---

30th March 2012
I didn't think life could get to this point, were you don't know what to do. Since that day Louis and Harry came to pick me up, I've been avoiding them and I don't know why. I guess I'm just scared, I like them both to be honest. Today it's 2 weeks since I saw them last time, they've both been trying to reach me - but of course I haven't answered them. And the question running through my head is why..?

Mitt liv hade nästan gått tillbaka till så det var förut, innan jag träffade dem. Jag hade själv tvingat mig själv att aldrig nämna dem vid namn, inte ta kontakt med dem eller försöka minnas de korta stunder vi hade tillsammans.
Det var bättre såhär, jag hade min karriär att tänka på och dom hade deras! Ms.Nelson var en väldigt sträng och hård dam men trots det hade hon väldigt stort hopp om mig. Hon brukade säga till mig "Du kommer bli stor en dag, men bara om du håller ditt huvud rakt och din blick fäst på ditt mål", och det var just dem orden jag tänkte följa.
"Cay, are you free today?" Frågade April och stack in sitt huvud genom min sovrumsdörr.
"Yeah, why?"
"Well, I was wondering if you could go and buy some milk and sugar? I thought we could make panncakes today!" Sa hon och log uppmuntrande.
April hade vart väldigt nöjd med att jag inte träffade dem längre, men varje gång jag frågade varför så borstade hon bara bort frågan och tog upp ett annat ämne. Det var något som hon gömde undan för mig, varför visste jag inte - men något var det.
"Heello?" Skrek April och viftade med sin hand framför mitt ansikte, jag skakade lite löst på huvudet. "You zoned out.."
"Sorry.." Muttrade jag. "Sure I'll go. Do you want anything else?"
April skakade på huvudet och jag gick ut till hallen för att ta på mig, pengar och mobil låg redan i min ficka så strax efter att skorna och jackan var på började jag gå mot affären.
Vägen till affären kändes längre än vanligt, men till slut kom jag fram till butiken. Jag gick in och hämtade genast möjlk och socker, ingen tid att spilla här när det skulle göras pannkakor hemma!
Det var en hyfsat lång kö till kassan, men jag kom fram till rullbandet och där la jag upp varorna.
"Hello miss, how are you today?" Frågade kvinnan som stod i kassan, hon tog snabbt betalt för mina varor.
"I'm fine, thanks!" Svarade jag kort och log.
"That's £9.50" Sa hon och jag mig ett litet leende, jag letade efter pengarna i fickan men till min förvånad fanns det inget där.
Jag kollade ner mot fickan, fuck - detta var ju April's jacka, inte min! Paniken spreds över mig, fy vad pinsamt detta kommer bli.
"Oh, uhm.. I think I forgot my money in my.. car, could I just go and get them?" Frågade jag och försökte le så oskyldigt som möjligt.
"I can pay that!" Sa en irländsk stämma bakom mig, jag snurrade runt och fick syn på Niall.
"No it's alright!" Sa jag och log mot honom, han skakade på huvudet och gav damen i kassan en 10 punds sedel.
Växeln fick han tillbaka snabbt, och jag tog med mig mjölken och sockret ut från butiken. Väl ute stannade jag för att vänta på Niall, inom några minuter kom han ut och när han märkte att jag väntat log han stort.
"Well, isn't it Caylie! Long time since I saw you.." Sa han och jag fnös lätt, men jag kunde inte låta bli att le.
"Hi Niall, well I haven't seen you either!" Sa jag och försökte skippa ämnet, men Niall verkade vara fast om sitt beslut.
"Why?" Han gick rakt på.
"Dunno, I've been avoiding them as you probably know.." Sa jag ärligt, det var ingen idé att ljuga.
"Yeah I know, but why?"
"I gotta focus on my carrier, and well.. I don't know.." Mumlade jag, lyckligtvis nickade han bara och verkade nöja sig med svaret.
"They miss you." Sa han efter en stunds tystnad, jag nickade stelt. "You should see them again, before we go tour!"
"I..I do-"
"CAYLIE!" Ropade två röster bakom mig, jag visste redan att det var dem, utan att ens kolla..
Fuck!..

 

Kort, men det var bara för att jag fick 4 kommentarer på förra (Ditt knep funkar inte Frida ;3)