnas lägenhetsdörren väldigt hastigt och in kommer Zayn och Harry, de båda kollar på oss och vi avslutar kramen, Harry går fram emot oss och puttar undan Niall..
"You leave her alone.. You broke her heart Niall!" sa han och pekade med fingret på honom..
"Harry we have talked about it.. We're friends now.." Sa jag och drog honom lite lätt i armen..
"But he still broke your heart, and he should be ashamed.." Sa Harry och gick sedan ut ur lägenheten med snabba kliv..
Jag sa inget, för delvis så hade Harry rätt.. Niall hade krossat mitt hjärta, fast en del av mig ville bara förlåta honom och gå vidare.. Men den större delen var krossad och förtvivlad..
"Com'on Alice.. I think it's time for us to go.." Sa Zayn och lade sin arm runt mina axlar och vi gick ut ur lägenheten och stängde dörren efter oss..
"What's up with Harry?" Frågade jag en kort stund efter, Zayn suckade lite och bet sig i underläppen..
"You ask him yourself.. I think it's better that way.." Svarade han efter en stund och jag nickade som svar..

Harry's Perspektiv:
Jag rusade ut ur Niall's lägenhet med långa och hastiga kliv.. Jag var rasande..
Jag visste egentligen inte helt varför, kanske för att Alice förlåtit honom.. Eller för att Niall fortfarande hade krossat hennes hjärta och sedan låtsas som om allt var bra igen..
Jag sprang upp för alla trapporna och öppnade upp luckan till hustaket, ingen annan hade någonsinn vart där.. Förutom jag, det var min alldeles egna plats..
Jag satte mig ner på en stenkant och lutade huvudet i mina händer, små tårar rann längst mina kinder..
Varför skulle livet vara så svårt, varför skulle kärlek vara så svårt..?
Mitt i allt hör jag hur luckan öppnas, jag stelnar till.. Ingen annan vet att jag är här..
"Harry?" viskar en mild röst, Alice..
"I'm here.." Säger jag och torkar snabbt bort tårarna..
"Oh.. How are you Harry?" frågar hon och sätter sig ner brevid mig..
"I'm pretty fine, just a bit.. confused about all this.." Svarar jag, hon nickar och sedan blir det tyst..
Vi sitter och kollar ut över London, även om vi är tysta så är detta helt underbart.. Att ha henne brevid mig, bara hon och jag..
Hon ryser till och först då märker jag hur blåsigt och kallt det är här uppe..
Jag lägger armen runt henne och hon kryper ihop sig i min famn, så här vill jag stanna för alltid..
Men ska jag verkligen våga berätta? Tänk om hon inte känner det samma, kommer jag klara av att ens kolla på henne då..?

Zayn's perspektiv:
Jag står borta vid luckan och kollar mot Alice och Harry, hon kryper upp i hans famn.. Harry ser så nöjd ut..
Om han ändå skulle våga att berätta för henne, han lider av detta...
Jag suckar och går ner gör de små trappstegen, sedan styr jag stegen mot min lägenhet igen, jag skulle lämna de ensamma enstund till innan.. Ja, innan jag skulle berätta..


Ja ni! Lite mer saker att reda ut nu.. Sorry om jag inte uppdaterar ofta, jag ska försöka! ;D Kommentera detta kapitlet iallafall?? :D

Life As I Know - Del 34

Förra Delen:
Harry's perspektiv:
Där drog vi en lögn igen.. Det var en lögn, men vi var tvugna att göra det..
Jag kollade på Alice, hon såg riktigt ledsen ut.. Som om att vilken sekund som helst skulle hon börja gråta..
Jag drog mina armar runt henne, hon kramade mig tillbaka och jag hörde ett litet snörvel, jag strök henne långsamt över ryggen och kramade lite hårdare, jag andades in hennes doft, kände hennes värme.. Hon var i mina armar nu, där jag alltid velat att hon skulle vara..



Harry's Perspektiv:

Lusten att kyssa henne blev ännu större.. Men jag höll emot, allt jag kunde, jag fick inte sumpa det nu igen..
Alice snörvlade lite mer och flyttade sig lite närmare mig, det gjorde så ont i mitt hjärta att se henne gråta, speciellt över en person som sårat henne.. Niall...

Hon kollade upp på mig, hennes ögon var tårfyllda och mascaran var ut smetad.. Hon bet sig i läppen och kollade på mig med lidande blick..
"I don't know what to do.." viskade hon och fler tårar rann ner för hennes kinder..
"Listen to your heart.." svarade jag och torkade bort tårarna med min tumme..
"It dosen't even say a word.." sa hon och suckade djupt..
"Give it some time.." Sa jag och log mot henne, hon log tillbaka lite svagt och kramade sedan om mig igen..
"Uhm.. Harry can I talk to you?" Sa Zayn mitt i allt..
Jag nickade och suckade lite medan jag gick efter honom in till hans sovrum.. Han hade förstört den fina stunden med Alice, då jag kunde ha henne i mina armar och just för stunden inbilla mig att hon var min..
Zayn stängde dörren efter sig och kollade sedan allvarligt på mig, jag gav tillbaka en förvirrad blick och satte mig på sängen..
"Harry, you know she's still Niall's girlfriend..." Sa han och kliade sig i bakhuvudet..
"What do you mean?" Frågade jag, visste han eller vad?..
"Oh Harry stop it! You can't lie to me..!" Sa han och jag visste att det var kört, det gick inte att hålla något hemligt för Zayn..
"I'm sorry but I can't just push away my feelings anymore..!" Sa jag och suckade djupt..
"How long have you liked her.. Or you know, loved her?" Frågade han och satte sig brevid mig..
"From the first time I saw her.." Svarade jag och log ett svagt leende, jag tänkte tillbaka på tiden som var då..
"But why did you tell her that you didn't like her?!" Frågade han och såg förvirrad ut.
"Because.. It was to though for her to make a choice, and at that moment, she looked so happy with Niall! I didn't want her to feel bad about it so I told her that I just liked her as a friend.. And that was the hardest thing ever to say! Believe me.. When no one where near I cried for hours, because of the pain to see them so happy together.." Sa jag och kände hur tårarna började pressas fram mot slutet, men jag höll emot..
"Oh.. And she doesn't know? When do you gonna tell her?" Frågade han och jag kollade på honom..
"No.. I'm not gonna tell her right now, it's not the right time.." Sa jag och reste mig sedan upp för att gå ut igen, men jag stoppades att Zayn's hand på min axel, jag vände mig om..
"Just remember.. Her heart still belongs to Niall.." Sa han och jag fnös..
"Deep inside, she still love me, I can see it in her eyes.. " Svarade jag och öppnade sedan upp dörren och gick mot köket..
Alice satt inte där, jag gick in i varddagsrummet men där var hon inte heller.. Jag ropade lite svagt "Alice?".. Men fick inget svar, Zayn kom ut och kollade på mig..
Han förstod direkt att hon var borta och ropade hennes namn med, men inget svar kom..
Jag kollade på Zayn oroligt, vart fan var hon?! En känsla inom mig sa att det verkligen var akut att hitta henne nu..

Alice's Perspektiv:
Jag orkade inte längre, alla dessa lögner, allt detta svek..
Jag suckade djupt och knep ihop ögonen..

Egentligen hade jag inte planerat ett kapitel idag men men.. Jag faller för era fina kommentarer! :')
Och Grattis till några av er läsare som fyller år idag, vet att nån av er gör det! ;)
Men men.. Se vad som händer här?! Kommentera? :D

RSS 2.0