Life As I Know - Del 36

Förra Delen:
Hon ryser till och först då märker jag hur blåsigt och kallt det är här uppe..
Jag lägger armen runt henne och hon kryper ihop sig i min famn, så här vill jag stanna för alltid..
Men ska jag verkligen våga berätta? Tänk om hon inte känner det samma, kommer jag klara av att ens kolla på henne då..?

Zayn's perspektiv:
Jag står borta vid luckan och kollar mot Alice och Harry, hon kryper upp i hans famn.. Harry ser så nöjd ut..
Om han ändå skulle våga att berätta för henne, han lider av detta...
Jag suckar och går ner gör de små trappstegen, sedan styr jag stegen mot min lägenhet igen, jag skulle lämna de ensamma enstund till innan.. Ja, innan jag skulle berätta..



"Harry..Shall we go inside?" Frågade Alice efter en stund..
Jag nickade, men för att vara ärlig ville jag egentligen bara stanna här, fast jag reste mig upp och gick efter henne in tillbaka till Zayn's lägenhet.

Alice knackade på dörren innan hon öppnade upp den och gick in.
"Zayn we're back!" ropade Alice och satte sig i soffan, jag satte mig brevid henne.
"I'm in the kitchen! I'm doing my special chicken!" ropade Zayn tillbaka, jag log lite förtjust, Zayn's kyckling var verkligen jätte god och jag var vrålhungrig!
"Oh.. I hope it's good now Zayn.. because if it isn't... You're in so much trouble!" Sa Alice och skrattade sedan..
"Harry can you come and help me?!" Ropade Zayn och jag reste mig upp..
"Shall I help to?" Frågade Alice och kollade upp mot mig, jag skakade på huvudet och log sedan mot henne.
Jag kom ut i köket där Zayn stod och diskade några tallrikar, jag hostade och han kollade bak på mig, sedan vände han sig om helt och lutade sig mot diskbänken.
"Have you.. told her yet?" Frågade Zayn och kollade på mig med en allvarlig blick, jag suckade och kliade mig i nacken..
"Uhm.. No, not yet.. But I'm going to, soon.." svarade jag och kollade ner i golvet..
"You gotta tell her Harry! Before it's too late.." Sa Zayn och jag kollade upp på honom..
"How can it ever be too late?!" Sa jag och skrattade lite lågt, vad pratade han om?
"Yeah.. You know.. She might find someone else.. Like, I bet there's alot of other guys that would like to date her.." Sa Zayn och vände ner blicken i golvet..
"No.. Don't tell me that bullshit!" Sa jag upprört och tog ett steg närmare honom..
"I was just saying.. But I don't know.." Sa han och suckade..
Jag nickade och erbjöd mig sedan att fortsätta med disken åt honom, Zayn gick ut i varddagsrummet och jag försvann bort i mina egna tankar..

Alice's Perspektiv:
Det tog en ganska lång tid inne i köket, förmodligen så pratade de eftersom att jag hörde ett svagt mummel..
Zayn's mobil vibrerade till och jag kollade på den där den låg.. Jag fick en sån lust att kolla vem sms:et var ifrån, även om man inte skulle snoka i andras sms, men Zayn behövde ju aldrig få veta..
Jag reste mig försiktigt upp och snappade åt mig mobilen, jag låste upp den och kollade först vem sms:et var ifrån, det var från Liam, då kunde det ju inte vara så himla fel om jag läste det.. Eller?
Jag funderade en stund innan jag sedan bestämde mig för att öppna upp sms:et..

"No Zayn.. Don't tell me that, u know Harry like her! He liked her before u, I know it's hard but u gotta accept it.. Sorry man! :/"


Jag läste sms:et igen och blev lite förvirrad, vem var det Harry gillade?! Jag bläddrade upp och kollade på sms:et Zayn skickade innan till Liam, det hade skickats för bara 10 minuter sedan..

"Hey Liam! I gotta talk to u.. I donno what to do.. U know Harry like Alice, right? But the prob is that I also like her now, or I think so.. Oh man, I'm in so much trouble, right?"


Jag blev ännu mer förvirrad! Vaddå, gillade både Harry och Zayn mig?! Nej, de måste prata om någon annan, de kunde inte vara mig de menade..
Jag bet nervöst på min underläpp medans tankarna snurrade runt inuti mitt huvud, jag var som i en liten chock..
Mitt i alla mina tankar om sms:en kände jag en enorm saknad.. Jag saknade att prata med Niall, för med honom kunde jag prata om allt med! Eller ja, iallafall förr.. I detta läget så skulle jag kunnat gå och prata med honom, men det kändes som om jag inte kunde det nu, jag suckade och tankarna om sms:en kom tillbaka..
Zayn kom ut till varddagsrummet och kollade på mig med ett leende, sedan föll hans blick ner mot hans mobil och leendet försvann, han kollade på mig med storaögon och ryckte sedan åt sig mobilen..
Han kollade ner i mobil skärmen och kollade sedan snett upp på mig, jag började rodna lite och vek undan med blicken..
"I didn't mean to.." viskade jag tyst och skämdes ihjäl..
"Did you read my text to, or just Liam's?" frågade Zayn och lade ner mobilen i fickan..
"Both.." viskade jag och kollade sedan mot honom.. "I'm sorry.."
"It's okay.. Just don't tell Harry.."Sa Zayn och jag log mot honom samtidigt som jag nickade..
"Tell me what?" Sa Harry och kollade på oss med en förvånad och orolig blick..


Dadadadammm! Ja vad tycks om detta?! Lite bättre uppdatering nu, eller ska försöka! Kommentera? För jag älskar alla era fina kommentarer! :D

Life As I Know - Del 35

Förra Delen:
"No.. I'm not gonna tell her right now, it's not the right time.." Sa jag och reste mig sedan upp för att gå ut igen, men jag stoppades att Zayn's hand på min axel, jag vände mig om..
"Just remember.. Her heart still belongs to Niall.." Sa han och jag fnös..
"Deep inside, she still love me, I can see it in her eyes.. " Svarade jag och öppnade sedan upp dörren och gick mot köket..
Alice satt inte där, jag gick in i varddagsrummet men där var hon inte heller.. Jag ropade lite svagt "Alice?".. Men fick inget svar, Zayn kom ut och kollade på mig..
Han förstod direkt att hon var borta och ropade hennes namn med, men inget svar kom..
Jag kollade på Zayn oroligt, vart fan var hon?! En känsla inom mig sa att det verkligen var akut att hitta henne nu..

Alice's Perspektiv:
Jag orkade inte längre, alla dessa lögner, allt detta svek..
Jag suckade djupt och knep ihop ögonen..



Jag höjde upp handen, tvekade några sekunder men knackade sedan på dörren..
Lätta steg hördes innefrån, de tassade försiktigt upp till dörren..

"Who is it?" sa Niall innefrån lägenheten..
Jag tvekade lite, jag hade fortfarande chansen att gå iväg, men något höll mig kvar..
"It's me, Alice.." Sa jag efter en stund av tystnad.
"What do you want?" svarade han och suckade..
"Could we please just talk?.." Sa jag och lade handen på dörren, i hopp om att han skulle öppna..
"I guess so.." Sa han, nyckellåstet vreds om och dörren öppnades..
Där stod en liten sliten Niall, han såg trött ut men hade ändå ett leende på läpparna..
"You gotta hurry because I'm going out soon.." Sa han och gjorde en gest med handen att jag skulle stiga in, jag gick in och satte mig i soffan..
"Oh okay.. Where are you going?" Frågade jag nyfiket, kanske Zayn hade haft rätt.. Han kanske hade kommit över mig så snabbt..
"Out with some friends.." Sa han och log.
"Okay, yeah I gotta hurry to, I'm having a movie night with Zayn and Harry!" Ljög jag ihop och slängde på ett brett leende..
"Okay.. But what was it?" Frågade Niall och lade upp fötterna på bordet.
"Uhm.." mumlade jag och tvekade..
Han verkade må så bra, jag ville inte dra upp allt och verka vara den som aldrig gick vidare, så jag bestämde mig för att inte snacka om det..
"Have you moved on?" Frågade jag efter ett tag och hans leende tynades ner lite..
"Yeah, I think so.. I mean.. I still have Kelly and.. I'm just not sure anymore.. I thought I loved you, but then when Kelly came I realised that I still have feelings for her, and she still loves me so.." sa han och kollade på mig med en ledsen blick..
"Oh.. It's okay.. You can't control who you have feelings for.." Sa jag och reste mig upp, redo för att gå..
"Alice I just want you to know, to hurt you was the last thing I ever planed to do! I was, and still are, just so confused! Please forgive me.." Sa han och reste sig upp och gick fram till mig..
"Okay, I get it.. It's okay.. Maybe I don't forgive you right now, cause you broke my heart.. But some day I will.." Sa jag och drog min hand längst hans kind..
"So is this a goodbye.. forever?" Sa han och bet sig i läppen..
"No.. Or I hope not so.. What do you think..?" Sa jag och log.
"If it was up to me, I would still love to be your friend.. But that's just me.." sa han och log ett milt leende mot mig..
"Mmm.. We can still be friends..!" Sa jag och log tillbaka, sedan böjde vi oss frammåt för att krama om varandra..
Just då öppnas lägenhetsdörren väldigt hastigt och in kommer Zayn och Harry, de båda kollar på oss och vi avslutar kramen, Harry går fram emot oss och puttar undan Niall..
"You leave her alone.. You broke her heart Niall!" sa han och pekade med fingret på honom..
"Harry we have talked about it.. We're friends now.." Sa jag och drog honom lite lätt i armen..
"But he still broke your heart, and he should be ashamed.." Sa Harry och gick sedan ut ur lägenheten med snabba kliv..
Jag sa inget, för delvis så hade Harry rätt.. Niall hade krossat mitt hjärta, fast en del av mig ville bara förlåta honom och gå vidare.. Men den större delen var krossad och förtvivlad..
"Com'on Alice.. I think it's time for us to go.." Sa Zayn och lade sin arm runt mina axlar och vi gick ut ur lägenheten och stängde dörren efter oss..
"What's up with Harry?" Frågade jag en kort stund efter, Zayn suckade lite och bet sig i underläppen..
"You ask him yourself.. I think it's better that way.." Svarade han efter en stund och jag nickade som svar..

Harry's Perspektiv:
Jag rusade ut ur Niall's lägenhet med långa och hastiga kliv.. Jag var rasande..
Jag visste egentligen inte helt varför, kanske för att Alice förlåtit honom.. Eller för att Niall fortfarande hade krossat hennes hjärta och sedan låtsas som om allt var bra igen..
Jag sprang upp för alla trapporna och öppnade upp luckan till hustaket, ingen annan hade någonsinn vart där.. Förutom jag, det var min alldeles egna plats..
Jag satte mig ner på en stenkant och lutade huvudet i mina händer, små tårar rann längst mina kinder..
Varför skulle livet vara så svårt, varför skulle kärlek vara så svårt..?
Mitt i allt hör jag hur luckan öppnas, jag stelnar till.. Ingen annan vet att jag är här..
"Harry?" viskar en mild röst, Alice..
"I'm here.." Säger jag och torkar snabbt bort tårarna..
"Oh.. How are you Harry?" frågar hon och sätter sig ner brevid mig..
"I'm pretty fine, just a bit.. confused about all this.." Svarar jag, hon nickar och sedan blir det tyst..
Vi sitter och kollar ut över London, även om vi är tysta så är detta helt underbart.. Att ha henne brevid mig, bara hon och jag..
Hon ryser till och först då märker jag hur blåsigt och kallt det är här uppe..
Jag lägger armen runt henne och hon kryper ihop sig i min famn, så här vill jag stanna för alltid..
Men ska jag verkligen våga berätta? Tänk om hon inte känner det samma, kommer jag klara av att ens kolla på henne då..?

Zayn's perspektiv:
Jag står borta vid luckan och kollar mot Alice och Harry, hon kryper upp i hans famn.. Harry ser så nöjd ut..
Om han ändå skulle våga att berätta för henne, han lider av detta...
Jag suckar och går ner gör de små trappstegen, sedan styr jag stegen mot min lägenhet igen, jag skulle lämna de ensamma enstund till innan.. Ja, innan jag skulle berätta..


Ja ni! Lite mer saker att reda ut nu.. Sorry om jag inte uppdaterar ofta, jag ska försöka! ;D Kommentera detta kapitlet iallafall?? :D

Life As I Know - Del 34

Förra Delen:
Harry's perspektiv:
Där drog vi en lögn igen.. Det var en lögn, men vi var tvugna att göra det..
Jag kollade på Alice, hon såg riktigt ledsen ut.. Som om att vilken sekund som helst skulle hon börja gråta..
Jag drog mina armar runt henne, hon kramade mig tillbaka och jag hörde ett litet snörvel, jag strök henne långsamt över ryggen och kramade lite hårdare, jag andades in hennes doft, kände hennes värme.. Hon var i mina armar nu, där jag alltid velat att hon skulle vara..



Harry's Perspektiv:

Lusten att kyssa henne blev ännu större.. Men jag höll emot, allt jag kunde, jag fick inte sumpa det nu igen..
Alice snörvlade lite mer och flyttade sig lite närmare mig, det gjorde så ont i mitt hjärta att se henne gråta, speciellt över en person som sårat henne.. Niall...

Hon kollade upp på mig, hennes ögon var tårfyllda och mascaran var ut smetad.. Hon bet sig i läppen och kollade på mig med lidande blick..
"I don't know what to do.." viskade hon och fler tårar rann ner för hennes kinder..
"Listen to your heart.." svarade jag och torkade bort tårarna med min tumme..
"It dosen't even say a word.." sa hon och suckade djupt..
"Give it some time.." Sa jag och log mot henne, hon log tillbaka lite svagt och kramade sedan om mig igen..
"Uhm.. Harry can I talk to you?" Sa Zayn mitt i allt..
Jag nickade och suckade lite medan jag gick efter honom in till hans sovrum.. Han hade förstört den fina stunden med Alice, då jag kunde ha henne i mina armar och just för stunden inbilla mig att hon var min..
Zayn stängde dörren efter sig och kollade sedan allvarligt på mig, jag gav tillbaka en förvirrad blick och satte mig på sängen..
"Harry, you know she's still Niall's girlfriend..." Sa han och kliade sig i bakhuvudet..
"What do you mean?" Frågade jag, visste han eller vad?..
"Oh Harry stop it! You can't lie to me..!" Sa han och jag visste att det var kört, det gick inte att hålla något hemligt för Zayn..
"I'm sorry but I can't just push away my feelings anymore..!" Sa jag och suckade djupt..
"How long have you liked her.. Or you know, loved her?" Frågade han och satte sig brevid mig..
"From the first time I saw her.." Svarade jag och log ett svagt leende, jag tänkte tillbaka på tiden som var då..
"But why did you tell her that you didn't like her?!" Frågade han och såg förvirrad ut.
"Because.. It was to though for her to make a choice, and at that moment, she looked so happy with Niall! I didn't want her to feel bad about it so I told her that I just liked her as a friend.. And that was the hardest thing ever to say! Believe me.. When no one where near I cried for hours, because of the pain to see them so happy together.." Sa jag och kände hur tårarna började pressas fram mot slutet, men jag höll emot..
"Oh.. And she doesn't know? When do you gonna tell her?" Frågade han och jag kollade på honom..
"No.. I'm not gonna tell her right now, it's not the right time.." Sa jag och reste mig sedan upp för att gå ut igen, men jag stoppades att Zayn's hand på min axel, jag vände mig om..
"Just remember.. Her heart still belongs to Niall.." Sa han och jag fnös..
"Deep inside, she still love me, I can see it in her eyes.. " Svarade jag och öppnade sedan upp dörren och gick mot köket..
Alice satt inte där, jag gick in i varddagsrummet men där var hon inte heller.. Jag ropade lite svagt "Alice?".. Men fick inget svar, Zayn kom ut och kollade på mig..
Han förstod direkt att hon var borta och ropade hennes namn med, men inget svar kom..
Jag kollade på Zayn oroligt, vart fan var hon?! En känsla inom mig sa att det verkligen var akut att hitta henne nu..

Alice's Perspektiv:
Jag orkade inte längre, alla dessa lögner, allt detta svek..
Jag suckade djupt och knep ihop ögonen..

Egentligen hade jag inte planerat ett kapitel idag men men.. Jag faller för era fina kommentarer! :')
Och Grattis till några av er läsare som fyller år idag, vet att nån av er gör det! ;)
Men men.. Se vad som händer här?! Kommentera? :D

Information!

Hej Alla Underbara Läsare!

Ville bara påminna er som har Dayviews att jag har ett konto där som ni kan adda för att få uppdateringar när nytt kapitel kommer ut och massa andra viktiga grejor!

Det var allt jag hade att säga just nu! Ha det bra! xx Alicia

Dayviews konto: @Elicz


Bjuder på en bild med våra Boys! ;)

Life As I Know - Del 33

Förra Delen:
"Alice.." viskade jag lågt och hon kollade på mig..
"You need to brake up with him.." sa jag och hon skakade på huvudet, hon kollade sedan på Zayn som om att han skulle hjälpa henne..
"You know you have to Alice.." Sa Zayn och suckade..
"Deep inside you know you have to.. You just gotta realise it.." Sa jag strök min hand lätt över hennes arm, jag fylldes med värme varje gång jag berörde henne..
"I know.. But I just don't want this to stop.. I don't wanna be alone..I still love him.." sa hon och lutade sitt huvud mot min axel..
Jag var så nära på att säga det.. Men jag visste att just nu var inte det rätta tillfället.. Men sanningen dödade mig långsamt innefrån.. Den grävde sig sakta ut..
Förr eller senare skulle jag säga det.. Och då skulle jag hoppas på det bästa, att hon kände det samma..



"Alice.. If you want to, you can stay here tonight.. With me and Harry.." Sa Zayn och log mot mig..
Jag funderade en liten stund.. Om jag inte stannade här skulle jag vara tvungen att gå hem, till Niall.. Och jag ville inte träffa honom just nu..

"Are you sure?" Frågade jag och bet mig i underläppen..
"Yeah of course!" Sa Zayn.
"Okay, then I'll stay.. Thank you!" Sa jag och log.. "But if it's not to much to ask for.. Could maybe one of you go and get some of my stuff?"
"Sure.. What do you want me to bring?" Sa Zayn som genast ställde upp på det, jag rabblade upp lite grejer, mest kläder och sånt då eftersom att jag inte hade några möbler..
Zayn gick iväg till Niall's lägenhet medan jag och Harry stannade kvar.. Harry kom på en smart idé, eftersom att vi fick vara hos Zayn så skulle vi baka något till han, som tack!
Efter en stund bestämde vi oss för att göra kladdkaka, vi började köra igång för fullt! Vi skulle skynda oss så att den stod i ugnen när Zayn kom hem..

När vi sedan ställde in kladdkakan i ugnen satte jag mig vid köksbordet och tog upp min mobil, jag skrev ett sms till Niall, men jag skickade det aldrig.. Jag vågade inte, så jag sparade det som utkast istället.. Jag läste igenom det en sista gång innan jag lade ner mobilen i fickan igen..

"I wanted you to fight for me. I wanted you to chase after me. But instead you just watched me leave...."

Zayn's perspektiv:
Jag tog genast på mig uppdraget, en anledning var för att jag helst inte ville att Harry skulle gå.. Jag visste inte vad han skulle säga till Niall om han var hemma, den andra anledningen var för att om Niall var där.. Så ville jag snacka med han..
Alice rabblade upp lite grejer som hon ville ha och jag memorerade upp allt i mitt huvud, sedan gick jag iväg mot Niall's lägenhet..
På vägen dit tänkte jag över allt som hänt, vad mycket drama det hade vart med allt på senaste tiden..
Men förhoppningvis skulle vi alla kunna ta det lungt på semestern, fast jag hade börjat tvivla på att den skulle bli så bra, med tanke på allt som hänt mellan Alice och Niall..
Jag suckade och knackade på Niall's ytterdörr.. Steg hördes innefrån och sedan ryktes dörren upp, där stod Niall..
"Hey!" Sa jag och log, som inget hade hänt..
"Hey bro!" Sa Niall och log tillbaka, han gick på det..
Han släppte in mig och vi satte oss i soffan..
"So what's up?" Frågade jag och han räckte över en läsk till mig..
"Nothing really, just chillin.." Sa han och tog stora klunkar av sin läsk..
Jag samlade mod till mig, nu skulle jag banne mig fråga honom!
"Where's Alice?"
"Uhm.. Honestly, I don't know.." Sa han och suckade..
"Have something happen?" frågade jag och drog på ett fake förvånat ansikte..
"Yeah.. Uhm.. You could say so, but I don't wanna talk about it!" Sa han och vek undan med blicken åt olika håll..
"Oh.. Okay.." Sa jag och tog en klunk av läsken.
"Why are you here by the way?" Frågade Niall och jag suckade, jag var tvungen att berätta nu..
"I know what have happen Niall.. So Alice asked me to pick up some of her stuff.." Sa jag och reste mig upp..
"But.." Var det enda Niall fick fram..
Jag gick in i sovrummet och öppnade garderobsdörren, som Alice sagt låg där en väska.. Jag tog tag i väskan och började packa upp de sakerna som hon ville ha, sedan gick jag ut till varddagsrummet där Niall satt..
Han var tårögd och kollade på mig med bedjande ögon..
"I need to talk to her.." viskade han fram..
"I'm sorry Niall.. But she doesn't want to talk to you anymore, she have moved on.." Sa jag och gick fram till ytterdörren, jag visste att det var en lögn..
Men jag sa det för att hjälpa dem båda, Alice behövde inte mera problem just nu än vad hon redan hade.. Och Niall, han behövde tänka över det här, så att han kunde göra rätt beslut..
Jag stängde dörren och styrde stegen bort mot min lägenhet igen, jag öppnade upp dörren och en god doft låg över hela lägenheten, det luktade kladdkaka..
Jag gick in i köket, där stod Harry vid ugnen och Alice satt vid köksbordet..
"Hi Zayn! Look what we have done!" Sa Harry och tog ut kladdkakan ur ugnen..Han gick fram med den till köksbordet och ställde ner den..
"Mm.. Is this for me?" Sa jag med en skämtsam röst och satte mig ner vid köksbordet..
"Yes, we made it as a 'Thank You Cake'!" Sa Harry och log stolt, jag kollade på honom med en förvånad min och log sedan..
"Zayn.. What did Niall say?" Frågade Alice med en spänd röst, jag harklade mig och kollade på Harry, han nickade svagt, knappt så att man märkte det..
"He was bussy so I didn't talk to him.. But he seems to be fine!" Sa jag och bet mig i läppen..
Jag intalade mig själv att det var för deras eget bästa, Harry gjorde säkert samma sak.. Men det gjorde ändå lite ont att behöva ljuga för dem, jag suckade en ljudlös suck och tog sedan en bit kladdkaka..
Den smakade fantastiskt gott! Jag kollade på Alice, hon verkade nerstämd.. Och det hade hon alla orsaker till att vara..

Harry's perspektiv:
Där drog vi en lögn igen.. Det var en lögn, men vi var tvugna att göra det..
Jag kollade på Alice, hon såg riktigt ledsen ut.. Som om att vilken sekund som helst skulle hon börja gråta..
Jag drog mina armar runt henne, hon kramade mig tillbaka och jag hörde ett litet snörvel, jag strök henne långsamt över ryggen och kramade lite hårdare, jag andades in hennes doft, kände hennes värme.. Hon var i mina armar nu, där jag alltid velat att hon skulle vara..


Men ojojoj! Vad håller Zayn och Harry på med egentligen? Hur blir det mellan Alice och Niall? Hur blir det mellan Harry och Alice? Många frågor som de flesta nog vill ha ett svar på?! Kommentera? :)

Life As I Know - Del 32

Förra Delen:
Jag hörde steg bakom mig och en hand lades på min axel.. Jag förväntade mig att det var Niall så jag vände mig hastigt om och skrek..
"NO!"
Men det var inte Niall, utan istället den jag minst förväntade mig som stod där och såg en aning förvirrad ut..
"Zayn.." Sa jag och lade snabbt till "Sorry, I thought you were someone else!"
"Oh.. It's okay! Have something happen?" Sa han och gav mig ett leende..
"Yeah.. You can say so.." Sa jag och suckade..
"Wanna take a walk in Hyde Park and talk about it?" Sa han och gav mig ett charmigt leende, jag log tillbaka och nickade..
Vi började gå och jag berättade om allt som hänt för Zayn, han lyssnade noga och nickade då o då..
Han var en bra lyssnare och det var precis en sådan jag behövde nu, någon som fanns där för att lyssna..
"Alice! Wait!" Ropade en välbekant röst bakom mig..



Jag vände mig inte om utan stod istället helt blickstilla.. Jag kunde inte sätta fingret på vems röst det var som hade ropat mitt namn..

Men jag hoppades av hela mitt hjärta att det var Niall som skulle komma springandes, att han skulle be om förlåtelse och förklara allt, att jag också skulle kunna få säga förlåt för mitt eget beteende.. Då skulle allt kunna bli som förr och vi skulle lägga detta bakom oss, kunna åka iväg på en semester utan några problem och bara leva livet!
Jag log för mig själv på tanken, att kunna få allt att bli bra igen..
Jag vände mig om, mitt leende tynade bort lite..
Tårarna började rinna ner för mina kinder, jag kollade ner i marken och ville bara försvinna..
Det var inte Niall som kom, han hade inte sprungit efter mig för att rädda det vi hade.. Han ville inte kämpa för det, utan satt bara stilla och lät mig gå vidare utan honom..
Jag började gråta hysteriskt och jag kände hur Zayn's armar lades om mig bakifrån, jag vände mig om och lutade mitt huvud mot hans axel, svepte armarna runt hans hals och grät ut..
Jag hörde steg bakom mig och en hand lades på min axel, Harry's hand..
Det var inte Niall som hade kommit till mig för att rädda allt som vi hade, för att finnas där som han hade lovat.. Det var Harry, och Zayn..
"Shh.. Don't cry.." Viskade Zayn i mitt öra, jag lugnade ner mig lite men tårarna rann fortfarande i floder..
Harry strök sin hand fram och tillbaka över mig rygg med mjuka rörelser..
Jag tittade upp på Zayn och försökte säga något.. Men inga ord kom ut ur min mun..
"It's ok.. You don't need to say anything.." Viskade han och jag lutade mitt huvud mot hans axel igen..
"Let's go home.." Sa Harry och vi gick sakta i riktningen mot Zayn's lägenhet..
Zayn hade fortfarande en arm runt mig och jag gick med blicken i marken, försökte ignorera alls blickar..
Vi gick en lång stund innan Harry öppnade upp porten till lägenhetshuset, vi tog hissen upp, Zayn räckte över sin hemnyckel till Harry som låste upp dörren..
Jag sparkade av mig skorna och gick sedan till soffan där jag satte mig, jag drog upp benen och lutade huvudet mot dem, tårarna rann fortfarande..
Zayn och Harry satte sig på varsinn sida om mig, Harry drog sina armar runt mig och kramade om mig, jag släppte mina ben och kramade om honom med..
"It will be alright.. Please don't cry.." Viskade Harry i mitt öra..
Jag såg hur Zayn reste sig upp i ögonvrån och gick ut till köket, en stund senare kom han tillbaka med två koppar te och en med varmchoklad..
Jag slutade krama Harry och tog tag i koppen med varmchoklad i, jag log ett tacksamt leende..
"I know that you didn't like tea so.." Sa han och nickade mot koppen..
"Oh yeah.. It's great! Thank you Zayn.. And thank you Harry..!" Sa jag och tog en klunk av den varma chokladen..
Jag hade lugnat ner mig nu, tårarna rann inte men mina ögon var röda och mina kinder var fortfarande en aning blöta..
"It's okay.. I'll always be here for you.." Sa Harry och log mot mig..
"Same here.. Just give me a call and I'll be there.." Sa Zayn och jag nickade...
"You are seriously the best guys ever!" viskade jag och kramade om dem..

"Zayn.. Can I ask you a question?" Frågade jag efter en stunds tystnad..
"Yeah sure.. What is it?" Svarade han och strök mig lite lätt över armen..
"Do you... Do you know who Kelly is? The girl Niall know from Ireland?" Sa jag och försökte låta normal i rösten..
"Uhm.. I don't know so much.. Just that she's his ex-girlfriend or something like that.." Sa han och granskade mitt ansikte..
"Are you sure?" Frågade jag och vek undan med blicken, han var för bra på att läsa av folk, jag ville inte ta några risker att göra det större..
"I'm pretty sure.. But don't you worry about that.. If he really loves you then she dosen't mean anything for him now..!" Sa han och log uppmuntrande..
"But I think she still loves him.. And I'm afraid that he still have feelings for her.." Suckade jag fram..
"But Alice.. Have you forgotten.. He still loves you! Only you!" Sa Zayn och kollade sedan på Harry som var i sina egna tankar, han vände blicken till mig igen.
"I don't think so.. If he loved me he would try to fix this.. He wouldn't let me run away like that, he would run after me.. But he didn't.." Sa jag och efter det blev det tyst..
Zayn visste nog att jag hade rätt och började inse det nu, att det inte skulle kunna bli vi igen..
"He have lost me.. " viskade jag..

Harry's Perspektiv:

"He have lost me.." viskade Alice..
Jag hatade att se henne så ledsen, jag hatade att Niall hade sårat henne så, jag hatade att hon hade behövt bli behandlad så här.. Hon förtjänade så mycket bättre än det här.. Allt jag ville göra just nu var att få henne att bli glad igen..
Jag visste vad jag skulle behöva göra, både Zayn och jag visste det innerst inne..
Jag kollade på honom och våra blickar möttes, vi nickade försiktigt mot varandra..
"Alice.." viskade jag lågt och hon kollade på mig..
"You need to brake up with him.." sa jag och hon skakade på huvudet, hon kollade sedan på Zayn som om att han skulle hjälpa henne..
"You know you have to Alice.." Sa Zayn och suckade..
"Deep inside you know you have to.. You just gotta realise it.." Sa jag strök min hand lätt över hennes arm, jag fylldes med värme varje gång jag berörde henne..
"I know.. But I just don't want this to stop.. I don't wanna be alone..I still love him.." sa hon och lutade sitt huvud mot min axel..
Jag var så nära på att säga det.. Men jag visste att just nu var inte det rätta tillfället.. Men sanningen dödade mig långsamt innefrån.. Den grävde sig sakta ut..
Förr eller senare skulle jag säga det.. Och då skulle jag hoppas på det bästa, att hon kände det samma..

Drama?! Jag vet att det inte hände så mycket i detta kapitel! Men hoppas att ni gillar det ändå! Älskar er alla som läser och släng gärna in en kommentar!

Jag ville också passa på att bara säga Välkommen Hem Felicia! Har saknat dig! <3
Se till att läsa hennes & Fridas Fanfic! --> http://onediirectionfanfics.blogg.se/

Life As I Know - Del 31

Förra Delen:
Harry's Perspektiv:
Alice låg nu på min mage, sovandes.. Eller jag gissade på det iallafall fast jag vågade inte kolla ifall jag skulle råka väcka henne..
Jag var så glad att Niall hade valt att umgås med den där Kelly.. För då fick jag vara med Alice..
Fast på ett sätt kändes det så dåligt att vara med henne, för det var då jag fick större lust att berätta sanningen..
Den känslan växte för varje gång jag såg henne..
Fast jag skulle aldrig kunna säga nått, aldrig.. Jag hade sumpat min chans.. Men tänk om, jag kanske kunde ha en chans ändå..



Jag kisade och höll upp handen för att ljuset inte skulle blända mina ögon..
Jag fann mig själv liggandes i soffan med Harry, i hans famn.. Harry andades djupt och såg inte det minsta bekymrad ut..

Jag reste mig upp försiktigt för att inte väcka honom och gick ut i hallen för att hämta min mobil, jag hade 1 sms och 2 missade samtal..
Jag kollade först de missade samtalen, ett var från Niall och det andra var från ett dolt nummer, jag suckade ljudligt och öppnade sedan sms:et..

"Oh okay..See you tonight then babe! Love U! xx Niall"

Tanken slog mig att jag aldrig sms:at eller ringt och berättat att jag sovit här, fast jag somnade ju.. Jag skickade iväg ett snabbt sms och skrev att jag råkade somna här fast att jag skulle komma hem om en stund..
Jag gick in i köket och öppnade skafferiet, det var nästan helt tomt... Vilket jag förstod eftersom att de hade vart borta i 2 månader!
Jag gick vidare till kylskåpet, nästan lika tomt där också.. Men jag tog tag i mjölkpaketet som fanns och hällde upp i ett glas, sedan satte jag mig vid köksbordet och läste i en gammal tidning samtidigt som jag tog några klunkar av mjölken då och då..
Min mobil plingade till, ett nytt sms, antagligen från Niall..

"Yeah okay.. Can we meet up outside Starbucks in 10? xx"

Jag klickade in ett "Okay see you there! xx" och skickade iväg..
Jag satte glaset i disken och gick ut till hallen och började knyta mina converse..
"Where are you going?" Sa en bekant röst..
Jag hoppade till och vände mig hastigt om, jag suckade av lättnad och skrattade lite tyst..
"I'm going to meet Niall outside Starbucks.." Sa jag och reste mig upp och drog på jackan.
"Oh okay.. Uhm.." Sa Harry och kliade sig i bakhuvudet..
"You wanna join?" Frågade jag och gav honom ett stort leende.
Han lös upp i ett leende och nickade, sen tog han snabbt på sig skorna och jackan. Jag kollade mig snabbt i spegeln, rättade håret lite och drog bort lite mascara som kletat ut sig..
Vi joggade ner för trapporna och kom sedan ut på gatan, vi gick i riktningen mot Starbucks och småpratade under tiden..
Starbucks var sådär halvfullt, på ett bord för fyra i ett hörn satt Niall och drack av en shake, när han fick syn på oss reste han sig upp och gav mig ett stort leende!
"Hey babe! I've missed you so much!" Sa han och kysste mig.
"Hey! I've missed you too!" Sa jag och satte mig ner vid bordet medan Niall och Harry omfamnade varandra i en grabbkram..
"I'm gonna order something, what do you want?" Frågade Harry och kollade på mig..
"Uhm.. Like a Shake?!" Sa jag lite osäkert, jag brukade inte fika på Starbucks så jag hade ingen aning om vad som fanns där..
"Oh okay.." Sa Harry och skrattade, han verkade fatta att jag var osäker..
"Wait!" Sa jag och räckte fram lite pengar till honom, men han skakade på huvudet..
"I'll pay for you.." Sa han och gick in för att beställa, utan att vänta på ett svar från mig..
Jag vände mig mot Niall igen och log mot honom..
"So how was your movienight with Kelly?" Frågade jag och lutade mig tillbaka i stolen.
"Oh.. It was great! I should've been there! We had like a ton of candy and some great movies.." Sa han och log nöjt..
Svartsjukan brände lite men jag försökte ignorera det..
"Sounds like you had a great time!" Svarade jag istället och han nickade..
"So how was your night?" Frågade han och kollade sedan upp mot Harry som ställde en shake framför mig och sedan satte sig brevid mig..
"Oh it was awesome! Right Harry?" Sa jag och han skrattade till svars..
"Yeah but you were so tired! All day! So you fell asleep on the sofa!" Skrattade Harry fram och jag boxade honom lite lätt på armen..
"So did you!" Sa jag och skrattade med honom..
"Sounds like you also had alot of fun.." Sa Niall och blängde lite surt på oss..
"Niall is something wrong?" Frågade jag och mitt leende försvann..
"No.. Not really.. I just don't like that you spend so much time with Harry.." Sa han lågt och stirrade surt ner i bordet...
"But Niall we're friends! So you mean that I can't spend some time with Harry, but you can do whatever you like and spend your whole first day at home with Kelly!" Svarade jag upprört och reste mig upp..
Jag var rasande över hans beteende, jag gick med snabba steg bort  från Starbucks och gick i riktningen mot Hyde Park..
Jag hörde steg bakom mig och en hand lades på min axel.. Jag förväntade mig att det var Niall så jag vände mig hastigt om och skrek..
"NO!"
Men det var inte Niall, utan istället den jag minst förväntade mig som stod där och såg en aning förvirrad ut..
"Zayn.." Sa jag och lade snabbt till "Sorry, I thought you were someone else!"
"Oh.. It's okay! Have something happen?" Sa han och gav mig ett leende..
"Yeah.. You can say so.." Sa jag och suckade..
"Wanna take a walk in Hyde Park and talk about it?" Sa han och gav mig ett charmigt leende, jag log tillbaka och nickade..
Vi började gå och jag berättade om allt som hänt för Zayn, han lyssnade noga och nickade då o då..
Han var en bra lyssnare och det var precis en sådan jag behövde nu, någon som fanns där för att lyssna..
"Alice! Wait!" Ropade en välbekant röst bakom mig..


Ooo.. Vem är det nu som kommer?? Hahha drama!! ;) Det blev inget mer om Kelly i detta kapitlet direkt utan det kommer i nästa så håll ut! ;) Kommentera gärna! :D


Och så ville jag tacka för besöksrekordet igår! Hela 63 unika besökare! Tack tack alla mina små söta läsare!

Life As I Know - Del 30

Förra Delen:
Harry gick undan lite och pratade med honom, jag hörde inget speciellt klart utan mest bara mummel.. Men sedan kom Harry tillbaka, han bad mig hoppa in och hoppade sedan in i taxin. Han sa våran gatuadress och taxin rullade framåt..
"Where are Niall?" Frågade jag oroligt..
"Take it easy..Niall gonna hang out with Kelly today so.. You and I can do something! Okay?" Sa han och klappade mig på benet.
"Oh okay.. Yeah, we can have some fun!" Sa jag och skakade av mig alla misstänksamma tankar om Niall och Kelly..
"Yeah! We gonna have so much fun togheter! I promise!" Sa han och log brett..
Jag nickade och log tillbaka, men inombords så gjorde det ont att veta att Niall hellre spenderade första dagen hemma med Kelly än med mig..



Efter att jag och Harry hade vart och handlat mat, så stod vi nu båda två i hans och Louis kök och lagade mat..
Han skötte om potatisarna och såsen medan jag fixade köttbullarna, med tanke på att vi gjorde svenska köttbullar..

"Are they ready soon?" Frågade Harry och ställde fram potatisen på köksbordet..
"Yeah.. Just wait a second!" Sa jag och skrattade..
"Mm.. I't smells so good!" Sa Harry när jag ställde fram köttbullarna vid bordet.
Jag satte mig mitt emot Harry och vi tog för oss utav maten och började äta..
"Where is Louis?" Sa jag och tog en klunk mjölk..
"He's probably with El.." Sa han och slevade in mer mat i munnen med gaffeln.
"Oh okay.. Do you know if he gonna visit his family in Doncaster after our holiday?" frågade jag för att hålla igång konversationen..
"Yeah.. Or I think soo..! But I'm really excited about the holiday! We gonna have so much fun!" sa Harry och gjorde tummen upp..
"Yeah! I'm also really excited.. It's just 3 days left and then we'll go on holiday togheter for 1 week!" Sa jag och kände hur fjärilarna spökade i magen, jag längtade verkligen!
"It's gonna be great!" Sa han och efter det pratade vi inte mer utan åt i tystnad..
_______________

Jag hade diskat medan Harry packat upp alla sina kläder igen och slängt in en hel del i deras tvättmaskin..
Och nu satt jag ute i hallen och väntade på att han skulle bli klar inne på toaletten, vi hade bestämt oss för att åka på en liten biltur!
Vi hade ingen aning om vart vi skulle åka, vi hade bara lust att se oss omkring i London..
Harry kom ut från toaletten och tog på sig skorna, sedan drog han på sig jackan och lade ner mobilen i bak fickan på byxorna.
"Are you ready?" Frågade Harry..
Jag nickade och vi gick ner till garaget och hoppade in i bilen...
_______________

Efter att vi åkt runt i London i över 3 timmar beslutade vi oss för att åka hemåt! Vi hade haft jätte kul och stannat på lite olika fina platser, köpt glass och sjungt med till radion i bilen!
Det var ungefär 5km kvar tills vi var hemma igen, Harry satt och trummade med fingrarna på ratten och jag halvsov..
"Hey sleepy head!" Sa Harry högt och skakade om min axel.
"Yeah.. yeah.. I'm awake.." Mumlade jag fram och satte mig upp ordentligt.
"You got a text message.. And we're soon home.." Sa han och pekade på min jackficka där mobilen låg.
Jag tog upp mobilen och öppnade upp smset..

"Hey Babe! Wanna join Kelly and me on a movienight? xx Niall"

Jag läste sms:et flera gånger om.. Jag funderade på vad jag skulle skriva, men kom inte på något så jag räkte över mobilen och visade sms:et för Harry, han läste det och suckade sedan..
"What do you think I should answer?" Frågade jag och kollade ner på sms:et igen..
"Do you want to join them?" Frågade han istället..
"No.. Not really.."Sa jag med en suck..
"Okay.. But then you can say to him that you gonna hang with me tonight! We can have a movienight... Do you want to do that?" Sa han och kollade på mig lite snabbt med ett leende innan han vände blicken på vägen istället..
"Yeah I would love that! Thank you Harry.." Sa jag och svarade sedan på Niall's sms..
"No probs Alice..!" Sa Harry och svängde sedan in i garaget..
Vi gick upp för alla trappor och kom sedan fram till hans och Louis lägenhet..
"But what about Lou?" Frågade jag och stannade upp lite..
"He can join us if he's home.. But I think he gonna stay at Eleanors house.." Sa Harry och låste upp dörren, han ropade efter Louis men fick inget svar..
"Well.. Then it's just you and me.. If that's fine?" Sa han och sparkade av sig skorna..
"Hahah what a silly question.. Of course that's fine!" Sa jag och log brett..
Jag var glad, men samtidigt ledsen.. Jag önskade att Niall var här med mig istället för med Kelly, men jag skulle inte hindra honom.. Han får ju faktiskt umgås med vilka han vill, det ska inte jag lägga mig i..
Men en del av mig sa att detta skulle bara leda till trubbel, iallfall om 3 dagar kunde problemen vara bort blåsta för då skulle vi iväg på Semester - Utan Kelly!
_________________

Det var i slutet på filmen som mina ögon verkligen kände blytunga..
Harry och jag låg ner i soffan, mitt huvud låg på hans mage och så låg jag in virad i en stor filt tillsammans med Harry, det var så varmt och bekvämt..
Långsamt, långsamt stängdes mina ögonlock och tillslut somnade jag..

Harry's Perspektiv:
Alice låg nu på min mage, sovandes.. Eller jag gissade på det iallafall fast jag vågade inte kolla ifall jag skulle råka väcka henne..
Jag var så glad att Niall hade valt att umgås med den där Kelly.. För då fick jag vara med Alice..
Fast på ett sätt kändes det så dåligt att vara med henne, för det var då jag fick större lust att berätta sanningen..
Den känslan växte för varje gång jag såg henne..
Fast jag skulle aldrig kunna säga nått, aldrig.. Jag hade sumpat min chans.. Men tänk om, jag kanske kunde ha en chans ändå..


Nejmen ojoj! Vad händer nu?? ;D Sorreh för att jag inte lade upp kapitlet imorse men livet kom emellan.. Igen! ^^ Kommentera??

Life As I Know - Del 29

Förra delen:
Han tog massa foton och skrev en heldel autografer men sedan var vi tvugna att gå..
"Wait.." Sa jag och letade med blicken genom folkmassan efter tjejen som gjort boken till mig.. Där stod hon! Jag sprang fram genom folkhavet och drog med mig henne tillbaka till Niall igen..
"This is the girl who made me this!" Sa jag och höll upp boken..
"But.. Kelly?! Is that you?" Sa Niall och kollade förskräckt på henne..
"Yeah Niall it's me!" Sa tjejen som tydligen hette Kelly och kramade om honom..
Jag kände hur svartsjukan kom på krypandes.. Hur kunde de känna varandra? Hur kände de varandra och vem var hon?



"But what are you doing here?" Frågade Niall som fortfarande var chockad..
"Well, I've moved here with my bestfriend! You know, Amy!" Sa Kelly och log glatt mot honom..

"All way from Ireland?" Sa han och slog ut händerna i en liten gest..
"Yeah.. Amy got a new job over here, but she didn't want to live here alone.. So I moved with her!" Sa hon och kollade sedan på mig..
"So this is your new girlfriend?" Frågade hon.. Fast det var mer som ett påpekande!
"Yes this is Alice! But you seem to already know about her.. Because you gave her that book.." Sa Niall och pekade lite försiktigt mot boken..
"Yeah.. But I didn't really know that she was your.. Uhm.. Girlfriend..!" Sa hon och rodnade..
Jag tittade ner i golvet och kände hur jag bara ville försvinna, detta var så obehagligt..
"Well she is..!" Sa Niall och kollade på mig med ett leende, jag log tillbaka och kollade sedan bort mot Harry som väntade vid utgången..
"I'm going over to Harry!" Sa jag och gick med snabba steg bort mot honom..
Det kändes som om Niall och Kelly kollade efter mig när jag rusade bort till Harry, men jag vågade inte kolla om de gjorde det.

Harry kollade på mig och log..
"Who is that?" Frågade jag Harry när jag kom fram till honom..
"Who is who?" Sa han och kollade förvirrat på mig..
"She!" Sa jag och pekade försiktigt bort mot Kelly som stod framför Niall..
"Well.. I have no idea!" Sa han och kollade lite oroligt på mig.. "Have something happen?"
"No.. I just wonder who she is.. Cause she and Niall know each other.." Sa jag och kollade mot dem igen där de stod och pratade..
"Maybe she's an old friend..?" Sa han och log mot mig..
"Yeah.. Maybe so.. After all she's from Ireland too!" Sa jag och log lite lättat, fast jag hade en känsla inombords att det inte alls var så..
"There you see!" Sa han och sken upp i ett stort "Harry leende"..
"See what?" Frågade jag och blev en aning förvirrad..
"If she's from Ireland.. I'm sure that she's just a old friend.. Maybe from school or so.. Or maybe she's a friend to the family? A cousin?!" Sa han och log stolt..
"Yeah.. I think you're right.. but.." Sa jag och ångrade mig genast..
"But what?.. Are you still worried?" Frågade han och lade en arm om mina axlar, jag vände blicken till dem igen..
"A little bit yeah.. They seem to know each other so well!" Sa jag och suckade..
"Don't you worry! Come here, lets get a taxi!" Sa Harry och vi gick ut mot parkeringen.
Harry hittade en taxi och vi lade i allt bagage, sedan satte jag mig i taxin och lät bil dörren stå  öppen.. Harry stod utanför så Niall skulle se vilken taxi vi hade..
"Harry..!" Sa jag högt och han vände sig om mot mig och satte sig på huk framför bilen.
"Yeah.." Sa han och log.
"I'm really hungry.. Can't we eat something later?"Frågade jag och kollade på honom med valpögon...
"Hahaha.. Yes of course! What do you want to eat?" Sa han och log mot mig..
"I'm not really sure.. Hm.. What do you want?" Frågade jag och han funderade en stund..
"I know! But we just gotta stop by the store.." Sa han och log hemlighetsfullt..
"What? Tell me!" Sa jag och puttade på honom så att han nästan tappade balansen, vi skrattade lite men sen kollade jag allvarligt på honom igen.
"Come on.." Sa jag och gav honom en arg blick..
"Kottbullar!" Skrek han och jag började skratta hysteriskt, Harry hängde på och snart hade vi båda ont i magen efter allt skratt..
"You're swedish is actually really good!" Sa jag och log mot honom..
"Thank you! How do you say that in swedish?" svarade han och härmade mig ett antal gånger innan det lät nästan perfekt!
"Now say it one more time!" Sa jag och viftade lite med handen för att få honom att skynda på.
"Tak sa myket!" Sa han och log stolt..
"Perfect!" Sa jag och skrattade.. "But where are Niall? It's taking ages!"
"I don't know.. Wait I'll call him!" Sa han och fiskade upp mobilen ur fickan..
Harry gick undan lite och pratade med honom, jag hörde inget speciellt klart utan mest bara mummel.. Men sedan kom Harry tillbaka, han bad mig hoppa in och hoppade sedan in i taxin. Han sa våran gatuadress och taxin rullade framåt..
"Where are Niall?" Frågade jag oroligt..
"Take it easy..Niall gonna hang out with Kelly today so.. You and I can do something! Okay?" Sa han och klappade mig på benet.
"Oh okay.. Yeah, we can have some fun!" Sa jag och skakade av mig alla misstänksamma tankar om Niall och Kelly..
"Yeah! We gonna have so much fun togheter! I promise!" Sa han och log brett..
Jag nickade och log tillbaka, men inombords så gjorde det ont att veta att Niall hellre spenderade första dagen hemma med Kelly än med mig..


Dadadadammm! Ja, nu börjar det ju hända lite grejer igen! Vad tycks om detta kapitlet? Lite kort.. Jo tack jag vet! Hahah..

Jag har redan 30:e kapitlet klart men denna gången vill jag gärna ha 8+ kommentarer.. Skulle ni kunna fixa det? :D
Kommentera!?

Life As I Know - Del 28

Förra delen:
Jag kramade om alla killarna och såg de försvinna iväg, Niall gick fram till mig och kysste mig en sista gång innan han också var tvungen att gå iväg..
Jag vinkade efter dem och kände hur mina tårar rann ner för mina kinder, jag torkade bort dem men lika snabbt blev mina kinder blöta igen..
En vakt eskorterade mig ut till en taxi, påvägen dit gick jag med huvudet böjt neråt och försökte undvika all ögonkontakt med fansen som fortfarande stod kvar..
Jag hoppade in i taxin och åkte hem till Niall's lägenhet igen.. Det skulle kännas så tomt utan honom här nu..



1 månad senare:

Tiden segade sig fram, även hur mycket jag än försökte för att få den att rusa iväg.. Niall hade oftast hört av sig varje kväll och vi hade pratat i någon timme, men det hade vart svårt pga. tids skillnaden.
Imorgon skulle jag börja skolan här i London.. Jag var redigt nervös, för jag kände ingen annan här och jag som var såpass blyg skulle nog få det ganska svårt att lära känna någon..
Jag suckade ljudligt och lade mig i den stora sängen, varje morgon jag vaknade så kollade jag alltid efter Niall - även om jag visste att han inte skulle ligga där.
Jag hade vart ganska depp den senaste tiden, inte haft så mycket ork till något.. Men imorgon så var det bara 1 månad kvar till Niall och de andra killarna skulle komma hem, så jag fick hålla ut tills dess..

Ytterligare 1 månad senare:
Den senaste månaden hade gått oerhört snabbt.. Skolan hade gått bra, jag hade inte träffat någon vän ännu men det fanns knappt några raster så det gjorde inget om jag fick vara själv..
Jag log för mig själv, för exakt 1 månad sen hade jag legat i denna sängen och tänkt "Om exakt 1 månad imorgon så kommer min älskade Niall hem!"..
Men nu så skulle Niall komma hem imorgon.. Jag fylldes av glädje, imorgon skulle jag rusa fram till han på flygplatsen, kasta mig in i hans armar och äntligen få kyssa han igen.. Han skulle kunna hålla om mig igen och vi skulle inte behöva vara ensamma..
Och om 3 dagar så skulle vi åka iväg allihopa på semester! Kunde livet vara bättre?! Nej, jag tror knappast så.. Detta var livet som jag vet att jag alltid önskat mig..

Nästa dag:
Jag kollade ivrigt på klockan igen.. 10 minuter kvar... Jag hade säkert kollat på den där jävla klockan 100 gånger men visaren hade envisats med att gå i snigelfart..
Jag tog upp mobilen och gick in på twitter lite snabbt, på senaste halvåret, då Niall och jag vart tillsammans, så hade jag fått otroligt många följare!

"Now I'm gonna see my love again! After 2 months! Wohoo.. Hope U Guys have a awesome day! xx"

Jag klickade på "Tweeta" och efter några sekunder hade jag fått massvis med svar, jag läste igenom några och följde också några...
Jag kollade upp mot klockan igen.. 3 minuter kvar.. Yes!
Jag reste mig upp från bänken utanför flygplatsen och gick in istället.. Väl där inne stod det massvis med folk, jag började tränga mig fram igenom mindre folkmassor..
Tillsist var det bara den största folkmassan kvar där alla fans stod, de flesta hade sina blickar helt spända i portarna framför dem - där killarna skulle komma ut.. Men en heldel gav sin uppmärksamhet till mig och började prata med mig..
De frågade hur jag mådde och om jag var spänd på att träffa Niall igen efter en så lång tid, jag svarade också på massa andra frågor som de snäll frågade..
Jag fick komma fram lite genom folkmassan och stod nu nästan längst framme, de flesta kände igen mig och var artiga och flyttade sig..
När jag äntligen stod längst framme brevid en grupp med tjejer slappnade jag av lite, nu var det bara att vänta..
"Excuse me?" Sa en tjej som stod brevid mig och jag log mot henne och svarade "Yes hun?"
"I was just wondering.. Is it true that you where a directioner before you meet Niall?" frågade hon och allas uppmärksamhet riktades mot mig.. Alla ville tydligen veta det.. Jag fnissade lite och harklade mig sedan..
"Yeah it's true.. I was a massive fan and I never thought I'd meet them! But I did.. And now I'm standing here..!" svarade jag och kollade runt mig på allas förvånade ansikten..
"Well.. You just gave me so much more hope!" Sa tjejen och log ett stort leende..
"Of course.. You should never stop believeing! And if one of the boys isn't the right one.. I'm sure there's someone else!" Sa jag och klappade henne lätt på axeln..
"You really understands us like no one else..!" Sa en annan tjej och flera nickade instämmande..
"Well.. I'm one of you guys..! Once a directioner.." Sa jag och de alla skrek i kör..
"Always a Directioner!" vi skrattade alla  tillsammans och de frågade ytterligare lite frågor..
"Alice..." Sa en tjej bakom min rygg och jag vände mig om..
"Yes darling?" Sa jag och hon fnissade lite..
"I've made this for you.." Sa hon och räkte fram en fyrkantig bok.. Det såg ut som en scrapbook fast i mindre storlek.. "You are really my rule modell and I adore you!"
Jag fick tårar i ögonen och log mot henne..
"Aww.. Thank you, this was really sweet of you!" Svarade jag och gav henne en kram.
Jag höll boken i min ena hand och tog upp mobilen med den andra för att kolla klockan.. Flyget var 5 minuter försenat..
Jag lade ner mobilen igen och just då slogs portarna upp och där kom de ut.. Niall, Louis, Harry, Liam och Zayn..
Salen fylldes med skrik och killarna vinkade glatt mot alla fansen.. Jag tryckte mig under avspärrningarna och gick fram emot dem..
En vakt kom fram emot mig och bad mig gå tillbaka igen men jag skakade på huvudet och förklarade för honom att jag var Niall's flickvän.. Han skrattade mot mig och skakade på huvudet, han antog säkert att jag skämtade..
"Hey!" Ropade Niall och kom fram till vakten.. "She's with me.."
Vakten nickade och bakade undan..
"Oh Niall I've missed you soo soo much!" Sa jag och slängde mig runt hans hals..
"And so have I.." viskade han i mitt öra..
Han kysste mig mjukt och ännu högre skrik hördes från alla fansen.. Jag skrattade lite och vände mig om, kollade på alla fansen - de alla var så snälla och underbara mot killarna..
"Come here.." Sa Niall och kysste mig igen..
"What's that?" Frågade han sedan och pekade mot boken i min hand..
"One of you fans gave it to me!" Sa jag och log, Niall log tillbaka och gich sedan fram mot de skrikande fansen..
Han tog massa foton och skrev en heldel autografer men sedan var vi tvugna att gå..
"Wait.." Sa jag och letade med blicken genom folkmassan efter tjejen som gjort boken till mig.. Där stod hon! Jag sprang fram genom folkhavet och drog med mig henne tillbaka till Niall igen..
"This is the girl who made me this!" Sa jag och höll upp boken..
"But.. Kelly?! Is that you?" Sa Niall och kollade förskräckt på henne..
"Yeah Niall it's me!" Sa tjejen som tydligen hette Kelly och kramade om honom..
Jag kände hur svartsjukan kom på krypandes.. Hur kunde de känna varandra? Hur kände de varandra och vem var hon?

Hmm.. Vem kan denna Kelly vara?? Hahah.. Sorry att det inte kommer kapitel så ofta längre men mitt liv kommer emellan ;) Kommentera?

Life As I Know - Del 27

Förra delen:
Maten som Niall hade fixat var otroligt god, även om det var Tacos... Efter maten så kollade vi på en film och gick sedan och lade oss för att sova..
Jag lade mitt huvud på Niall's axel och han lade sina armar runt om mig.. Jag kunde inte vara lyckligare, fast jag hade ändå en liten missnöjd känsla inom mig..
Niall skulle snart åka bort och vi skulle inte träffas på evigheter, jag skulle också börja skolan..
Men tillslut lyckades jag skaka bort tankarna och somna..



Jag vaknade upp nästa dag med ett leende på läpparna, jag rullade runt och förväntade mig att se Niall ligga där sovandes, men jag hade fel..
Jag reste mig upp och gick ut i varddagsrummet, tomt där med.. Men på bordet låg det en liten lapp, jag tog upp den och läste..


"Good Morning Babe!
You better be ready 12.00.. Cause then it will be a taxi outside picking u up! ;)
I think u gonna love this surprise!
Love U my princess..
xx Niall"


Jag log för mig själv och slängde en blick mot klockan.. Shit, det var bara en halvtimme kvar tills taxin skulle komma.
Jag sprang in i badrummet och tog en snabb dusch, fixade mig och drog sedan på mig kläder.. Efter det sprang jag ut i hallen och drog på mig mina converse och tog tag i min mobil, jag låste upp den och kollade klockan... Det var ungefär 5 minuter kvar tills taxin stod där nere så jag sprang med raska steg ner för trappan och ut i solskenet..
_______________

Taxin stannade vid en stor port som såg ut att vara bakingången till nått.. Jag klev ut och räkte fram pengar till taxichaffören, men han bara skakade på huvudet och sa att det redan var betalat. Sedan räkte han över ännu en lapp och åkte iväg.
Jag log lite och öppnade upp lappen.

"Hi again Babe!
So now you're here..! And you probably wondering where you are, Right? ;)
Well go inside and look!
Love U!
xx Niall"


Jag vek ihop lappen och lade den i min ficka, sedan drog jag tag i den stora plåtdörren.. Den öppnades långsamt och väl där inne kom jag fram till en stor nöjespark..
En bit bort stog en man som höll i fem röda rosor och ännu en lapp, jag misstänkte att det var ett till av Niall's verk så jag gick fram till honom.
"Excuse me.." Sa jag och log mot honom..
"Are you Alice?" Frågade han och jag nickade.. Han räkte fram roserna och lappen, sedan gick han iväg.
Jag log även denna gången, tänk att han gjort nått så gulligt som det här bara för mig..

"Hi again.. Hahah!
Well now you're here! Meet me at the entrence?
Love U!"


Jag började springa mot entren, jag rundade det sista hörnet och där stod han.. Han log när han såg mig och började jogga fram mot mig..
Jag hoppade upp i hans famn och vi kramade om varandra...
"Thank you soo much Niall! I love you!" Sa jag och kollade på honom..
"I love you too babe!" Sa han och gav mig en mjuk kyss..
"And I brought another gift for you.." Sa han och log lurigt mot mig..
"Oh.. What is it?" Sa jag och skrattade nervöst..
"You can come!" Ropade Niall och fram kom killarna springandes..
"For real?" Sa jag och log av glädje.. "Can I keep them?!"
"Hahah no way Harry is mine!" Sa Louis och alla skrattade lite..
"Well shall we go?" Sa Zayn och kollade på oss alla..
"Yeah Buddie!" Sa Niall och vi skrattade alla igen, jag tog tag i Niall's hand och vi började gå inåt i parken..
_______________

Vi satt alla i bilen påväg hemåt, jag och killarna var helt utmattade.. Vi hade haft extremt kul, skrattat och åkt nästan alla karuseller tillsammans..
Det hade vart den bästa dagen på länge, att få spenadera en hel dag med dem jag älskar mest..
Men om cirka 2 timmar skulle de åka iväg till USA och jag skulle inte få se dem på 2 hela månader.. Jag ville bara börja gråta vid tanken på det..
Men de hade inget val, och de ville göra det för alla fansen med.. Planen var att i 1,5 månader ha konserter där och i en halv månad skulle de spela in lite låtar..
_______________

Niall tog tag i min hand och drog mig igenom den stora massan av fans, vi gick en lång stund innan vi kom in till väntrummet där inga fans var..
Jag hade på mig solglasögon för att dölja mina tårar om de skulle råka komma..
"Don't be soo sad.." Sa Niall och kysste mig på pannan..
"But I'm going to miss you so much.." Viskade jag och kände hur det stack av smärta i hjärtat..
"I'm going to miss you too.. So so much.." Sa han och tog tag i mina händer..
"I love you.." Sa jag och kysste honom på munnen..
"I love you too.." Sa Niall efter att vi avslutat kyssen..
"Time to go now lads!" Ropade Paul och drog med sitt handbagage bort till gången som ledde mot flygplanet..
Jag kramade om alla killarna och såg de försvinna iväg, Niall gick fram till mig och kysste mig en sista gång innan han också var tvungen att gå iväg..
Jag vinkade efter dem och kände hur mina tårar rann ner för mina kinder, jag torkade bort dem men lika snabbt blev mina kinder blöta igen..
En vakt eskorterade mig ut till en taxi, påvägen dit gick jag med huvudet böjt neråt och försökte undvika all ögonkontakt med fansen som fortfarande stod kvar..
Jag hoppade in i taxin och åkte hem till Niall's lägenhet igen.. Det skulle kännas så tomt utan honom här nu..

Vad tycks? Sluta inte kommentera för det får mig att bli så peppad att skriva mer! :D Kommentera?

Life As I Know - Del 26

Förra delen:
Louis stannade bilen på parkeringen och vi alla hoppade ut, det var inte så mycket folk här.. Inte några fans heller för det visste ju inget om att vi skulle åka, de trodde säkert att killarna satt hemma i London eller i sina hemstäder..
Men de visste ju inte att vi skulle åka bort i en vecka! Ingen förutom vi och killarnas familj visste det..
"So now we're here! Let's go inside!" Sa Niall och vi tog tag i våra väskor och gick in på flygplatsen..



En hand lades på min axel och skakade lite på den..
"Alice.. We're in Sweden soon!" Viskade Niall i mitt öra..

Jag öppnade upp mina ögon och kollade på Niall, jag mötte hans leende och log tillbaka mot honom.. Niall väckte sedan upp de andra killarna och vi spände fast oss..
______________

Två taxi bilar stod utanför Arlanda och väntade på oss, vi delade på oss och satte oss i taxi bilarna som körde iväg mot hotellet där vi skulle stanna över första natten.
Imorgon skulle vi åka ner till Göteborg, min hemstad.. Jag längtade efter att få visa dem allt..
När vi kom fram till hotellet gick Harry fram till receptionen och checkade in oss, vi fick en egen vånning... Alla hade ett eget hotellrum förutom jag och Niall som valde att dela.
______________

1 vecka senare:
Vi hade haft en underbar tid tillsammans i Sverige, jag hade visat dem det mesta av Göteborg.. Men nu var vi hemma igen i London, killarna ska börja jobba imorgon..
Jag satt i Niall's lägenhet och väntade på att han skulle komma hem från affären. Efterom att killarna skulle börja jobba igen hade de "flyttat" tillbaka till sina egna lägenheter och deras genemsamma stod nu ensam igen..
Jag tog upp min laptop ur min väska och startade den, sedan loggade jag in på twitter och kollade runt där en stund innan jag klickade mig vidare in på Facebook. Jag kollade på klockan efter en stund och såg att Niall vart borta i 2 timmar nu..
Jag suckade lite och tog upp min mobil ur fickan.. Jag letade upp Niall's nummer i mina kontakter och klickade på "Ring".
Tonerna gick fram och efter en stund svarade han.
"Yes!?" sa han och lade sedan till "Niall here!"
"Hi Babe..! Where are you?" Sa jag och förväntade mig att han skulle känna igen min röst..
"Hi Babe! Well I'm on my way home.. I had to stop for some photos!" sa han och en dörr öppnades i bakgrunden..
"Okay.. See you soon! Love You!" Sa jag och gjorde ett pussljud i slutet!
"Love You!" Sa han och vi lade på..
Någon minut senare kom Niall in i hallen och jag sprang fram till han, jag tog tag i kassarna och gick in med dem i köket.. Niall kom in efter mig i köket och kysste mig på kinden.
"What do you want to eat?" Sa jag och han hummade lite..
"Maybe.. Tacos?" Sa han och hjälpte mig att ställa in saker i kylskåpet..
"Yeah okay..Can you start.." började jag och Niall avbröt mig..
"I can do the Taco! You can stay in the livingroom and just relax!"
"Oh.. okay" Sa jag och han gav mig en puss på munnen innan jag gick ut till varddagsrummet igen.

Jag satte på TV:n och bläddrade igenom kanalerna, jag stannade på MTV där en låt jag aldrig hört förut precis avslutades... Direkt efter den låten börjades en välkänd melodi spelas och jag började sjunga med i låten..
Niall kom ut från köket och sjöng högt med i låten när refrängen kom..
"IT'S GOTTA BE YOUUUUUU! ONLY YOUUUU!" Sjöng vi högt tillsammans i falsk ton, sedan brast vi ut i skratt båda två.
_______________

Maten som Niall hade fixat var otroligt god, även om det var Tacos... Efter maten så kollade vi på en film och gick sedan och lade oss för att sova..
Jag lade mitt huvud på Niall's axel och han lade sina armar runt om mig.. Jag kunde inte vara lyckligare, fast jag hade ändå en liten missnöjd känsla inom mig..
Niall skulle snart åka bort och vi skulle inte träffas på evigheter, jag skulle också börja skolan..
Men tillslut lyckades jag skaka bort tankarna och somna..

Förlåt för ett sent och urkasst kapitel! Spolade fram lite eftersom att jag hade fastnat lite! ;) Nu kommer jag komma igång mer och det kommer komma bättre kapitel nästa gång! Lovar ;) Men vad tycktes om detta? Kommentera?

RSS 2.0